Är jag helt jävla onormal?? Är det JAG som är vrickad? Är det JAG som inte har sunt förnuft?
Vad tycker du? Jag ska berätta om min gårdag som var som vilken annan torsdag som helst, bortsett från en för mig helt främmande människa (som jag trots allt lever ihop med) och dennes reaktion på någonting som jag inte tyckte var någonting konstigt överhuvudtaget.
Det är eftermiddag och ungefär en halvtimme innan jag ska börja röra mig hemåt från jobbet. Mobilen ringer och det är min sambos brors fru. Min svågers fru alltså.. Dessa två ska på lördag ta med sig två tjejer (som arbetar som personliga assistenter till deras dotter) på en sån där middags show med underhållning (av en stor känd svens ”Salong”) på vår ort. Nu ringde dem för att kolla om jag skulle vara intresserad att följa med dem på detta, då ena tjejen är sjuk just nu och det då kan hända att hon inte följer med. Det var alltså inte säkert att assistenten uteblir heller, men de ville fråga mig först, så jag kan hålla det lite öppet, eftersom de redan betalt biljetten och tyckte att det skulle vara synd att bara låta platsen bli tom ifall denna assistent nu inte hinner bli frisk.
Någonstans i mitt bakhuvud började en svag svag larmsignal ljuda, men jag valde att ignorera den, för spontant tyckte jag att det skulle vara jättekul att hänga med. Dessutom var deras motivering också ”vi tänkte att du också skulle få komma ut på någonting kul nån gång”. Min sambo är nästan en gång per månad på någon afterwork eller ”kick-off” med sitt jobb, och då han inte har längre än 15 minuter till stan så är det sällan han inte går. Jag å andra sidan, har 8 mil till mitt jobb, så jag orkar aldrig hänga med på såna evenemang, då jag dessutom måste sätta mig och köra bil senare på kvällen. Jag tackade svågern och frun för att de hade tänkt på mig och sa att jag absolut skulle tycka att det var roligt – och att jag skulle hålla kvällen öppen för det, ifall nu jag skulle hoppa in.
Jag kommer hem efter jobbet och vet att jag bara kommer hinna se min sambo en kort stund, eftersom han är på väg på julbord med jobbet. Jag berättar glatt om telefonsamtalet och frågar om han blir ledsen om jag följer med dem på lördag. ”nää” säger han först, men det dröjer inte länge förrän han blir konstig. Sedan säger han att han tycker att det är tragiskt att hans bror slutat ringa honom om saker, utan ringer mig istället vad det än gäller (vilket är en sanning med modifikation). Sedan varvade han upp ytterligare, vankar av och an i köket och ber mig ”smaka” på en ”karamell”.
”Smaka på det här: Hur skulle DU känna om brorsan och x ringde MIG och frågade om jag ville hänga med dem – så skulle jag bara dra med dem” Jag som tyckte att han överreagerar och tar allting alldeles för personligt svarade ”Men det beror väl ändå på vad det är! Du är ju inte det minsta intresserad av att gå på konserter och sånt och dem HAR frågat oss om det vid flera tillfällen tidigare, men efter en serie av NEJ-svar, fattar väl jag att man lessnar och frågar någon som faktiskt kan vara intresserad istället” Detta var såklart helt fel svar av mig och han menade att det hör till sunt förnuft att inte fråga den ena i ett par. Om det är så att man bara har en biljett över så frågar man en ensam person, inte som i det här fallet mig. Han tyckte det var absurpt. Jag kunde inte fatta varför detta skulle vara så jävla hemskt och dåligt och farligt och sa att jag inte såg det på samma sätt som honom. ”Bra då vet vi vart vi står” blev hans svar, sedan for han surt iväg på sitt jävla julbord.
Han kom hem klockan tio, då låg jag i sängen. Jag hade varit ute med hunden två gånger, dammsugit under våningen, vattnat blommorna, rensat upp i hallen/tvättstugan, gått ut med sopor, och plockat ihop för att det skulle vara fint till helgen.
