PH

18 november 2010 09:18

Hej S,

Det låter som att du verkligen samlat mod och känner dig starkare än på länge, Kul!
Det där med att träna är ju en riktigt endorfinkick när man väl är inne i det.
Själv så kör jag ju just nu 4-5 dgr i veckan och mår så bra av att köra lite intensivare just nu, gillar ju att träna. De flesta gånger då jag tränat oavsett vilket humör jag varit på innan så märker jag att jag sjunger med låtar på radion högt och lite knasigt, alltså är jag glad:-)
Så heja kör hårt, sen får väl din latmask där hemma följa med om han får tummen ur:-)

Själv känner jag mig superirriterad!!
Sambon har inte sen sin plötsliga kram/puss/nakenchock (ha ha)igår gjort ngt alls för att förtsätta på sin snigelbana till ett fungerande sexliv.
Alltså igår bestod av jobba,träna,handla mat, titta på och sova, självklart på varsin sida av sängen.
Inga kramar, pussar eller ens lägga en slapp hand på mig när han ska somna. Vi är alltså på ruta 0 precis som vanligt!!!!
Hur korkad kan han vara egentligen?! Känns ju väldigt oengagerat från hans sida som vanligt.Nu har det ju snart gått 3,5 vecka sen det lilla vuxenmyset vi lyckades ha.
Har tom funderat på om jag ska föreslå en älskare till mig, som han då får vara med att välja ut. Det kanske skulle skaka om honom lite, alltså att jag föreslår det jag menar han säger ju att han vill ha sex med mig men det liksom rinner ut i sanden, ska det då betyda att mitt sexliv ska också då torka ut?Det är ju som att säga till sin arbetsgivare att man vill jobba och att man tänker på det varje dag men det liksom blir inte av, men en vacker dag när allt är 100% så KANSKE han kommer att jobba!??Inte direkt ngt som jag suktar över och hur gör man eg när man skaffar sig en älskare?
Är dock så otroligt less på att inte bli sedd,uppskattad och älskad fullt ut att tom dessa funderingar har fått gro i min skalle!
Bli så ledsen när jag hör hur det hela tiden pratas om hur killar gör "allt" för att få komma till hos sina tjejer alt ragg men hemma hos oss så är man 0 sexuella aktiviteter!
I min ilska så satt jag och ondgjorde mig för mig själv över sambons sätt att tala om för mig att "stressen på jobbet, alla stora och små irritationsmoment med alla andra människor runt honom gör att han inte är kåt!!!!???
Men shit vilken verklighet lever han i?
När vi träffades så hade han inget jobb pga en flytt (och det tog honom ca ett år att hitta ett),drack ibland för mkt, dåliga relationer men sina föräldrar,syskon och sitt barn, ingen egen lägenhet (pga flytt),inte direkt ngt socialt umgänge att tala om, skulder, inga besparingar!!DÅ hade vi det underbart i vår relation, DÅ fungerade ALLT mellan oss?
Nu har han ett bra jobb där han trivs, i stort sett fungerar alla relationer med familjen,vi har en fin lägenhet,inga skulder förutom bostadslån,dricker normalt,börjat att träna igen sen 2 år, dessutom säger han att ha tycker att jag är snyggare nu. NU säger han till mig att han var mer harmonisk som person när vi träffades och då också mer kärleksfull och självklart alltid KÅT??!! Får inte ihop det hela riktig , alltså när allt är åt H...vete DÅ är jag han glad , kåt och tacksam??
Nu när livet med mig är "bra" så mår han så dåligt att han inte längra kan ge mig kyssar,kramar,sex, kärlkesfull närhet??!!

Är sååå otroligt less på honom och hans ursäkter idag!!

Förlåt att jag öser ur mig S men har ingen annan som jag kan prata med om detta.

Kram PH

sad-girl

18 november 2010 10:51

Hej min vän :)

Ja, nu när man har testat de flesta metoderna för att liksom komma på banan igen (eller på bananen om man så vill, hahaha) och dessa inte funkat, så återstår detta sista moment. Om det sedan inte lyckas heller, nå då får jag ta ställning till vad jag är beredd att avstå från om jag vill fortsätta leva med honom. Jag känner mig jäkligt taggad att börja träna! Enda anledningen till varför jag inte köper gymkort redan nu, är för att jag är för snål för att betala en medlemsavgift för detta år som snart är slut. Om jag väntar till 1 december behöver jag bara betala för nästa års :) Tänkte mycket på träning igår och inser att jag ju helt gått in i vår relation och glömt bort hur roligt och SKÖNT jag tycker det är när man tränat! Man är så nöjd med sig själv när man vet att kroppen fått jobba. I mina tidigare relationer, där man haft ett ordentligt aktivt sexliv, behövde jag aldrig tänka på kalorier å sånt skit, dem förbrändes ju ändå varje dag ;) Nu däremot, finns ju inte ens DEN typen av fysiskt pass i mitt liv - så en retur in i gymvärlden är nog en riktigt bra idé :)

