Så har ytterligare en månad passerat – Februari är förbi. Och fortfarande är det dött. Stendött.

Jag har däremot kommit igång med träningen nu, efter många om och men. Hann bli sjuk också, när min kropp fick stå ut med ett tufft träningspass och inte fattade vad jag höll på med. Efter flera år i viloläge, skulle kroppen plötsligt minnas hur det var med osalig träningsvärk och då bröt förkylningen ut. Nu har jag vilat och kurerat i en vecka, och försökt att inte anstränga mig, så idag ska jag och svettas efter jobbet igen. Jag har också börjat äta lite nyttigare och gör till och med frukostmackor med keso och avokado som jag tar med till jobbet. På en vecka gick jag ner 2 kg och jag ser att min kropp reagerar på de få träningspass jag hittills hunnit med. Det ser lovande ut =)

För någon vecka sedan sa min sambo ”Vi har haft lite roligare ihop nu ett tag”. Detta var i samband med något program vi tittade på där vi båda hade skrattat och kommenterat samma saker. Som jag sagt innan upplever ju jag att vi gör så här ofta, men jag kanske har släppt någon spärr och dragit på någon slags överväxel. Sedan sa han ”jag tror fortfarande inte att du är riktigt dig själv med mig, jag tror att du är en helt annan i sällskap av dina vänner, att jag skulle få se en helt annan sida av dig om jag satt bredvid och såg dig umgås med dina tjejer”. Kanske är det så. Jag vet ju att jag är hiskeligt rolig, att jag är den som bjuder på mig själv, skarvar mina berättelser medvetet för att locka fram tårfyllda skratt, där mitt sällskap får sitta och hålla sig för magen för att de skrattar så mycket. Jag sa detta till honom, att jo det kunde säkert stämma, att jag alltid varit den där clownen som alla förväntasfullt inväntar, som kommer med roliga kommentarer och bjuder på många skratt. Jag sa också att det var ju då, när jag träffade folk oftare, när mina dagar fylldes med annat än det nu standardiserade innehållet ”äta, sova, jobba”. Och framför allt när jag hade närmare till vännerna, när man kunde ses en halvtimme när som helst, vilken dag som helst i veckan, när jag inte satt 3 timmar om dagen i bilen på väg till och från jobbet, när dagarna räckte till mer, när jag upplevde mer än detta, som inspirerade mig, som gav mig andra intryck än bara det monotona nuet gör. Han förstod  vad jag menade... Det var ändå skönt att han kommenterade detta. Att han tycker att vi haft roligare än på länge, det är ju det som HAN påstår saknas, den typen av närhet....

Fick också en annan kommentar, igår när vi satt i bilen och hade varit på utflykt i den härliga solen. Jag sprang in och köpte ett paket tamponger som jag lade i mitt knä, när han säger ”har du inte haft mens nu i snart två veckor?” ”nä, men i 4 dagar...” svarade jag. Då säger han ”Jag kommer förhoppningsvis ha bättre koll på det snart...” Det tog en sekund eller två innan jag fattade vad han menade, men sen när poletten ramlade ner, var det en ganska bra mening. Klart han inte har koll på det, jag kan ju gå och ha mens i mer än ett halvår i streck utan att han vet det. I ett normalt förhållande med fungerande sexliv vet ju ens partner sånt här, då vet en kille exakt vart i cykeln tjejen är. Men hursomhelst, till och med det han sa här, fick mig att hoppas lite till...