Jag hörde på hans röst, när han frågade om jag var vaken, att han fortfarande var sur. Han svarade kort på min fråga om han ätit gott (han tyckte att det hade varit värdelöst) och sen sa han surt att han ”blir uppe en stund till”. Vilket inte bara betyder en stund, utan ett par timmar. Han kommer fram till sängen och pussar mig på håret och säger godnatt. På håret! För det första. Efter ett tag hör jag att tv:n står på på undervåningen. Jag går ner, frågar om han inte kan se det där från sängen lika gärna. Hans torra svar är att han först tänkt spela, men att han fastnade där istället.
Jag går upp igen och känner hur min frustration (som vanligt) blir till tårar som bränner under ögonlocken. Sansar mig och bestämmer mig för att jag inte ska krusa. Vill han vara löjlig så får han vara det, jag åker till jobbet tidigt som fan tänkte jag och jag planerade inte att höra av mig till honom under hela morgondagen – så får han fundera om han verkligen beter sig som en vuxen.
Har ingen aning om vad klockan är när han lägger sig. Han försöker inte vara tyst eller smyga (som han brukar). Dessutom lägger han sig så långt ut på sin kant som möjligt och rör mig inte ens.
Efter en lång stund (och jag hör att han fortfarande är vaken) frågar jag ”Har du INGEN kärlek i dig alls idag” och då brakade det lös.
Han hade minsann tänkt och han kunde inte fatta hur hans familj av alla, kunde göra en sån dundertabbe. Han kände sig dessutom rejält sviken av mig. Han frågade vad det var som lockade så jävla mycket, om det var gratis middag? Eller om det var att jag sparade 300 spänn, någonting måste det ju vara som är värt att offra våran lördag? Hade det varit mina kompisar som frågat, hade det tydligen varit en helt annan sak. Men INTE hans bror och fru, och inte heller okej om det varit någon av våra gemensamma kompispar som bjudit ut bara en av oss.
Hans röst blev högre och högre och tillslut blev jag så jävla frustrerad att jag SOM VANLIGT börjar storgråta när jag ska försöka skrika tillbaka. Jag försökte få fram att jag inte fattar hur någonting som är en vänlig gest mot mig kan bli så förbannat negativt, att någon vill ta ut mig för ovanlighetens skull, och dessutom på vår ort. Jag sa att han alltid far på sina jävla jobbtillställningar, men jag har inte samma möjlighet eller ens ork att stanna kvar som har en jävla mycket längre bit än honom. Han med iskall hög röst ”Du gråter, fan vad patetiskt, det är inte synd om dig och du hör inte vad jag säger, sluta försvara dig” samtidigt som han roffar åt sig täcket och kudden och stormar ut ur sovrummet. När jag försöker få honom att stanna ber han mig hålla käften och smäller igen dörren.
Nu är jag så jävla arg också, så jag rusar efter honom och säger att nu får du för faaaan skärpa dig.
Han står i vårt gästrum och så säger han ”se inte på mig naken” och så dundrar han till sovrummet för att demonstrativt dra på sig kalsongerna. Kommer tillbaka till gästrummet och lägger sig under sitt täcke. Sen säger han med psykotiskt lugn röst ”Vi kommer inte längre än så här idag”
Sen tar han till orda igen och säger ”Hur skulle du känna om X och X (kompispar)bad mig hänga med dem..?” Det beror på vad det är, svarade jag, om det var någonting jag visste att du tycker om, men jag inte är brydd om så hade det inte varit någon jävla sak. ”Nå men säg att det var ett par biljetter till Wallmans då”. Jag VET att vi har berört just det konceptet tidigare, och då har han minsann sagt att han inte skulle vara intresserad av att gå på det, så jag blev ännu mer förbannad för att hans jävla ego inte kan släppa det här. Återigen sa han hur fel han tyckte det var av hans bror och fru att fråga mig, det var helt uppåt väggarna.
Jag insåg efter en liten stund till att han är för tjurig för att kunna resoneras med, så jag går mot sovrummet igen, plockar ihop mina saker, tar täcket och kudden och ropar åt honom att han kan lägga sig i den där jävla sängen själv, för jag tänker då fan inte ligga där. Sen går jag ner till vardagsrummet och lägger mig på soffan.
