Myran

19 februari 2011 15:21

Men.. jag förstår inte. Varför ska han inte få ha några bilder kvar?
Tänk om din nästa kille tänker likadant, kommer du verkligen vilja slänga alla bilder på din nuvarande kille, slänga alla smycken han gett dig, slänga allt som har med honom att göra?

Jag har iallafall sparat bilder på mina ex, de är en del av mitt förgångna som gjort att jag är den jag är idag och även om det inte är perfekt så hör det ändå till mitt liv som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Jag tycker det är orimligt av någon partner att bestämma över vilka bilder ens kille/tjej får och inte får ha.

Däremot borde han kunna spara ner bilderna på ett usb minne eller nåt och se till så att du iallafall slipper se dem...

Annars verkar din alla hjärtans dag ha varit mysig :)

sad-girl

21 februari 2011 15:36

Jag och min sambo är faktiskt överens på den här punkten. Jag har aldrig tvingat honom att göra varken det ena eller andra, utan han har självmant tagit initiativet eftersom ingen av hans tidigare relationer har någonting med oss och nuet att göra. Varför dessa fanns kvar kunde han inte riktigt själv förstå heller och dem är nu borta - och det var inte för att jag blev stött eller sårad, utan för att han också tycker att det är självklart att dem inte skall finnas kvar.

Det finns ingen poäng att ha någon "memory lane" för sånt som ändå inte har med oss att göra. Jag slänger alltid allt och gör mig av med sånt som har med fd pojkvänner i det fall en relation tar slut. Skulle det ta slut med oss skulle jag inte ha glädje av någonting som har med det förflutna att göra - det handlar om att göra sig "ren" från dåtiden och börja om på ny kula. Skulle jag sedan träffa någon ny, skulle jag bli ytterst förvånad om denne uppskattade att jag håller fast vid personliga saker som hör ihop med ett ex. Det är så jag funkar.

Jag tycker absolut inte att det är orimligt på något sätt, orsakerna till varför det inte känns okej kan vara många. I mitt fall är det ju inte så himla svårt att lista ut varför jag blir sårad av det. Varför skulle jag tycka att det var okej att han sparade bilder på dem han haft tidigare relationer med? Det är en annan sak om båda två tycker att det är okej att ha möjligheten till att "vältra" sig i det förgångna. Skiljer sig åsikterna, så får man gott respektera varandras viljor. För mig hade det enda godtagbara kunnat vara om han hade barn med någon annan och därför naturligtvis inte kunde eller borde göra sig av med sånt som barnet sedan skulle vilja ha, bilder och prylar osv.

Hoppas du förstår mig bättre nu...

My

5 mars 2011 09:02

Tråkigt att det fortfarande är dött i erat sexliv. Själv behöver jag inte oroa mig längre för att han inte vill ha sex. För han har lämnat mig, japp han har flyttat. Så ironiskt nog blev jag lämnad av en man som inte ville ha sex med mig.. JAG om någon borde väl varit den som lämnat. Så nu känner jag mig extra extra världelös.

sad-girl

7 mars 2011 10:29

Näääää, vad säger du??! När hände detta?
Bara så där - utan förvarning?!
Fy vad ruttet, och My jag förstår hur du känner dig, det där med den extra värdelösa känslan, men du får inte klandra dig själv!
Åh vad jag känner med dig! Men försök tänka såhär: då finns och väntar någon där ute på dig, som faktiskt kan uppskatta allt det fantastiska med dig, någon som ser och hör dig och som vill samma saker som du, någon som kan ge dig bekräftelse och få dig att känna dig komplett..Även om det är svårt att tänka så just nu.

Jag tänker på dig!

Stor kram

My

7 mars 2011 17:46

Tack för pepp snälla du!!

Ja bara så där... helt plötsligt..
Det hände för tre veckor sedan och han har redan en ny lya.. 150 meter från mig.. jag bor kvar i den vi hade tillsammans.
Han har mått dåligt i flera månader och verkligen vantrivs på sitt jobb och varit orolig för framtiden eftersom att han vill plugga men måste läsa en kurs innan. En kurs som han försökt sig på en gång med misslyckats med.
Jag har stöttat honom. Lagat mat, städat och fixat så att han skulle känna att han bara kunde slappna av under en tid och återfå livsgnistan. Men han blev mer och mer deppig. Sov inte alls vissa nätter. Samtidigt så var han glad vissa dagar, som att han skulle åka bergochdalbana.. fram och tillbaka liksom.. jag visste aldrig hur han skulle må när vi vaknade på mornarna.