Han har varit lite extra fin och go i helgen, jag har fått så många komplimanger och verbal bekräftelse så trots att vi nu är inne i mars och det inte känts som att vi ens har varit i närheten av att komma någon vart, känns det ändå okej. Förra veckan fick vi veta att våra grannar ska separera. De köpte det nybyggda huset bredvid vårt för bara ett år sedan, båda är runt 40 och utan barn och supertrevliga. De såg inte ut att vara de ”struliga” typerna direkt, så vi blev båda lite småchockade av nyheten. Sedan såg vi hur killen i paret packade saker och åkte iväg med flyttbilen. Usch vad vi tänkte på henne mycket. Så mycket att min sambo i lördags frågade om han skulle gå och knacka på och fråga om hon kände för att komma över till oss. Jag tyckte det var en jättebra idé, även om hon kanske känner för att vara ensam (vi båda vet ju själva hur det här är, och vi rös av bara tanken) så har vi i alla fall sagt att vi finns i fall hon vill ha sällskap. Min sambo gick över en stund och hon hade uppskattat jättemycket att han kom och knackade på, dock ville hon vara ensam. Det som hände henne var ju exakt det som hände min sambo innan vi träffades. Den andra bara stack, i princip. Usch vad tråkigt. Av mannen som byggt våra hus, fick vi höra att det var för att killen ville ha barn, men hon inte kunde få några. Min sambo tyckte detta var vidrigt och sa till mig ”Jag skulle aldrig svika dig om det var så att du inte kunde få barn”.....Ytterligare en sak som på något konstigt vis får mig att känna mig lugnare...

Nåja... I helgen åker jag och hälsar på min familj, jag funderar på om jag ska lämna kvar ett brev till min sambo som han får läsa när jag åkt. Det verkar ju fungera för en del =) Jag började skriva på ett, för några veckor sedan, när jag hade bestämt mig för att åka, dock så är innehållet mer i linje med vad jag kände då, så blir det så att jag skriver det färdigt, så måste jag redigera en hel del. Vi får se... En del av sakerna jag skrev däri, har jag redan hunnit ta upp till ytan..

Det är glest mellan gångerna jag uppdaterar, men det är ju också för att det inte finns så mycket att berätta. Det liksom bara är. Oförändrat.

Men så är jag också. Oförändrat envis...Och kanske också ännu en smula hoppfull.

// S

 

My

7 mars 2011 18:04

Hej igen!

Det låter som att du är lite gladare nu iaf, att du ser lite ljusare på framtiden.
När jag läser dina inlägg här så bildar jag ju mig en uppfattning om dig som person. Och min bild av dig bara genom att läsa om dig och ditt liv säger mig att du är en väldigt fin och bra tjej. Jag kan inte riktigt förstå varför han inte vill ligga med dig? Du verkar både rolig och varm.
Det där med att du är en annan person i hans sällskap mot hur du är med dina vänner känner jag igen.
Alltså det är nog dom flesta, lite grann iaf..
Men jag var väldigt annorlunda. För när jag var med mitt ex (känns konstigt att skriva ex)... så ´vet jag att jag höll tillbaka lite, jag var mer dämpad i mitt sätt. För precis som du så är jag den roliga tjejen i sällskapet som alla skrattar åt. Men med mitt ex så kändes det som att han tyckte att jag var för mycket ibland.. han tyckte nog aldrig att jag var lika rolig som andra tycker..Jag berättade ofta saker för honom, små hädelser och iakttagelser jag gjort. Men han sa att han tyckte att sådant var ganska så onödigt att veta. Han kallade det skvaller och tyckte att det gav honom inget.. han ville att vi bara skulle prata om oss. Det var det viktiga. Men jag tycker att man delar med sig av allt i sin vardag med sin sambo. Så ofta tänkte jag mig för innan jag sa något så han inte skulle tycka att det jag sa var ointressant och tråkigt. Stort varningstecken där fattar jag ju nu!

Hur gör din sambo med sin lust eftersom att ni inte har sex. Vet du om han gör det på egen hand?
Jag kunde hitta porr i datorn, att han sökt på blonde milf m.m och när jag frågade om det så sa han att han var ju tvungen att runka för annars skulle han explodera under natten när han sov. Men jag kände mig ju bara jätte jättedålig som hade en kille som hellre kollade på porr och runkade än att ha sex med mig.. han visste ju att han fick vara med mig när han ville.