Jag vet inte att jag någonsin varit så arg och ledsen på samma gång som jag var inatt. Om ni bara visste vilken ton han använde mot mig. Han fick det att låta och kännas som att jag knullat med någon annan. Totalt jävla iskall och känslolös. Hur kan någon som påstår sig älska mig, som har sån värme och är så kärleksfull annars, plötsligt bli till din värsta mardröm? Är det andra bara ett spel för gallerian?
Så... att jag inte sovit mer än möjligen en timme (för att jag somnade av utmattning tillslut) och sedan satte mig i bilen så tidigt jag bara kunde, för att åka till jobbet, kommer inte som någon överraskning.
Jag har heller ingen jävla aning om vad jag ska säga till svåger + fru. Utan att behöva säga som det är. För jag tänker inte gå, om det nu blir så att en plats är öppen. Allt som kändes roligt med det, är förstört. Och hur förklarar jag nu det till dem? Jag som var så positiv till lördagen, igår?! För så här är det...Om jag säger att det är min sambo som tycker att det var fel av dem att fråga och fel av mig att nappa, ja då läggs ju skulden på honom, dem tar mitt parti och tycker han är en idiot – och vi är ju ett par, som håller ihop. Alltså måste jag säga att jag inte kan följa med, för jag vill inte göra min sambo besviken. Punkt. Men inte det heller kommer funka, för de kommer fråga varför och vad jag än säger kommer dem fatta att det är min sambo och hans speciella åsikter som är i vägen, vilket kommer resultera i att någon av dem ringer till honom och då tar han också illa upp, eftersom de tar mitt parti och tycker att han är en idiot. – och vi är ju ett par, som håller ihop. För att inte tala om vad hans mamma skulle säga om hon hörde...
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här, den här dagen kan sticka och brinna. Visst, par bråkar. Det känns bara inte som att det här är någonting vi blir sams över. Jag har svårt att se hur hans iskalla hårda blick och röst, kan förvandlas till den där personen jag blev kär i.
Jo – han är jävligt speciell – och INTE alltid på ett bra sätt.
Det tjänar ingenting till att disskutera med honom om vissa saker. Han har så bestämda åsikter om precis allt och jag tror inte det har hänt att han en enda gång har böjt sig.
Vi får väl se hur den här helgen blir – känns inte roligt någonstans faktiskt.
Så - tala om för mig, är jag helt dum i huvudet som tyckte att biljetterna var en bra idé, eller är det min sambo som är liiiiite för trångsynt?
sad-girl
10 december 2010 11:01
Hej själv,
Förlåt mig men jag vet inte om du/ni läst min blogg. Det finns ingenting i den som är jätte roligt. Tvärtom. Den speglar oändlig sorgsenhet i en relation som borde vara så mycket bättre, som har alla förutsättningar för att kunna vara den bästa av världar, som är perfekt utåt, men som sakta men säkert gnager sönder mig från insidan. Den tar också upp ett allvarligt problem, som många i en parrelation upplever. Så förlåt om jag låter bitsk, men har svårt att se att någon skulle tycka att det var "roligt" att läsa min blogg.
/ S
DL
10 december 2010 11:40
Älskade S,
Jag är helt chockad. Han har passerat alla rimliga gränser BIG TIME.
Spontant, skulle jag i din sits ringt svågern och mycket kort sagt "Hej, av olika anledningar kan jag inte följa med på lördag" ... i detta läge behöver du inte förklara mer. Får du följdfrågor så säger du "sitter helt fast i annat just nu, så jag kan tyvärr inte".
Men herregud, vilken reaktion från din kille. Jag läser om och om igen. Det är ju hans bror och brors fru som bjuder ut dig på en middag. Att du skulle få en trevlig underhållande kväll. Varför går han i taket på pga. det? Han själv är ju ute på kickoffs och afterwork med jobbet. Missunnar han dig detta? Skulle min fru fått ett sådant erbjudande från min bror skulle jag blivit mycket glad för hennes skull och samtidigt tycka att det var hyggligt och bussigt av brorsan. Ser han snett på sin egen bror?
Förstår att det kännas mycket kyligt just nu. Han har helt klart tappat skärpan. Att han överreagerar är bara förnamnet.
