Länge sedan sist, jag vet.

Mest beror det på att jag helt enkelt inte haft någon som helst inspiration och inte heller någon ork. Hela december månad har jag haft ruskigt mycket på jobbet och nu är det ännu värre, med allt vad bokföring heter. Dessutom, efter att jag bestämde mig i slutet av november (?) för att inte lägga mer energi eller fler tankar på min olyckliga situation, har det blivit ännu mindre skrivlusta.

För jag har verkligen INGENTING att berätta. Inte nåt. Ingen förändring/förbättring/skillnad mot förr. Inga steg närmare.

Trots allt, är jag inte mer än människa, och hade kanske hoppats på att julen och nyårshelgen, med sovmorgnar osv, skulle innebära något slags närmande.

Jag har slutat att smeka honom över hans ädlare delar - det som tidigare har fått mig att inbilla mig att DÅ kanske han ger efter. Jag tänker inte ge honom det "nöjet" när han själv inte gör likadant någonsin.

Han är fortfarande lika kärleksfull i övrigt, vilket enbart gör att detta känns ännu svårare. Någonstans i mitt undermedvetna har jag ändå förberett mig på det värsta, även om jag finner det omöjligt att föreställa mig ett liv utan honom. 

Jag har noll lust att säga detta till honom nu, men så fort andan faller på ska jag tala om att det inte kommer bli ett 2012 för oss om det ska fortsätta på det här viset. Är han intresserad av att fortsätta med mig, så får han göra någonting som visar på det, om det så krävs får han släpa sig till en doktor eller hjärnkirurg för att göra nödvändig lobotomi - för hur jag än vrider och vänder på det, så kan jag bara inte få in i MITT huvud hur man kan älska någon, men inte ÅTRÅ??!

Ja, som ni ser är det ju ingenting nytt jag kommer med, bara samma gamla vanliga... Hoppas det är och går bättre för er!

// S

 

Myran

13 januari 2011 14:35

Har du funderat på om han kan vara gay? Låter ju lite misstänkt det där egentligen... :S

Men ja, prata ut med honom! Han borde söka läkarhjälp! Eller att ni går till en sexolog kanske?
Kram!

sad-girl

17 januari 2011 10:10

Tro mig, jag har nog analyserat mig in på den banan också, liksom alla möjliga andra potentiella förklaringar - men det är verkligen inte den sexuella läggningen som är problemet. Det här med att han är (eller snarare VARIT) närmast en översexuell person, som började ha sex när han var 12 och varit med en miljard brudar innan han "snäppte upp sig" och blev vuxen och seriös, talar ju sitt tydliga språk. Han är inte gayig på något sätt, men det tröstar ju inte mig i den situation jag befinner mig. Att han har knullat runt när han var yngre och säger sig behöva sex lika mycket som mig, har jag ju ingen glädje av när jag inte räcker till för honom på det planet.

Att få honom till en sexolog är också helt uteslutet - det skulle ALDRIG falla honom in att söka extern hjälp. Som jag berättat tidigare är han så fast vid sina egna teorier, och om han nu är inne på att det är det här med att jag inte har samma humor som honom eller att han upplever att jag inte "tycker" någonting, så vet jag inte hur det ska gå att lösa det...

Tack för dina synpunker - det börjar närma sig en ny konfrontation snart, men först måste jag koncentrera mig på mitt jobb och mina enormt viktiga uppgifter som jag just nu jobbar med. När dem är klara, kan jag börja ta i det privata igen, men jag pallar inte att någonting blir ännu mer struligt på hemmaplan, innan jag är färdig med det här jätteprojektet. Det är mycket av min framtida karriär som hänger på att detta blir lyckat.

Men därefter ska jag röra vid den här heta potatisen igen och höra mig för vad han plan är.


Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina batterier är laddade. Helgen uppe i norr gjorde mig gott!   Veckorna går ju som bekant fortare än blixten, men min "long-weekend" hos min familj tar nog priset ändå. Jag hann ändå göra allt möjligt, äta mammas goda middagar enligt den sedvan...

Så har ytterligare en månad passerat – Februari är förbi. Och fortfarande är det dött. Stendött.   Jag har däremot kommit igång med träningen nu, efter många om och men. Hann bli sjuk också, när min kropp fick stå ut med ett tufft träningsp...

Det såg ut att bli en bra dag...   Måndagar är för mig ingen lek. Jag har otroligt svårt att tvinga mig upp på morgonen, alltid dödstrött och en aning för medveten om att ännu en helg passerat utan intimitet. Det är egentligen för mig helt obegri...

Oj vad jag är glad för en mans skull just idag! Du vet vem du är :) Att någon med samma dilemma som jag verkar nått någon slags vändning, förändring glädjer mig enormt! Jag ser att det är fler som tittar in här efter helgerna, vilket ju säkert...

Tro det eller ej – men igår lyckades jag...UTAN tårar! Ja, alltså jag lyckades ta i vår heta potatis, utan att lipa....Helt otroligt!   Efter vårt praktgräl senast, som jag också berättade om, har vi inte berört vårat olösta problem och d...