Och så för tre veckor sedan så kände jag att jag inte orkade stötta upp mer när han inte tog mina råd att söka nytt jobb och söka professionell hjälp. Jag berättade att jag saknade sex med honom och ville att han skulle försöka må bra igen. Att jag skulle stötta honom men att jag inte kände att han verkade vilja rycka upp sig.
Då säger han att han inte vill mer. Att han inte älskar mig mera och att han vill vara själv..
Sen tar han en väska och flyttar till sin mamma.
Jag fattar ingenting och blir helt knäckt..

Jag är ganska så säker på att han inte orkade med mina "krav" och att han istället tog den enkla vägen och drog från allt.

Mitt liv har verkligen tagit en ny vändning och trots att jag saknar honom som faan och mår dåligt så vet jag att detta var det bästa för mig. För jag vet att jag förtjänar bättre. Och någon som tycker att jag och ett förhållande med mig inte är något att ha är ingen att gråta över.

Vissa dagar tänker jag att nu jävlat, nu kör jag på och gör det och det och har ett bra liv. Jag får en kick och känner att mitt liv är bra och att jag inte ska deppa ihop!
Och så andra dagar så bara grinar jag och tycker att det bästa vore om jag mitt hjärta bara slutade slå..
Så det är verkligen upp och ner.

Nu ska jag läsa ditt nya inlägg som jag såg att fanns här, jag hoppas att det står något positivt och att det går framåt för dig!!

KRAM!!

sad-girl

8 mars 2011 11:31

Jisses vad svagt av honom. Men visst är det som du säger, han pallade inte att någon ställer krav på honom. Han kunde inte hantera alla livsviktiga beslut som han ju måste ta ställning till, och kanske till och med grottade ner sig lite väl mycket i sina egna problem till den grad att han blev lite bekväm med det. En del människor fixar helt enkelt inte att vara runt en partner som framstår som starkare och mer handlingskraftig i såna lägen. Det får den svaga personen att känna sig ännu mer liten och dålig och då är det enklare att bara dra, slänga in handduken. Du har ju gjort helt rätt, och hade inte kunnat göra på något annat sätt! Jag kan nog tänka mig att du funderar på vad och hur du kunnat sagt och gjort annorlunda, men tro mig, det är hos honom felet ligger. Jag har varit med om något liknande själv, så jag vet vad jag pratar om. Jag var tillsammans med min ungdomskärlek i ungefär ett år, ett distansförhållande (han bodde i London). Båda hans föräldrar dog i cancer när han var 6 respektive 12 år så han växte upp hos farföräldrarna. Detta bagage har gjort att han inte riktigt är "färdig" med sig själv, utan söker trygghet hos andra. Är inte särskilt trygg med sig själv. Vi skulle flytta till huvudstaden tillsammans, jag skulle flytta 100 mil från min familj, sa upp mig från jobbet, fixade bostad och nytt jobb och när det började närma sig gjorde han plötsligt en ko-vändning, då "kändes det inte likadant" längre. Under denna tid hade jag också varit på honom så han skulle söka hjälp för sina demoner som inte lämnar honom ifred och det blev för mycket. Kvar stod jag, i en ny stad, nytt jobb osv, och krossat hjärta. Där fick man för att man var den där stöttepelaren och peppade och gav goda råd och pushade honom i rätt riktning. Han var inte riktigt van med det. Nåväl, det är snart 3 år sen nu, men då har man istället det här bekymret =) Mitt kall här i livet verkar vara att bråttas med och försöka finna lösningar på problem av den svårare graden =)

Jag tror som du att din kille inte heller fixade att någon ställer krav på honom, men då är han faktiskt inte heller värd din energi eller omtanke. Jag vet att det är supersvårt att tänka så när man står där med brustet hjärta, och man tänker "vad har jag gjort för ont för att förtjäna det här?", och precis som du beskriver är dagarna som en berg-och-dal-bana, uppåt ena dagen och piss andra dagen. Det som låter positivt är ju dock att du ändå har de där bra dagarna där du känner att "nu jäklar", då är du starkare än du kanske själv tror och du kommer fixa det här.. Du ska se att någonting gott kommer ur det här också såsmåningom!

Stor KRAAAM till dig