Jag vet om jag skall säga att påbörja din resa bort ifrån honom. Om han inte kommer med en kolossalt bra förklaring till dig om sitt beteende mot dig igår kväll – så har du sett en ny sida från honom.
S, du har inte gjort något fel!! V
Tänker på dig.
Varm kram / DL
Jag skriver snart igen.
sad-girl
10 december 2010 14:01
Åå DL,
Jag har helt tappat verklighetsuppfattningen, så jag var tvungen att få reda på om det är jag som är onormal. Hade det varit i något annat av mina tidigare förhållanden, så hade denna pyttesak aldrig blivit ett sånt jätteproblem – så tack för dina ord, nu vet jag att jag inte är den som är från en annan okänd planet. Det var så där som DU hade reagerat vid en liknande situation, som jag hade hoppats på. Så hade ju jag också gjort om det var omvänd situation.
Svågern ringde mig vid lunch (de sa att de skulle höra av sig idag med besked om hur det blir). Jag skyndade mig att ta till orda innan honom, och jag sa faktiskt precis som det var. Började med att säga ”Jag var ju dum som trodde att det här skulle tas emot som någon bra idé av din bror” och sedan bara rann det ur mig. Både ord och tårar. Han förstod. Precis. Han vet hur min sambo är. När jag berättade hur han resonerat och skällt på mig, hur han hade uttryckt sig och hur vi bråkat blev svågern arg och sa att han (min sambo) var dum i huvudet och att han lessnat på att allting bara ska vara på hans sätt hela tiden. Sedan pratade jag också med hans fru. Båda var jätteledsna för dem satt mig i den situationen, medan jag bedyrade att dem absolut inte får känna så, jag sa att dem såklart inte kan råför hur hans hjärna fungerar. Dem sa också hur mycket dem tycker om mig och att dem i alla fall inte kommer sluta fråga mig. Dem vet vad det beror på ifall jag inte skulle komma.
Enligt min sambo så är det någonting helt annat att gå ut med jobbet. Eller med kompisar för den delen. Det är själva grejen med att ett par frågar ENA halvan från ett annat par om denne vill följa med, som han tycker är vansinnigt. För mig är det ingen skillnad. Utgång som utgång. Han fick i alla fall mig att känna som att jag har helt vridna prioriteringar eller värderingar. Det GÅR inte att resonera med honom, han böjer sig inte och med hans enorma röstresurs är det jäkligt svårt att någonsin vinna en diskution. Till på köpet ska jag handikappas ytterligare bara för att jag aldrig kan kontrollera mina tårar – det är så enormt frustrerande!
Min sambo har själv sagt att det enda som gör honom svartsjuk, är när han kommer i andra hand. När han känner sig bortvald. Jag skulle vilja klassa detta som ren och skär svartsjuka. Hans bror valde att ringa till mig, över honom. Sedan spelar det inte någon roll vad någon annan säger eller tycker. Det bara är så. Han har bestämt att agerandet var fel – så då är det också så.
När jag tänker efter hände en liknande sak förra året – då samma svåger och fru ringde mig på jobbet, bar a helt appropå – för att dem hade kommit att tänka på mig. Det hade slagit dem att jag bor i en helt ny stad där jag inte känner någon annan än dem. Dem ringde för att säga att dem alltid finns för mig, om det skulle vara något, vad det än är så kan jag alltid komma till dem. Det spelade ingen roll att min sambo är hans bror, dem finns för mig och dem ville säga att dem är väldigt måna om mig och tycker så vansinnigt mycket om mig och att dem är väldigt glada att jag finns i deras liv.
Jag blev så rörd av detta (såklart – surprise!) att jag började gråta när jag pratade med dem. Jag tyckte det var urgulligt av dem och det betydde såå mycket för mig. Fortfarande glad av den händelsen, gjorde jag sedan misstaget att berätta om samtalet till min sambo. Han blev fly förbannad och tyckte att det var helt osmakligt gjort. Särskilt partiet där de sagt att det inte spelar någon roll att de är bröder. Detta hakade han upp sig på och tyckte att det var förjävligt sagt. Han kunde inte förstå hur man kan uttala sig så - som att inte släktskap eller brödraskap är viktigt alls...
