Länge sedan sist, jag vet.

Mest beror det på att jag helt enkelt inte haft någon som helst inspiration och inte heller någon ork. Hela december månad har jag haft ruskigt mycket på jobbet och nu är det ännu värre, med allt vad bokföring heter. Dessutom, efter att jag bestämde mig i slutet av november (?) för att inte lägga mer energi eller fler tankar på min olyckliga situation, har det blivit ännu mindre skrivlusta.

För jag har verkligen INGENTING att berätta. Inte nåt. Ingen förändring/förbättring/skillnad mot förr. Inga steg närmare.

Trots allt, är jag inte mer än människa, och hade kanske hoppats på att julen och nyårshelgen, med sovmorgnar osv, skulle innebära något slags närmande.

Jag har slutat att smeka honom över hans ädlare delar - det som tidigare har fått mig att inbilla mig att DÅ kanske han ger efter. Jag tänker inte ge honom det "nöjet" när han själv inte gör likadant någonsin.

Han är fortfarande lika kärleksfull i övrigt, vilket enbart gör att detta känns ännu svårare. Någonstans i mitt undermedvetna har jag ändå förberett mig på det värsta, även om jag finner det omöjligt att föreställa mig ett liv utan honom. 

Jag har noll lust att säga detta till honom nu, men så fort andan faller på ska jag tala om att det inte kommer bli ett 2012 för oss om det ska fortsätta på det här viset. Är han intresserad av att fortsätta med mig, så får han göra någonting som visar på det, om det så krävs får han släpa sig till en doktor eller hjärnkirurg för att göra nödvändig lobotomi - för hur jag än vrider och vänder på det, så kan jag bara inte få in i MITT huvud hur man kan älska någon, men inte ÅTRÅ??!

Ja, som ni ser är det ju ingenting nytt jag kommer med, bara samma gamla vanliga... Hoppas det är och går bättre för er!

// S