Är jag helt jävla onormal?? Är det JAG som är vrickad? Är det JAG som inte har sunt förnuft?

Vad tycker du? Jag ska berätta om min gårdag som var som vilken annan torsdag som helst, bortsett från en för mig helt främmande människa (som jag trots allt lever ihop med) och dennes reaktion på någonting som jag inte tyckte var någonting konstigt överhuvudtaget.

Det är eftermiddag och ungefär en halvtimme innan jag ska börja röra mig hemåt från jobbet. Mobilen ringer och det är min sambos brors fru. Min svågers fru alltså.. Dessa två ska på lördag ta med sig två tjejer (som arbetar som personliga assistenter till deras dotter) på en sån där middags show med underhållning (av en stor känd svens ”Salong”) på vår ort. Nu ringde dem för att kolla om jag skulle vara intresserad att följa med dem på detta, då ena tjejen är sjuk just nu och det då kan hända att hon inte följer med. Det var alltså inte säkert att assistenten uteblir heller, men de ville fråga mig först, så jag kan hålla det lite öppet, eftersom de redan betalt biljetten och tyckte att det skulle vara synd att bara låta platsen bli tom ifall denna assistent nu inte hinner bli frisk.

Någonstans i mitt bakhuvud började en svag svag larmsignal ljuda, men jag valde att ignorera den, för spontant tyckte jag att det skulle vara jättekul att hänga med. Dessutom var deras motivering också ”vi tänkte att du också skulle få komma ut på någonting kul nån gång”. Min sambo är nästan en gång per månad på någon afterwork eller ”kick-off” med sitt jobb, och då han inte har längre än 15 minuter till stan så är det sällan han inte går. Jag å andra sidan, har 8 mil till mitt jobb, så jag orkar aldrig hänga med på såna evenemang, då jag dessutom måste sätta mig och köra bil senare på kvällen. Jag tackade svågern och frun för att de hade tänkt på mig och sa att jag absolut skulle tycka att det var roligt – och att jag skulle hålla kvällen öppen för det, ifall nu jag skulle hoppa in.

Jag kommer hem efter jobbet och vet att jag bara kommer hinna se min sambo en kort stund, eftersom han är på väg på julbord med jobbet. Jag berättar glatt om telefonsamtalet och frågar om han blir ledsen om jag följer med dem på lördag. ”nää” säger han först, men det dröjer inte länge förrän han blir konstig. Sedan säger han att han tycker att det är tragiskt att hans bror slutat ringa honom om saker, utan ringer mig istället vad det än gäller (vilket är en sanning med modifikation). Sedan varvade han upp ytterligare, vankar av och an i köket och ber mig ”smaka” på en ”karamell”.

”Smaka på det här: Hur skulle DU känna om brorsan och x ringde MIG och frågade om jag ville hänga med dem – så skulle jag bara dra med dem” Jag som tyckte att han överreagerar och tar allting alldeles för personligt svarade ”Men det beror väl ändå på vad det är! Du är ju inte det minsta intresserad av att gå på konserter och sånt och dem HAR frågat oss om det vid flera tillfällen tidigare, men efter en serie av NEJ-svar, fattar väl jag att man lessnar och frågar någon som faktiskt kan vara intresserad istället” Detta var såklart helt fel svar av mig och han menade att det hör till sunt förnuft att inte fråga den ena i ett par. Om det är så att man bara har en biljett över så frågar man en ensam person, inte som i det här fallet mig. Han tyckte det var absurpt. Jag kunde inte fatta varför detta skulle vara så jävla hemskt och dåligt och farligt och sa att jag inte såg det på samma sätt som honom. ”Bra då vet vi vart vi står” blev hans svar, sedan for han surt iväg på sitt jävla julbord.

Han kom hem klockan tio, då låg jag i sängen. Jag hade varit ute med hunden två gånger, dammsugit under våningen, vattnat blommorna, rensat upp i hallen/tvättstugan, gått ut med sopor, och plockat ihop för att det skulle vara fint till helgen.

Jag hörde på hans röst, när han frågade om jag var vaken, att han fortfarande var sur. Han svarade kort på min fråga om han ätit gott (han tyckte att det hade varit värdelöst) och sen sa han surt att han ”blir uppe en stund till”. Vilket inte bara betyder en stund, utan ett par timmar. Han kommer fram till sängen och pussar mig på håret och säger godnatt. På håret! För det första. Efter ett tag hör jag att tv:n står på på undervåningen. Jag går ner, frågar om han inte kan se det där från sängen lika gärna. Hans torra svar är att han först tänkt spela, men att han fastnade där istället.

Jag går upp igen och känner hur min frustration (som vanligt) blir till tårar som bränner under ögonlocken. Sansar mig och bestämmer mig för att jag inte ska krusa. Vill han vara löjlig så får han vara det, jag åker till jobbet tidigt som fan tänkte jag och jag planerade inte att höra av mig till honom under hela morgondagen – så får han fundera om han verkligen beter sig som en vuxen.

Har ingen aning om vad klockan är när han lägger sig. Han försöker inte vara tyst eller smyga (som han brukar). Dessutom lägger han sig så långt ut på sin kant som möjligt och rör mig inte ens.

Efter en lång stund (och jag hör att han fortfarande är vaken) frågar jag ”Har du INGEN kärlek i dig alls idag” och då brakade det lös.

