Mina batterier är laddade. Helgen uppe i norr gjorde mig gott!

Veckorna går ju som bekant fortare än blixten, men min "long-weekend" hos min familj tar nog priset ändå. Jag hann ändå göra allt möjligt, äta mammas goda middagar enligt den sedvanliga önskelistan från mig, umgås med vännerna, med brorsan och hans lilla familj, kela med min fina fina lilla vovve, mm.

När jag pratade min sambo, formligen kvittrade jag på om allt och inget, så som jag gör när jag har mycket att berätta. Han skrev fina meddelanden och uttryckte sin saknad efter mig flera gånger om dagen. Innan jag åkte sa han att nästa gång jag åker, vill han också följa med. Han valde själv att stanna hemma denna gång, för att han är så spyless på vintern och inte ville åka upp till ännu mer kyla och snö. När jag på onsdagen kom hem från jobbet hade han återigen en överraskning som väntade på mig. Ett medelstort paket som innehöll en superfin blus. "Jag tyckte att det såg ut som din stil" sa han, och mycket riktigt. Det var verkligen jag =)

I söndags när jag så kom hem, hämtade han mig på flygplatsen och så åkte vi iväg på en liten shoppingtur. Hunden fick vara hos hans föräldrar under tiden. Det var länge sedan vi gjorde något sånt och jag hittade lite smått och gott innan jag blev less och längtade hem för mycket. Bland annat köpte jag ett staffli, acrylfärg, penslar och en canvasduk som jag genast började måla på när jag kom hem. Jäklar vad roligt det var! Det är såå många år sedan jag målade sist, men var nu fylld av inspiration och skaparglädje. Kan knappt bärga mig tills det blir lördag förmiddag (imorgon) så jag kan utnyttja dagens ljus och måla vidare!

Sen hann det bara bli tisdag, så säger min sambo att han hade tänkt köpa mig en överraskning till. Någonting han vet att jag skulle bli jätteglad över. I onsdags när jag kommer hem från träningen (!!! som jag varit på två gånger denna vecka =))

står släpet på vår gård och däri ligger en stor tom kartong. Jag får mina misstankar, och de blir bekräftade när jag kliver in genom dörren och hör hur han försöker skynda sig på övervåningen. När jag kommer upp, har han själv monterat ner den gamla sängramen, flyttat bort alla madrasser och gamla sängbord (ni vet både säng och sängbord var ju sånt som hans ex lämnade kvar och som jag velat byta ut i en EVIGHET nu) och står som mest och bråkar med ett nytt sängbord som han i stress monterat ihop fel och måste plocka isär igen.

Jag hade ringt honom när jag var på väg hem och meddelat att jag kommer om ungefär 45 minuter, då sa han att han var ute med hunden, medan han i själva verket försökte få allting klart tills jag kom hem. Joo, han har dålig tidsuppfattning =) Vi hjälptes åt och blev ändå inte färdiga förrän halv tio på kvällen, så det finns inte en chans i hellsike att han hunnit bli klar i tid på egen hand =) Lite besviken var han över att jag fick se det nya inköpet innan det blev färdigt, han hade velat överraska mig helt och velat få undan/gömma släpet också. Såna saker och detaljer gör mig alldeles varm i hjärtat.

Den nya sänggaveln + bord hade vi spanat ut för någon vecka sedan, efter att ha letat länge efter någonting som passar vår smak. Jag blev jätteglad över att han slog till. Det känns som att luften i sovrummet äntligen är ren och första natten jag sov i nya sängmöbler sov jag som en stock. För första gången någonsin.

Jag skrev ett brev till honom som jag tänkte lämna när jag åkte till min familj, men jag gav det aldrig åt honom. Måndagen innan jag for, hann jag istället ta upp det jag ville och nu vet han vart jag står i den frågan också. Därmed vet han vad jag tänker och hur mycket jag tänker på det och vad det har för effekt på mig och på oss. Han tog det bra och jag höll mig (nästan) hela vägen från att börja lipa. Det kom några envisa enstaka tårar, men jag tror inte att han såg dem, och när vi pratat klart och rett ut det, kändes det bra igen.

Ikväll ska vi röja och städa huset, för imorgon kväll kommer det ett kompispar som stannar över natten. Vi gör middag och spelar spel och har allmänt trevligt. Det ser jag fram emot - nästa fredag/helg blir det också trevligt, då kommer två av mina absolut närmaste vänner ner till mig, vi går på en show under fredags kvällen och på lördag fyller min älskade sambo år. Det är alltid svårt med presenter till honom, för i regel köper han själv det han vill ha. Men han har önskat sig nya komponenter till sin dator som han ska bygga om (hur kul är det?? "Varsågod älskling, grattis på födelsedagen, här får du ett nytt moderkort?!")

Fast det är ju det han önskar sig....Dock har jag en annan idé.

Vi har pratat om att det skulle vara fint att ha en förstoring på oss, gjord på canvastavla och sätta upp den i sovrummet. Bild i svart/vitt. Jag avskyr ju att blir fotad, så vi har inte mer än ett fåtal bilder på oss, men jag tänkte försöka överkomma rädslan och ge honom ett present kort på en fotosession. 3 timmars fotografering, där en proffs fotograf under 1 tim tar bilder på oss tillsammans, 1 tim på honom, 1 timme på mig. På så vis får vi både material till tavlan, varsina fina bilder på varann och så blir det (förhoppningsvis) en rolig upplevelse.

Tror han skulle bli glad av det i alla fall. Det är inte en sak han själv skulle komma på, så då blir han lite överraskad också =)

Kanske får "safe:a" och köpa någon sån där data pryl också, för säkerhetsskull =)

Well well, nu ska jag återgå till mina sysslor. Känner mig lite gladare, men det är nog mest för att jag börjat tänka på mig själv och göra saker för min egen skull. jag har börjat bli självständig igen och det har ju varit min plan ett tag nu.

Det funkar såhär långt, får se om det räcker "hela vägen" ;)

Kram / S

 

M

8 juni 2011 10:29

Här händer det inte mycket :-)

sad-girl

9 juni 2011 15:18

Nääe, ingen inspiration. För det är just så det är. Här händer det INGENTING nytt...
=/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har ytterligare en månad passerat – Februari är förbi. Och fortfarande är det dött. Stendött.   Jag har däremot kommit igång med träningen nu, efter många om och men. Hann bli sjuk också, när min kropp fick stå ut med ett tufft träningsp...

Det såg ut att bli en bra dag...   Måndagar är för mig ingen lek. Jag har otroligt svårt att tvinga mig upp på morgonen, alltid dödstrött och en aning för medveten om att ännu en helg passerat utan intimitet. Det är egentligen för mig helt obegri...

Oj vad jag är glad för en mans skull just idag! Du vet vem du är :) Att någon med samma dilemma som jag verkar nått någon slags vändning, förändring glädjer mig enormt! Jag ser att det är fler som tittar in här efter helgerna, vilket ju säkert...

Tro det eller ej – men igår lyckades jag...UTAN tårar! Ja, alltså jag lyckades ta i vår heta potatis, utan att lipa....Helt otroligt!   Efter vårt praktgräl senast, som jag också berättade om, har vi inte berört vårat olösta problem och d...

Länge sedan sist, jag vet.   Mest beror det på att jag helt enkelt inte haft någon som helst inspiration och inte heller någon ork. Hela december månad har jag haft ruskigt mycket på jobbet och nu är det ännu värre, med allt vad bokföring heter. ...