I vanlig ordning försökte jag få honom att inte fästa sig vid den detaljen – men det gjorde jag också fel, eftersom jag då försvarade DEM och inte satte mig in i HANS situation.
Han ringde upp sin bror och uttryckte sitt missnöje över denna formulering. Han lyckades på kort tid få sin bror att be om ursäkt genom att säga att det ju inte var så han hade menat.
Ordet är hans makt – tyvärr. Och brukas det inte ”tillbörligt” så hamnar man lätt i dispyt. Jag känner mig ofta överkörd, särskilt i såna här sammanhang.¨
Dock tror jag att om jag väntar mig någon slags ursäkt från honom – så får jag vänta vidare. Är rätt säker på att HAN förväntar sig en ursäkt från mig –så vi får väl se..
Mysfredag känns väldigt avlägset i alla fall...
Tack för dina stöttande ord DL, jag behövde dem sååå väl.
Stor kram till dig / S
DL
10 december 2010 16:05
Jag önskade jag kunde skriva mer till dig idag, men just idag är det så klart människor runt omkring hela tiden. Jag som alltid tyckt mitt jobb är ensamt...
Jag skriver i helgen. Jag vill ge dig mitt stöd om jag kan. Jag tänker på dig. Lycka till kära vän. Var stark nu S. Ta fram Gardell i dig :)
Förra helgen spelade vi en låt som Melissa Horn har skrivit. "Falla fritt" heter den. Helt plötsligt dök den upp i mitt huvud under dagen när jag tänkte på det du har skrivit.
http://open.spotify.com/track/6V8bwf2SMbET7DiH05oTiK
"Vad vill du säga när allting är sagt
vad vill du känna när någon tagit din makt
du vill att jag ska sjunga
men bara om sånt som hör till sitt
men ska jag sjunga
då ska det finnas tid att sjunga fritt
Vem vill du spela när du lagt alla kort
hur vill du leva när tiden går för fort
du vill att jag ska känna
för något som aldrig känts som mitt
men ska jag känna
då ska det finnas tid att känna fritt
Hur ska du veta om ingen lärt dig hur
hur ska du våga chansa
du som aldrig haft nån tur
du vill att jag ska älska
med nån som bara älskar sitt
men ska jag älska
då ska det finnas tid att älska fritt
Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd
hur högt ska jag skrika
varje gång jag vill bli hörd
du vill att jag ska falla
mot något som du har gjort till ditt
men ska jag falla
då ska det finnas tid att falla fritt"
sad-girl
10 december 2010 21:54
Tack vad du är fin DL, jag ska lyssna på låten när jag sitter vid min
dator. Surfar fr mobilen nu och blir Galen på
alla små knappar :-)
Jag får kraft av din omtanke,
du är en underbart fin mmniska!
Kram till dig /S
Myran
10 december 2010 18:57
Herregud!! Jag sitter och skakar på huvudet här, så där kan han verkligen inte bete sig!
Tyvärr låter det lite som min sambo, han är också varm och kärleksfull jämt men när det är något så kan han bli iskall verkligen!
Nej, det är bara han som gör fel och jag hoppas verkligen att du förväntar dig en ursäkt för detta beteende!
Om han är ute på egna grejer ibland så borde väl du också få det. Nu var det ju så att det bara fanns en biljett över och det är ju inte ens säkert att du ska åka, så vad är det att brusa upp över??
Det är ju ändå din svåger så det är din släkt också. Och om han inte ens är intresserad.. nej fy, det är så många fel med hans resonemang så jag vet inte vad jag ska säga!
hade det varit jag så hade jag inte sagt ett ord till honom och fullständigt ignorerat honom, sen om öppningen kom, så hade jag minsann följt med svågern och hans tjej!
Eller så hade jag sagt till min sambo att om han nu tycker att det är så fruktansvärt fel av hans bror osv, så får han ta och ringa upp och tala om för honom varför du inte ska följa med!
