My

8 december 2010 03:15

Hej!!

Jag förstår dig att du drömmer sexdrömmar om andra. Om det gått jättelänge sedan jag hade sex så gör jag lika. Jag tror att det automatiskt blir så, man behöver sex och får man det inte irl så drömmer man om det. Hos mig går det så där.. han är lite mer intresserad av att ha sex, men inte så pass mycket och ofta som jag vill. Han verkar tycka att livet är bra och kul endå, som att han inte bryr sig liksom. Det är så konstigt! Han är även beroende av sina bilar och sin mc och det känns som att det alltid går först. Varje gång han är ledig (olika veckodagar jämt eftersom att han jobbar i butik) så ska han fixa med sina grejer. Vi har inget garage så han måste åka till sin pappa som bor några mil bort. Jag är så trött på att vara nummer 2, för så känns det! Jag bara önskar att han självmant en dag när vi båda är lediga skulle planera något kul för oss. Allra helst vilja ligga i sängen med mig och mysa en hel dag, åhhh vilken lycka det vore. Så himla världefull och bra jag skulle känna mig då. Hur går det för dig med träningen då?? Jag skulle vilja fråga dig en sak, blir du aldrig förbannad på honom? Liksom blir så frustrerad och arg över situationen som råder att du skriker och blir galen? Eller är du mer apatisk och låter allt vara? Blir lite nyfiken bara. Sovgott, ja du sover nog säkert :) själv ska jag jobba vidare nu.. kram!

sad-girl

9 december 2010 13:18

Hej My!

Har haft sjukt mkt på jobbet så jag har inte kunnat sitta i smyg och skriva (som jag brukar) :)
Vad tråkigt att höra att du känner att din kille prioriterar annat framför dig. Visst, självklart är det väl bra att man har olika intressen eller någonting man brinner för, men det ska ju absolut inte gå ut över relationen! Man får ju lära sig att prioritera så att ens partner inte känner sig åsidosatt. Vad säger han när du påpekar att han spenderar lite vääl mycket tid i garaget? Förstår han dig eller slår han det ifrån sig?

Hmm.. Har inte börjat träna ännu, det uppstod ännu ett dilemma så nu vet jag inte om jag kommer igång före januari. Jag känner inte för att betala ett separat kort för december månad för att sedan kunna köpa det där halvårskortet jag längtar efter fr o m 1 januari. Jag har ställt in mig på att köpa kortet här där jag jobbar, så jag både kan gå på lunchpass eller sticka direkt från jobbet innan jag åker hemåt. Men här där jag jobbar, gick det inte att fixa samma typ av kort som på samma jävla kedja som finns där jag bor!! Nåja, träna SKA jag göra så det blir väl fr 1 januari då i värsta fall.

Nej, jag blir nog inte förbannad eller skriker, jag blir ledsen istället och gråter. Det är mitt sätt att få ut min förtvivlan. Det är nog mer besvikelse och sorg än att det gör mig arg, tror jag.

Hoppas du har en bra dag!
Kram :)

DL

9 december 2010 16:45

Hej S, läser vad du skriver och det känns tungt. Jag lider med dig. Jag har detsamma som tidigare – här är det torrt och trist :( Jag får ingen ordning på det här alls. Finns inget som tyder på att hon skall hitta lite gnista och vilja till något mer. Jag har inte på över en månad fått ens en spontan kram eller puss. Ingen närhet alls. Självförtroendet är körd rakt ner i den stenhårda kalla botten och jag är det mest osexigaste som går i ett par skor just nu. Ser mig i spegeln och blundar. Att vi skall ha det så här. Inte mycket man begär egentligen. En kväll för någon vecka sedan fixade jag en god middag (hennes favorit) tända ljus, härlig musik och helt avslappnad miljö. När barnen hade somnat så satt vi vid braskaminen med glögg. Jag började massera hennes axlar och kysste henne försiktigt i nacken. Hon vänder sig om och säger… ”Du, jag är trött – jag tror jag går och lägger mig, men sitt du gärna här en stund. Glöm inte släck allt sen.” Har aldrig känt mig så misslyckad och ruggigt oälskad som jag gjorde just då.

Vårt förhållande ser så gulligt ut från utsidan. Alla tror - men ingen vet. Inom mig sjuder en känsla av hopplöshet, förtvivlan och saknad. Det känns också som alla andra har det så bra (fast jag vet att inte är så) och just nu i dessa isiga adventstider vill man ju inget annat än att vara tätt tätt nära och mysa under en varm filt. Men… det här är bara pinsamt och obehagligt tråkigt.

Ibland är det tur man har jobb och musiken (spelar gitarr) att gräva ner sig i ibland. Särskilt när man har tappat allt igen och utsikten är botten.

Hoppas du hittar energi och ett gott resultat av ditt kommande tränande. Att träna är underbart gott. Jag springer 3-4ggr i veckan och det rensar alla mörka tankar som finns där inne :)

Ha det bra!
Kram DL

sad-girl

10 december 2010 08:23

Hej DL,

Oj vad jag har tänkt mycket på dig, jag hade hoppats att allting blivit till det bättre och att du därför inte haft möjlighet eller tid att skriva här - det hade glatt mig något enormt om det varit så. Att få veta att det är oförändrat läge, gör mig ledsen. Ingen närhet alls på en månad? Jag måste säga att du gör det bra som orkar. Jag kan bara ana hur mycket du måste älska din fru som trots att du inte mår bra av att ha det så här, ändå stannar kvar. Det gör ont i mig när jag läser hennes uppenbara rädsla för att "någonting" ska hända, som resulterar i att du känner dig värdelös och oälskad. Jag lider med dig :(

Precis så är det för oss också. Så gulligt och perfekt från utsidan - tänk om någon bara visste hur det egentligen ligger till.

Jag flyr också till jobbet och musiken (sjunger). Har märkt att så fort jag sjunger släpper underbyggd stress och den här tyngden över bröstkorgen lättar något. Däremot så blir det mer och mer sällan att jag finner den där inspirationen att just sjunga. Tidigare gjorde jag det för att jag är glad.

Jag springer också, fast inte nu under vinterhalvåret, brukar vara duktig då det är barmark :)Och jag håller med, det kan minska demonerna till miniatyrer :)

Däremot bråkade vi rejält igår/inatt, värsta hittills - det blir ett litet inlägg om det senare idag. Är just nu bara millimetrar från att börja leta någon annanstans att bo.

Hur den här helgen blir, känns väldigt oviss. Helst hade jag velat roffa åt mig det allra nödvändigaste och sätta mig på ett plan som tar mig långt långt härifrån..

Kolla gärna mitt nästa inlägg och säg om du tycker att hans reaktion var normal eller inte.

Jag tänker på dig och hoppas att dem där efterlängtade och välbehövda adventskramarna kommer din väg denna helg :)

Kram / S