Helgen har kommit och gått. Den går inte till historien som den bästa. Har nog aldrig fått så lite kärlek av min sambo som just i helgen.
I fredags betedde han sig något så när normalt när jag kom hem från jobbet. Jag fick en ganska lång kram, men det är ungefär vad som bjöds på från närhetskontot. Vi såg Idol, som vanligt och gick och lade oss samtidigt. Men kvällen kändes inte mysig på något sätt.
Som jag berättat i frågespalten, tog sambon upp vårt bråk igen på lördagen, helt appropå. Jag blev bara tok irriterad på honom och vägrade stranda i en diskution som vi inte kommer någon vart med. Det kröp fram att han både talat om detta brännheta ämne för sin närmaste vän, men även för sin mamma. Enligt honom hade båda dessa hållt med honom och tyckt som honom. Vilket jag tror på också, eftersom jag är helt säker på att han inte berättat all fakta för dem.
Skitsamma - på söndagen var min svärmor förbi och när vi fick vara ensamma en stund fick jag höra en helt annan version av hennes ståndpunkt. Hon förstod MIG och hon stod på MIN sida och tyckte att han var obeskrivligt egotrippad. Det har jag inte idas säga till min sambo - jag tänker inte sjunka till hans nivå. Jag är bättre än så.
Han var dock lite mer som vanligt i söndags. Och när sedan måndagen kom, var det som att torsdagen aldrig hänt. Han kramades, såg med den där varma kärleksfulla blicken på mig - vet inte om det beror på att jag var extra fin igår då jag varit hos frisören. Till och med kyssar. Precis som vanligt. När vi sedan gick och lade oss för kvällen, drog han undan mitt täcke. Jag låg som vanligt på sida, och nu med ryggen mot honom. Han strök med sin hand över hela mig och sa "Du har så fin kropp". Vart var all den kärleken hela helgen??
Nej, JAG kommer inte få någon ursäkt - han anser ju uppenbarligen inte att det var han som handlade på ett felaktigt sätt.
Jag har bara så svårt att förstå hur någon kan förvandlas på ett ögonblick, från en varm och kärleksfull person - till en helt likgiltig, iskall människa som kan häva ur sig precis vad som helst, en människa som är så långt ifrån den man i första taget föll för. HELT obegripligt!
Jag tycker också synd om min svåger. Vi träffade dem som allra hastigast i söndags, när vi var i närheten och letade julgran. Min sambo var kort och snäv och hälsade precis på honom, men stannade inte kvar för att prata. Jag såg på min sambos bror att han var besviken.
Jag kan bara hoppas att han tinar upp mot sin bror också, till nästa helg. Det är ju så löjligt och onödigt hela grejen. Ska det få bli en sån konstig spänning dem emellan bara för det här? Suck, nää han får fanken skärpa sig!
// S
My
14 december 2010 11:19
Låter som att din kille är väldigt ego och tycker att du ska sitta hemma med honom om han inte har planer, men att han ska kunna sticka iväg på sina grejer trots att du ofta sitter hemma och inte är bjuden på något. Om jag vore din kille så skulle jag vara glad för din skull att någon bjöd med dig ut eftersom att du bor så långt från alla vänner och familjen. Han borde även tycka att det är jättekul att du kommer så bra överens med hans familj och vara stolt. Plus att han vet att du mår dåligt över hans ointresse vid sex så han borde tycka att du förtjänar allt kul som kommer i din väg som ett slags "plåster" på såret han orsakar dig. Han borde verkligen inte vara sur på dig! Och så undrar jag över en sak, du skriver att han var så okärleksfull ihelgen mot dig. Då är min fråga: ville du verkligen ha hans kärlek och mysa med honom efter hans elaka beteende mot dig? Blir du liksom inte ganska så ogillande mot honom och känner att det tar emot att mysa med honom? Jag är själv mycket på det sättet när min kille varit otrevlig att jag försöker få allt bra.. verkar som att du är lite som mig i sättet så därför vill jag gärna veta hur just DU tänker. Lite för att själv kanske förstå mig på mig själv och höra ditt perspektiv. Kram
sad-girl
14 december 2010 11:54
Ja, i det här fallet känns han verkligen ego. Jag har så svårt att ta in det, då han är så himla mån om att jag ska må bra annars (bortsett från det här icket existerande sexet förstås). Han resonerar inte som mig, han jämför inte utgång med utgång, utan han tycker att utgång med jobbet är en sak, utgång med vänner en annan, bli bjuden av ett par, eller som i det här fallet hans bror, en tredje sak - och det är förstås synd, eftersom vi då aldrig kan ha liknande eller överhuvudtaget lika förutsättningar.