Nej fy vad jag är irriterad på din sambo just nu så jag kan inte tänka klokt.. Sorry! Men jag står på din sida och du ska inte behöva ta sån här skit!
sad-girl
11 december 2010 16:24
Hej Myran,
Skönt att höra att det finns ännu en till som delar min uppfattning!
Nej, min sambo delar verkligen inte ståndpunkt med mig här. Återigen idag frågade han mig på vilket sätt han missunnar mig saker. Tydligen hade jag vräkt ur mig det när vi grälade. Och han gör ju inte det som vana, det är just den här grejen jag tycker att han missunnar mig. Han kan fan inte se det från något annat håll än sitt eget. Han hade dessutom berättat till en av sina närmaste vänner och den killen hade minsann också tyckt att det var heeelt fel att fråga mig. Plus att han sagt det till sin mamma också och hon hade först tyckt att det inte var så farligt, men sen hade hon svängt och sagt att nja, kanske jag också skulle ha tyckt att det var fel. Jag undrar just vad exakt han sagt och HUR han sagt, för INGENTING i hans reaktion är ju normal!
Någon ursäkt kommer jag då rakt inte få, så är det bara. Just nu är jag också väldigt störd på honom. När han tog upp det igen idag när vi satt i bilen (efter att ha varit sitt vanliga jag sedan igår när jag kom hem, som att inget hade hänt) så sa han "vet du att jag har ändrat uppfattning om dig pga det här". Jag blev så jävla less på honom så jag brydde mig inte om att ge mig in i någon ytterligare diskution. Det är bara hans jävla världsbild som gäller - tycker någon annorlunda försöker han först omvända den personen och går inte det, så kan den personen sticka och brinna.
Inte för att det kommer hända inom någon snar framtid - men en sak kan jag då säga. Skulle han låta på det där sättet åt mig en gång till, då kan han glömma att jag stannar kvar. Det är helt utan rim och reson, eller respekt för den delen.
Tack för ditt stöd gumman - hoppas du har en fin lördag!
Kram!
DL
13 december 2010 02:59
Hej S,
Jag har tänkt mycket på dig i helgen, hur du mår. Kan tänka mig att det har varit tufft. Har varit uppretad och förbittrad på din sambo – hur kunde han explodera sådär och vad var det där för sida som kom fram egentligen? Jag har svårt att förstå varför inte din sambo inte ser till dina behov. Är inte du viktig i hans relation!? Ja, du skulle veta vad upprörd jag var i fredags! Fick du chans till någon diskussion med honom? Jag tycker att han beter sig omoget och barnsligt om hela den här grejen. Blev han fjorton igen…? Att hans kompisar och hans mamma håller med honom beror ju naturligtvis på att HAN lägger fram hela storyn och förmodligen vinklad. Du har ju här för oss skrivit väldigt oberoende neutralt. Vi fick skapa oss en egen uppfattning. Jag tror inte hans historia var densamma. Jag stöder dig helg o hållet i det sätt du agerade. Jag hade reagerat på samma sätt som du.
Jag förstår att du tvekar inför framtiden och jag tror inte att ni kommer att kunna hitta en lösning förrän han inser allvaret i det du säger och att han själv VILL hitta en lösning på ert problem. Det kan bli slitigt… Mycket måste bevisas och då tänker jag främst från honom. Jag har en åsikt om att det har varit mycket fokus på honom och hans lust, hans känslor och hans ”tuggmotstånd”. Du är ju den du är...
Kram DL
sad-girl
13 december 2010 11:02
Hej DL,
Nu har jag lyssnat på Melissa Horn låten - vilken fin text, jag blev lite rörd när jag lyssnade på den. Många delar som gick rakt in i hjärtat.