Kul att du kommit igång med träningen!
Jag har också tappat ngra kilon men det är väl för att jag inte har någon matlust, men jag känner mig snyggare iaf och det är ju alltid något.

Jag tycker att det var ett bra förslag det där med brevet, fundera mer på det du!

Ha en bra kväll tjejen, kram på dig!

sad-girl

8 mars 2011 11:46

Hej igen My,

Min sambo har flera gånger sagt att jag är en sån där person som alla bara älskar, på ett eller annat sätt. Han säger hur stolt han är när vi är bland annat folk, hur han älskar mitt sätt att vara osv. Visst är det ju fint sagt och skönt att höra att han tycker det, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka "men vad är då problemet? om jag nu är så förbannat älskvärd, varför räcker inte det?" Det är ju helt bisarrt att få så många komplimanger och väl valda ord från honom, när jag hela tiden strider med det faktum att jag ändå inte duger som jag är, sexuellt. Ibland kan jag till och med önska, att vi istället hade haft olika behov på det viset att jag tillexempel bara vill ha sex en gång i månaden och det räcker, men han vill ha det oftare. Då hade vi ju åtminstone HAFT det.

Jag håller med dig, det är väl klart att man delar med sig av sin vardag, både strunt saker och viktigare ämnen, man ska väl inte behöva anpassa sig efter vad ens partner VILL höra. Själv tycker jag det är en självklarhet och nog gillar jag både sånt som kanske inte är superintressant av det min sambo berättar, hur ska man annars göra? Om det inte hänt katastrofer eller någonting som förtjänar rubriker i en morgontidning, ska man då inte kunna tala om det/berätta sånt som faller en in? Visst är det intressat, hur man kan se på saker med andra ögon när man inte längre är i en relation? Man kan blicka tillbaka och nästan häpnas över vissa saker man gjort för att man liksom blivit formad så av sin partner?

Ärligt talat så vet jag inte vad min sambo gör. Han tar säkert hand om sig själv, men jag har aldrig sett eller hört någonting. Han är alltid hemma före mig om dagarna och åker till jobbet senare än jag, så visst, nog finns ju både tid och tillfälle att tillfredsställa sig själv. Dock tror jag inte att han kollar porr på nätet, men vad vet jag?

Ja, det är superskönt att träningen äntligen kommit igång - jag känner mig sååå mycket nyttigare och kommer bli SCHYGG lagom till sommaren =)haha...Framför allt så tror jag att jag kommer kunna sova bättre än jag gjort det senaste året, och det är ju alltid något!

Hoppas du har en bra dag - kämpa på, du ska se att inom ett halvår kommer du vara gladare och lyckligare än du någonsin varit =)

KRAAAAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina batterier är laddade. Helgen uppe i norr gjorde mig gott!   Veckorna går ju som bekant fortare än blixten, men min "long-weekend" hos min familj tar nog priset ändå. Jag hann ändå göra allt möjligt, äta mammas goda middagar enligt den sedvan...

Det såg ut att bli en bra dag...   Måndagar är för mig ingen lek. Jag har otroligt svårt att tvinga mig upp på morgonen, alltid dödstrött och en aning för medveten om att ännu en helg passerat utan intimitet. Det är egentligen för mig helt obegri...

Oj vad jag är glad för en mans skull just idag! Du vet vem du är :) Att någon med samma dilemma som jag verkar nått någon slags vändning, förändring glädjer mig enormt! Jag ser att det är fler som tittar in här efter helgerna, vilket ju säkert...

Tro det eller ej – men igår lyckades jag...UTAN tårar! Ja, alltså jag lyckades ta i vår heta potatis, utan att lipa....Helt otroligt!   Efter vårt praktgräl senast, som jag också berättade om, har vi inte berört vårat olösta problem och d...

Länge sedan sist, jag vet.   Mest beror det på att jag helt enkelt inte haft någon som helst inspiration och inte heller någon ork. Hela december månad har jag haft ruskigt mycket på jobbet och nu är det ännu värre, med allt vad bokföring heter. ...