Jag håller med dig, hade det varit min bror som bjudit med min sambo på något (om det nu hade varit geografiskt närmare så det var möjligt) så hade jag väl för sjutton inte kunnat tycka annat än att det är superkul att min familj tycker om honom så mycket, jag hade precis som du säger varit stolt och inte fått det till att vara någon slags komplott alternivt att han väljer bort mig.
Till en början, dvs i fredags när jag var på jobbet, tänkte jag först att jag inte skulle höra av mig på hela dagen, då kanske han skulle räcka ut en hand och be om ursäkt (trodde jag). Jag satt och var så ledsen på kontoret, hade nära till gråt hela tiden och jag kände mig så kolossalt oälskad. Det kändes som att han bara kunde stänga av allting, med tanke på hur han lät mot mig. Så jaa, jag tänkte att han skulle få krypa till korset först. Men närmare lunchtid kände jag bara ett behov att känna honom på pulsen lite. Jag skickade ett sms där jag frågade om han ännu tyckte om mig. Han svarade på en röd sekund "Jag älskar dig XXX". Det kändes absolut inte som att han gjorde det när vi bråkade och jag satt till och med och kollade på lägenhetsannonser på jobbtid, tills han skrev så. Jag var kanske i extra stort behov av kärlek och ömhet för att liksom bevisa för mig att hans psykstörning under bråket bara var temporärt.
Däremot när han återigen tog upp vårt bråk i lördags, då han dessutom sa att han fått en ändrad uppfattning om mig, DÅ blev jag förbannad och sa inte flaskhals åt honom på flera timmar. Var heller inte det minsta sugen att vara i samma hus som honom. Inte förrän på kvällen höll jag mig i närheten av honom och då var det han som tog initiativ till någon slags normal lördagkväll.
Jag antar att jag behövde kärlek och närhet mer än annars, bara just för att han betett sig som en idiot, för att jag ville att han ska bevisa att han älskar mig på samma sätt som innan bråket.
Kram till dig!
Myran
15 december 2010 03:16
Jag tycker att du ska tala om för honom att hans mamma håller med dig.. sen tycker jag att du ska säga att du också pratat med en vän som håller med dig. Så får han känna hur det känns.
Tyvärr är vissa killar såna att de måste faktiskt få smaka på sin egen medicin för att kunna förstå något ur någon annans synvinkel. Det handlar inte om barnslig hämnd, det handlar om att få honom att förstå, att inse. Jag tror du är så illa tvungen att göra samma sak mot honom om han ska ut utan dig, även om det är med jobbet! Du får säga att "det var väldigt respektlöst av ditt arbete att bjuda dig på kickoff utan att tänka på att du har en sambo" eller nåt liknande. Sen blåser du upp det som han gjorde och när han säger att du är löjlig så säger du helt sonika att detta är väl en normal reaktion, det var ju så du reagerade när jag skulle ut ensam för en gångsskull. Osv...
Det är iallafall vad jag hade gjort, med min envisa gås till sambo så vet jag att han gör samma misstag om och om igen om jag inte vänder på det så han får se det ur en annan synvinkel.
Förstår inte hur du kan ha så mycket tålamod med honom! När han dessutom inte vill ha sex...
Det kanske handlade om det egentligen förresten? Han kanske var rädd att du skulle hitta nån att följa med hem? Eller så kanske han bara kände att du var trött på att umgås med honom eller nåt och att det var därför han egentligen blev så upprörd?
Äsch, nu svamlar jag.. måste komma i säng nu!
Men lycka till så länge! Kram!
sad-girl
15 december 2010 09:49
Godmorgon Myran!
Vet du, när hans mamma och jag pratade om det här i söndags, så tänkte jag för bråkdelen av en sekund att han skulle få höra en helt annan mamma-version än den han gav mig. Hade varit intressant att se hans reaktion när han får reda på att hans mamma sagt någonting annat åt mig...Men jag bara ORKADE inte. Jag var så utled på hela helgen, som varit så jäkla stel och tråkig och jag ville ha en lugn och något så när skön söndag.
Min sambo har ju som du vet efterlyst lite "tuggmotstånd". Jag är inte så bra på att käfta emot - det har liksom aldrig varit min grej. Jag kan säga vad jag tycker, men att hålla på och diskutera och argumentera emot någon som tycker annorlunda - neeej, jag känner inte för att lägga min energi på sånt. Jag säger som jag känner eller tycker, och om tex min sambo inte håller med då säger jag antingen "jaja, om du säger det så..." med det där tonfallet som visar att jag fortfarande inte håller med, men har inte någon lust att tjafsa vidare, eller så säger jag "Då tycker vi olika, å så var det bra med det.."
