Jag har inte dött än...

Däremot så har jag inte så mycket nytt att tillföra. Mestadels beror det på att jag helt enkelt beslutat mig för att försöka strunta i allt det här tråkiga och istället koncentrera mig på jobb, njuta av december månaden och allt julmysigt som ramar in hela denna sista period av året, börja träna och jobba på att komma tillbaka till den där självständiga tjejen som var den som min sambo föll pladask för.

Jag har fått några frågor tidigare, om varför jag lägger så stor vikt på helgerna och hoppas så mycket på dem. Jo, det kan jag tala om igen (om jag inte redan gjort det). Det är så att redan i början av vårat förhållande, sa min sambo att han funkar bäst på morgonen, han är som mest sugen när man nyss vaknat och när natten "rensat" hjärnan på övriga tankar/funderingar/grubblerier. Som att batterierna laddats om över natten och att det inte finns några distraktioner som skulle kunna störa. Det är därför också nästan alltid på morgonen det har "hettat till" för oss. Även om jag mer än gärna helst fått den perfekta avslutningen på dagen genom skönt sex när vi går och lägger oss för kvällen. Och i och med att jag alltid är den som måste kliva upp ur sängen först på morgonen, då jag ska sitta i bilen i dryga timmen till jobbet, skulle det inte inträffa att någonting händer under arbetsveckorna. DÄRFÖR är det helgerna jag ber och sätter mitt hopp till.

Innan jag träffade min sambo, hade jag blivit lämnad av min ungdomskärlek (som jag i min tur lämnat MIN förra sambo för ett år tidigare) som fick mig att flytta hundra mil från min hemstad, som sa att vi skulle bygga våra liv här, som fick mig att säga upp mig från mitt förra jobb och lämna alla mina vänner, som bedyrade att han ville leva resten av sitt liv med mig. Om det inte varit så att jag pushade honom att söka hjälp för alla demoner han burit på sedan han var liten (då båda hans föräldrar dog i cancer). Alla i hans närhet har alltid behandlat honom som "han det är så synd om" pga vad han upplevt. Och han har därför inte behövt ta så mycket ansvar för sitt liv, bara kunnat göra precis vad han vill. Med mig slutade den banan-glidningen. Plötsligt var han redo att bli vuxen, påstod han. Jag visste vad jag gav mig in i, men tyckte att det var värt det. När jag på allvar manade honom att ta hjälp, blev det för mycket och han backade ur. Kvar stod jag, precis i den veva jag skulle flytta. Jag gjorde det ändå, eftersom jag ansåg att jag inte längre hade någon framtid på den platsen. Jag hade ingen riktig aptit på över ett halvår. Gick ner 10 kg på bara 2 månader, som jag hade väldigt svårt för att återfå sedan. Detta var hösten 2008.

När jag mådde som sämst, intalade jag mig själv, att inom ett år, ett fjuttigt år, kommer allting ha vänt. Jag kommer vara glad och lycklig igen och jag kommer befinna mig på en plats i livet som är härligare än någonsin tidigare.

Ett halvår senare har jag träffat min nuvarade sambo och känner total lycka. Glad för att jag orkade tänka som jag gjorde tidigare och att jag hade rätt.

Just nu försöker jag tänka på samma sätt - det har funkat flera gånger tidigare för mig, så jag är övertygad om att det blir så även denna gång.

Jag tänker mig att inom ett år från idag, kommer jag vara lycklig, precis som förr. Jag kommer att kunna se tillbaka med häpnad över den här tiden som varit. Tiden hela detta år kan jag lägga bakom mig. Min övertygelse är i första hand att jag och min sambo kommer förbi den här alltför höga tröskeln och möter varann halvvägs och får vårt icket existerande samliv att fungera till bådas förnöjsamhet. Skulle det mot förmodan inte bli så, så lever jag lyckligt ändå, på egen hand.

Inom ett år, alltså. Det är en trettiondel av hela mitt liv såhär långt. En piss i rymden. Den som lever får se...

 

Myran

1 december 2010 21:49

Det jag funderar på är varför DU ska behöva ändra på dig för att HAN ska komma förbi denna spärr som han har. Han ska väl älska dig för den du är, inte för den du var. Alla förändras vi, prioriterar annat och byter intressen.