Han hade minsann tänkt och han kunde inte fatta hur hans familj av alla, kunde göra en sån dundertabbe. Han kände sig dessutom rejält sviken av mig. Han frågade vad det var som lockade så jävla mycket, om det var gratis middag? Eller om det var att jag sparade 300 spänn, någonting måste det ju vara som är värt att offra våran lördag? Hade det varit mina kompisar som frågat, hade det tydligen varit en helt annan sak. Men INTE hans bror och fru, och inte heller okej om det varit någon av våra gemensamma kompispar som bjudit ut bara en av oss.

Hans röst blev högre och högre och tillslut blev jag så jävla frustrerad att jag SOM VANLIGT börjar storgråta när jag ska försöka skrika tillbaka. Jag försökte få fram att jag inte fattar hur någonting som är en vänlig gest mot mig kan bli så förbannat negativt, att någon vill ta ut mig för ovanlighetens skull, och dessutom på vår ort. Jag sa att han alltid far på sina jävla jobbtillställningar, men jag har inte samma möjlighet eller ens ork att stanna kvar som har en jävla mycket längre bit än honom. Han med iskall hög röst ”Du gråter, fan vad patetiskt, det är inte synd om dig och du hör inte vad jag säger, sluta försvara dig” samtidigt som han roffar åt sig täcket och kudden och stormar ut ur sovrummet. När jag försöker få honom att stanna ber han mig hålla käften och smäller igen dörren.

Nu är jag så jävla arg också, så jag rusar efter honom och säger att nu får du för faaaan skärpa dig.

Han står i vårt gästrum och så säger han ”se inte på mig naken” och så dundrar han till sovrummet för att demonstrativt dra på sig kalsongerna. Kommer tillbaka till gästrummet och lägger sig under sitt täcke. Sen säger han med psykotiskt lugn röst ”Vi kommer inte längre än så här idag”

Sen tar han till orda igen och säger ”Hur skulle du känna om X och X (kompispar)bad mig hänga med dem..?” Det beror på vad det är, svarade jag, om det var någonting jag visste att du tycker om, men jag inte är brydd om så hade det inte varit någon jävla sak. ”Nå men säg att det var ett par biljetter till Wallmans då”. Jag VET att vi har berört just det konceptet tidigare, och då har han minsann sagt att han inte skulle vara intresserad av att gå på det, så jag blev ännu mer förbannad för att hans jävla ego inte kan släppa det här. Återigen sa han hur fel han tyckte det var av hans bror och fru att fråga mig, det var helt uppåt väggarna.

Jag insåg efter en liten stund till att han är för tjurig för att kunna resoneras med, så jag går mot sovrummet igen, plockar ihop mina saker, tar täcket och kudden och ropar åt honom att han kan lägga sig i den där jävla sängen själv, för jag tänker då fan inte ligga där. Sen går jag ner till vardagsrummet och lägger mig på soffan.

Jag vet inte att jag någonsin varit så arg och ledsen på samma gång som jag var inatt. Om ni bara visste vilken ton han använde mot mig. Han fick det att låta och kännas som att jag knullat med någon annan. Totalt jävla iskall och känslolös. Hur kan någon som påstår sig älska mig, som har sån värme och är så kärleksfull annars, plötsligt bli till din värsta mardröm? Är det andra bara ett spel för gallerian?

Så... att jag inte sovit mer än möjligen en timme (för att jag somnade av utmattning tillslut) och sedan satte mig i bilen så tidigt jag bara kunde, för att åka till jobbet, kommer inte som någon överraskning.

Jag har heller ingen jävla aning om vad jag ska säga till svåger + fru. Utan att behöva säga som det är. För jag tänker inte gå, om det nu blir så att en plats är öppen. Allt som kändes roligt med det, är förstört. Och hur förklarar jag nu det till dem? Jag som var så positiv till lördagen, igår?! För så här är det...Om jag säger att det är min sambo som tycker att det var fel av dem att fråga och fel av mig att nappa, ja då läggs ju skulden på honom, dem tar mitt parti och tycker han är en idiot – och vi är ju ett par, som håller ihop. Alltså måste jag säga att jag inte kan följa med, för jag vill inte göra min sambo besviken. Punkt. Men inte det heller kommer funka, för de kommer fråga varför och vad jag än säger kommer dem fatta att det är min sambo och hans speciella åsikter som är i vägen, vilket kommer resultera i att någon av dem ringer till honom och då tar han också illa upp, eftersom de tar mitt parti och tycker att han är en idiot.  – och vi är ju ett par, som håller ihop. För att inte tala om vad hans mamma skulle säga om hon hörde...

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här, den här dagen kan sticka och brinna. Visst, par bråkar. Det känns bara inte som att det här är någonting vi blir sams över. Jag har svårt att se hur hans iskalla hårda blick och röst, kan förvandlas till den där personen jag blev kär i.

Jo – han är jävligt speciell – och INTE alltid på ett bra sätt.

Det tjänar ingenting till att disskutera med honom om vissa saker. Han har så bestämda åsikter om precis allt och jag tror inte det har hänt att han en enda gång har böjt sig.

Vi får väl se hur den här helgen blir – känns inte roligt någonstans faktiskt.

Så - tala om för mig, är jag helt dum i huvudet som tyckte att biljetterna var en bra idé, eller är det min sambo som är liiiiite för trångsynt?