Jag är verkligen inte den där personen som går igång på att höja rösten eller gräla över huvudtaget. Jag är faktiskt riktigt jäkla värdelös på det. Min sambo är nog den mest envisa person, vad gäller åsikter och ståndpunkter, som jag mött någon gång. Tro mig - han tycker någonting OM ALLT. Därför är det för honom extra viktigt att JAG reagerar eller tycker saker - men jag kan bara inte göra det i samma utsträckning som honom. Det är ju bara så jag är. Att försöka få honom till en annan synvinkel misslyckas därför oftast. Om han bestämt sig för att se det på ett sätt så i 8 av 10 fall förblir det också så... Att försöka vända honom är som att pissa i motvind (ursäkta uttrycket) :)
Jag tror inte att han var rädd att jag skulle hitta någon att följa med hem, jag hade ju gått med hans bror och fru. Är rätt säker på att han var svartsjuk för att jag hade valt att spendera lördagen med andra än honom och att situationen gjorde att han inte blev tillfrågad också.
Men jag har stort tålamod och det har han också gett mig cred för flera gånger. Det får jag väl tacka min mor för - hon är likadan. Men när jag väl "brinner av" - då är det sällan obefogat :)
ha en finfin onsdag!
Kram!
My
17 december 2010 13:21
jag funderar på det där med att du skriver att han ofta lyfter på täcket och smeker dig över kroppen och säger att du är så fin. Men sedan somnar han. Känner du inte det lite som att han psykar dig? Han vet ju att du blir suger upphetsad då och vill mer. Jag ser det som att han utövar makt över dig. Du vet väl bäst själv hur det känns när han gör så, men för mig som läser och skapar mig en bild av det så känns det som så. Hur känns det för dig? Och så undrar jag (inte alls för att vara elak och okänslig) men hur tror du att erat framtida sexliv kommer att se ut? Tror du att han en dag ska bli "normal" och vilja ha en massa sex? Eller vad tror du ska hända?
sad-girl
20 december 2010 14:29
Hej My,
Jag lever för de stunderna då jag får den sortens bekräftelse, iom att sexet inte existerar så blir jag åtminstone lite lugnare i själen när han ger mig den behandligen. Jag tar det inte som att han utövar någon makt över mig, snarare är det hans naturliga sätt att visa hur mycket han uppskattar mig. Men visst, det händer väl att jag tänker lite längre än så och önskar att han ville göra mer än "bara" smeka kroppen lite kärleksfullt.
Jag har egentligen ingen lust att tänka på hur eller vad jag tror kommer hända framledes, naturligtvis så hoppas jag in i det sista att en vändning kommer och att vi slipper ha det så här - men som det är nu känns det oändligt långt borta. Men som det känns idag så kommer jag inte lägga någon energi på att vända på fler stenar, jag ska - som jag sagt tidigare - bara koncentrera mig på nuet och på kommande julhelger osv och den mängd jobb som väntar med det nya året. Sen får vi se vad som händer....
Hoppas du haft en bra helg!
Kram kram
DL
23 december 2010 20:52
God Jul till dig S. Jag hoppas du får en avkopplande och härlig jul o nyår. Även om man inte skall hoppas för mycket så håller jag ändå mina tummar för din skull. Hoppas ni kommer varandra nära på alla sätt denna jul o ledighet.
Kram DL
sad-girl
26 december 2010 12:37
Tack DL - Hoppas du också har haft en fridfull och mysig Jul! Det har vait några lugna och avkopplande dagar med noll "måsten" här, kommer jobba i mellandagarna, men ser fram emot ännu en kort arbetsvecka med en ledig fredag :)
Jag tänker på dig och hoppas att även ni kommer varandra nära,
Stor kram / S
Myran
9 januari 2011 17:13
Du måste uppdatera snart med fler inlägg så man får veta hur det går! :)
Här har jag tagit tjuren vid hornen och vi har haft en hetsig diskussion om vad problemet är. Han påstår att han är trött oftast osv.. Samt så vill han att jag tar initiativ oftare och jag har sagt att det kan jag börja göra igen om han slutar dissa mig varje gång. Så jag försökte häromdagen och det gick finfint :) Jag har dessutom köpt rosenrot så att han ska var alite piggare.. ^^
kramar!
sad-girl
11 januari 2011 21:54
Hej Myran :)
God fortsättning! Jaa, jag vet, jag hinner bara inte - det är så sjukt mycket på jobbet och i ärlighetens namn så är det där jag brukar sitta och skriva - för här hemma känner jag mig lite oskyddad.
Jag ska snart skriva ett nytt inlägg - Vad glad jag blir att det går bättre för er :)
Under tiden kan jag väl säga att det inte har skett ETT ENDA DUGG som gör att jag känner att vår situation kommer lösa sig.
Kram till dig!