Fasen vilken bra liknelse! Det är ju SÅ sant! Varför ska du med dina behov behöva lida för att han inte riktigt är i balans? Och det är ju helt sjukt hur lika våra liv är! Precis så där var det för oss också! Min sambo, hade blivit lämnad hej och hopp av sitt ex, de köpte ett sprillans nytt hus tillsammans, där hon bara bodde i knappt ett år innan hon drog. Han var helt knäck. I samband med att hon stack och han försökte få tillbaka henne, förlorade han sitt jobb. Plötsligt var det stor risk att han skulle förlora huset. Några månader efter att han blivit lämnad, träffades vi och jag blev plötsligt någon form av livboj. Det var ingen tvekan om att vi föll för varann redan första gången vi träffades, vi kunde inte vara ifrån varann. Han kunde skicka sexiga sms när jag jobbade (han gick ju hemma utan jobb) och det fanns inget slut på hans uppvaktning. Vi hade underbart sex och jag kände mig som en gudinna. Han hade haft rätt dålig kontakt med sin familj de senaste 2 åren, men i och med mig började vi hänga med dem mer, han blev jättetajt med sin bror och han har många gånger sagt att det är tack vare mig han fått sån fin relation och kommit nära sin familj igen. Jag vet att dem älskar mig, och skulle det ta slut mellan oss, skulle dem bli förkrossade allihopa.

Precis som för dig, så funkade ALLT UTAN problem under den här ovissa tiden. Sedan fick han i sista sekund ett jobb. Ett jobb som är bortom alla hans drömmar. Han trivs så otroligt bra och det är helt löjligt hur bra tajming det hade. Sedan löste det sig med huset också (lånet som stod på hans ex också, togs över av min sambos pappa) så hips vips borde ju alla problem vara undanröjda... Men så dyker den här torkan upp istället, ungefär oktober förra året. När allt annat löst sig. Och jag fattar ingenting??! Även min sambo, säger ibland lite sorgset att han inte har några vänner kvar. De flesta har familjer, de 2 allra bästa vännerna bor i Norge respektive USA, så dessa träffar han bara ett par ggr per år.

Det är nästan kusligt hur lika våra liv är??!!

Igårkväll tittade vi som vanligt lite på tv från sängen när vi lagt oss. Jag låg länge och smekte honom, som jag vet att han njuter så av. Längs sidorna, armarna, bröstet och magen. Han sa "Du har så ljuvliga händer, du är helt fantastiskt...Det är alltid så skönt när du smeker mig, men ibland känner jag att jag är helt utsvulten på sånt här, vilket ju är mitt fel eftersom jag alltid kommer på att jag ska pyssla med något annat på kvällen och när jag sedan kommer och lägger mig så är det för sent och du måste få sova... Men såna gånger blir det extra skönt, idag är en sån dag. Det känns som att jag lämnat in min kropp på behandling i himlen"
Sedan sa han också att jag var såå vacker och när han sedan började smeka min rygg och kropp sa han att jag har den underbarste lenaste huden, att han inte kunde förstå hur någon kan vara så silkeslen precis överallt, att jag har den vackraste kroppen. Jag svarade "jaa, än så länge" och då kontrade han med "det kommer du vara i 30 år till, och i 10 år framöver kommer du bara bli snyggare och snyggare"... Hmm.. låter ju lovande, undrar om det finns några garantier för det? :)

Jag måste erkänna att jag tänkt den tanken också...Men det sitter långt inne för mig, att ha en älskare. Vet inte om jag skulle klara av det. Men du som är tuff, kanske ändå skulle föreslå det? Vore ju otroligt intressant och se hans reaktion!!

Jag har till och med läst på sidor där man söker efter en seriös sexpartner. Oftast såna som sitter i en relation de inte vill lämna, men som känner att deras behov är större än vad som stillas på hemmafronten. Jag skulle nog inte klara av att ha någonting på sidan om, däremot om jag skulle bli singel igen (Gud förbjude) så skulle det vara den första sidan jag uppsöker, och sedan lätt få kontakt med någon som kan stilla en utsvulten själ. Jag som är stark motståndare till otrohet, kan ändå förstå varför man väljer att få den biten på annat håll än i relationen. Skulle du lägga fram ditt förslag, om din fundering får mogna och gro och utvecklar sig mer till ett beslut, så kan du kika på bodycontact.com.
Där finns det massor av sugna. Många som sagt, som också är gifta/sambo som inte letar efter en ny livskamrat, men som är sexuellt understimulerade.

Jag förstår att du är piss less på hans ursäkter. Att du inte får övrigt syre i form av närhet (kel, smek, varma kramar, blöta kyssar) är ju under all kritik! Att sexlusten inte finns hos din sambo, är ju en sak, men att han inte spontant kan ge dig annan närhet är ju näst intill skandal. Hur fanken ska du kunna tro på att han vill samma som du, när du inte får den biten heller? Nä min vän, fundera på det där med en älskare, om inte annat för en reaktion hos din man. Det kanske krävs en ordentlig "kris" i hans liv, för att han ska hitta tillbaka till sitt "harmoniska jag" igen. Även om jag också tycker att det är helt absurbt, att man i ett bra och fungerande liv, funkar sämre som partner, än vid jobbiga livskriser.