Det ska ju inte innebära att du ska bli straffad bara för att du inte är likadan som förr! Har han inte ändrat på sig alls? Är han exakt likadan som när ni träffades?

Styrkekramar skickar jag till dig!

sad-girl

2 december 2010 17:15

Hej Myran,

Ja vi gör många knasiga saker för kärleks skull. Det är väl själva överlevnads instinkten som får oss att tro att vi ska ändra på oss på olika sätt, för att vi ska passa bättre ihop. Nog kan jag tänka mig att jag faktiskt HAR förändrats sedan vi träffats, och visst, det har säkert han också gjort, bara att jag inte kan komma på hur... :)

Hur går det för dig då?

Många kramar tillbaka!

 

Myran

7 december 2010 22:40

Hej!

Ja det är klart man gör många konstiga saker, men jag tycker ändå inte att han har någon rätt att kräva att du ska ändra på dig för att han ska vilja ha sex... Det ska han ju vilja ändå!

Ni kanske borde åka bort ett slag? På dygnskryssning eller nåt, få en nytändning?

Här är det som vanligt, ibland sexar vi varannan dag och ibland en gång i veckan.. och när det är så pass sällan så att jag ständigt är arg och irriterad så kommer jag att tänka på att det finns de som har det värre än att "bara" få sex en gång i veckan..

Så du kan se det som en ljusning i mörkret, du gör det lättare för mig att klara av saker o ting! :)
Även om jag faktiskt tycker det är jättejobbigt när det bara gått fyra dagar..

Fast det är inte så att jag egentlige behöver eller vill ha sex oftare än så, det är väl det att jag vill att HAN ska vilja och blir sur när han inte vill oftare än så... Sen vill jag inte att det ska bli mer sällan och mer sällan tills det blir som folk som varit ihop lääänge, dvs nästan aldrig sex..
Sex föder ju sex, det har man lärt sig på familjeliv ;) Det borde din karl lära sig. Hur svårt kan det vara för honom att offra sig nån gång ibland? Kram!

sad-girl

9 december 2010 13:22

Hej Myran!

Jo, vi har pratat om att vi skulle vilja göra någonting roligt ihop. Många gånger har vi nämnt en utlandsresa, men det har liksom inte blivit. Jag som dessutom driver enskild firma har inte känt att jag kan avvara dem pengarna, jag måste först hinna spara ihop en liten buffert till en sån lyx. Jag sparade ihop tillräckligt för att ta 4 veckors semester i sommar. Men som du vet, innebär ju varje dag av frånvaro på mitt jobb NOLL kronor i inkomst, så det är lite svårt att få till det. Däremot siktar vi lite löst på att ta oss iväg till USA, där en av hans bästa kompisar bor, och det gör vi isf i mars eller april, och fram till dess blir det att spara för min del :)

Jag håller med dig, inte vill jag heller ha sån här torka NU! Sån kommer ju när man har varit ihop i hundra år och är mer eller mindre less på varann, inte så här tidigt!
Hoppas du har en fin dag :)

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina batterier är laddade. Helgen uppe i norr gjorde mig gott!   Veckorna går ju som bekant fortare än blixten, men min "long-weekend" hos min familj tar nog priset ändå. Jag hann ändå göra allt möjligt, äta mammas goda middagar enligt den sedvan...

Så har ytterligare en månad passerat – Februari är förbi. Och fortfarande är det dött. Stendött.   Jag har däremot kommit igång med träningen nu, efter många om och men. Hann bli sjuk också, när min kropp fick stå ut med ett tufft träningsp...

Det såg ut att bli en bra dag...   Måndagar är för mig ingen lek. Jag har otroligt svårt att tvinga mig upp på morgonen, alltid dödstrött och en aning för medveten om att ännu en helg passerat utan intimitet. Det är egentligen för mig helt obegri...

Oj vad jag är glad för en mans skull just idag! Du vet vem du är :) Att någon med samma dilemma som jag verkar nått någon slags vändning, förändring glädjer mig enormt! Jag ser att det är fler som tittar in här efter helgerna, vilket ju säkert...

Tro det eller ej – men igår lyckades jag...UTAN tårar! Ja, alltså jag lyckades ta i vår heta potatis, utan att lipa....Helt otroligt!   Efter vårt praktgräl senast, som jag också berättade om, har vi inte berört vårat olösta problem och d...