Helgen har inte varit någon riktig höjdare. Den ligger härmed i botten på listan. Knappt någon beröring eller kärlek överhuvud taget. I fredags när jag kom hem, var min sambo nästan som vanligt. Som att ingenting hade hänt. Det enda han kommenterade som rörde vid natten mot fredagen, var när jag låg bredvid honom i soffan och blundade under Idol. "Är du trött?" mmm svarade jag "sov du någonting i natt?" nja, en eller kanske två timmar.. That´s it. Sedan på lördag for vi dels och letade julgran och sedan skulle vi åka och handla. På väg hem i bilen, sa han plötsligt "Jag kan inte släppa det här riktigt, på vilket sätt tycker du att jag missunnar dig? Du sa att jag missunnar dig att träffa dina vänner eller att komma ut, och det tycker jag är lite orättvist. Har jag någon gång hindrat dig? Det var i alla fall så du fick det att låta"
"Nej du, då missförstod du det också. Jag tycker att du missunnade mig det här. Det skulle aldrig ha varit ett problem i någon av mina tidigare förhållanden, så jag fattar inte hur det kunde bli så stor grej av det här. Det var ju inte en par-grej heller, så jag tycker faktiskt att man får se det från det utgångsläget som fanns. Dem hade EN biljett över och frågade en person som dem ville unna någonting roligt, någon som inte är ute någonsin - så för mig var det inget fel i det"
När han sedan berättade att han sagt till sin bästa vän (vilket också gjorde mig lite chockad - eftersom det är HAN som i första hand inte vill att vi "blottar" den andra inför vännerna, vår relation stannar mellan oss..osv) om detta och fått gensvar hos denne - undrar man ju såklart hur han lagt fram det, för jag kan inte tänka mig att den killen skulle sätta käppar i hjulen för sin fru om det hade gällt dem.
Han hade dessutom nämnt det för sin mamma - samma sak där, enligt honom höll hon till slut med honom. Men surprise surprise, hon och svärfar var förbi oss igår kväll, då blev jag och svärmor ensamma en stund och hon sa tyst så bara jag skulle höra "jag hörde att du inte fick följa med igår kväll" neej, svarade jag, det var ju tydligen helt uppåt väggarna fel. Då sa hon att hon sagt till honom att de för det första bara hade haft en biljett och att det kunde väl vara kul om jag kunde komma mig ut på något. Jag berättade till henne att han inte är positiv till att man bjuder ut den ena i ett par, men detta var inte en par-händelse utan något helt annat, men det kunde minsann inte din son se. Hon höll helt med mig, sa att hon var trött på hans egotrippar och påtalade hur ofta han var ut på saker (precis samma jämförelse som jag gjort). Hon tyckte vidare att jag inte skulle ta sån skit och ge igen med samma mynt, säga ifrån osv. Jag talade om för henne att det inte är någon idé, för han argumenterar sönder allt jag säger och han ger sig inte förrän det blivit på hans sätt ändå. Hon ruskade på huvudet och sa att det inte var okej. Så nu vet hon min vinkel också, inte helt förvånad att min sambo tolkade hennes svar annorlunda.
Jag håller helt med dig, det är runt hans värld allt ska kretsa, även om han inte vill se det själv. Han må vara världens mest omtänksamma och skulle aldrig medvetet göra någonting för att göra illa mig. Men det vore hjälpsamt om han kunde inse hur han styr hela sin omgivning efter sin egen pipa. I så många situationer. Passar det inte honom - ja då får det vara helt enkelt. Det är helt otänkbart att han skulle göra någon som helst uppoffring för att passa in, det är istället alla andra som ska passa hans mall.
Jag måste vara så förbannat tydlig med honom, annars gör han egna tolkningar om vad jag menar eller tycker eller står för. Det jag borde ha sagt (om det nu spelar någon roll för honom) är att självklart hade väl jag tackat nej eller tyckt att det var knasigt att fråga mig, OM det varit så att dessa två hade haft TVÅ biljetter och ändå bara frågat mig. Eller om ett annat par hade gått ut tillsammans med ett tredje par, och bara frågat mig. Men om han inte själv fattar att det finns olika situationer och att man kan ta olika beslut därefter - då får det vara. Om han inte känner mig bättre än så - då är det hans förlust. Jag vet inte heller om det gjort någon skillnad, för han verkar rätt låst i den här frågan.
Tack för ditt stöd - det känns bra nu när jag sett flera som skulle gjort som jag. Särskilt mycket vikt lägger jag vid dina och PH:s åsikter, eftersom ni båda har så sunda värderingar.
Tänk att en sån här löjlig sak kan blåsas upp och bli större än universum (som det verkar)!
Kram till dig / S