Det är bara att ösa på! Du vet ju att du får tömma ditt system på alla sätt du vill här :)
Det är så skönt att du finns, så jag kan göra detsamma - du har blivit det bästa bollplanket jag kunde tänka mig!

Kramar till dig //S

PH

17 november 2010 14:20

Ja det låter ju som att du mår bättre och att er kväll blev bättre än väntat:-)
Jag svarade faktiskt inte honom när han var i badrummet, tyckte på riktigt att det kändes obekvämt att ha honom ståendes i badrummet.
Hoppas också att han inser hur konstig situationen har blivit. När jag nästan hade badat klart så kom han in igen och frågade när jag hade badat klart för att han ville också hinna duscha innan han gick till sängs. Han kom in en gångtill när jag torkade mig och skämtade om att han minsann tänkte byta till rena underkläder också efter duschen. Han tom klädde sig naken bredvid mig i det trånga badrummet och skämtade vidare innan han klev in i duschen.
Så ja kanske han försöker på sitt lite udda sätt närma sig mig.
När han fick presenten så gav han ju som sagt mig en kram och puss, då jag är less på att må-fre få min "dos" av närhet i form av en torr puss så vände jag kinden till. Då frågade han förvånat varför jag inte ville låta honom pussa mig på munnen. Ville inte berätta varför så jag drog lute på svaret, då hann han skämta ngt om dålig andedräkt?
Så ja kanske vi med den här farten kommer att ha ett passionerat sexliv slutet av 2014:-)

Kram PH

sad-girl

17 november 2010 15:57

Hahahaha, ja jäklar om det skulle vara så! Om man ändå skulle kunna få ett slutdatum på den här väntan. Det skulle vara helt okej. Eller ja.. okej vet jag inte, men åtminstone mer uthärdligt. Om någon kunde garantera att låt säga 2012 skulle bli allt annat än torrt på sex fronten, så skulle jag nog gladeligen kunna vänta.. Men fyra år till... njaee...vette sjutton alltså... :)

Det verkar ju sannerligen som att din sambo försöker, även om det kan vara lite som en elefant i ett vitrinskåp, lite tafatt och småklumpigt. Men trots det ett försök :)
Han är nog samtidigt rädd att han ska göra på "fel" sätt så hans "försök" ändå inte går hem.

Jag kan sakna den där självsäkerheten som jag alltid haft, som jag i synnerhet hade förra sommaren när jag och min sambo träffades. Jag hade pondus och jag glänste. Jag vill ha tillbaka det.Jag vill ha tillbaka de där beundrande blickarna från honom, där han är stolt över allt jag gör och är. Det händer såklart emellanåt att han tittar på mig, med sådan kärlek i blicken - och jag smälter såklart av det, men jag kan inte njuta av det på samma sätt som då. Inte när jag hela tiden känner att jag inte räcker till.

Jag hoppas stenhårt att både du och jag kommer till den dagen, då vi båda kan skratta lite lätt åt det här och säga "tänk hur vi hade det?!" Tills dess är det bara till att kämpa på. Det känns som att inte du heller ger dig i första taget, även om det vissa dagar kan kännas som att man lika väl kunde slänga in handduken för gott.

Sålänge man upplever att partnern också vill till samma mål, så funkar det. Skulle min sambo däremot inte visa att han vill längre, då skulle nästa steg inte vara lika svårt.

Men det får banne mig inträffa fortare än 2014 om han vill ha kvar den här kossan i båset :-)

Kram kram /S

PH

17 november 2010 09:42

Hej S,

Hur är det med dig?
Hoppas att du fick tanka lite styrka från mig och tog med dig det hem.
Har tänkt på dig i stort hela tiden sen jag läste ditt inlägg om den rosa elefanten:-(

Själv så hade jag väl en sådär kväll igår.
Det var så att vi "firade" vår 3 årsdag igår.
Tänkte länge på om jag skulle ge sambon en liten present, var eg inte så sugen då det kändes lite ironiskt att fira ngt som inte fungerar, men snäll som jag är så köpte jag en present år honom. Sambon blev jätteglad och jag fick den första spontana kramen på vet inte hur länge och en torr puss till. Han i sin tur hade inte ens kommit ihåg dagen ,vilket han brukar göra. Jag var inte ute efter en present men tyckte att han borde ju ha ansträngt sig lite med tanke på vårt samtal i söndags.
Vi la oss till en film som vanligt, enda skillnaden var att han la armen på mig när han skulle sova.Kroppen höll han däremot på avstånd!Kändes pinsamt tyckte jag och efter ett tag flyttade jag bort armen , kanske fånigt av mig men så reagerade jag.
Innan jag la mig så tog jag ett bad, sambon kom in mitt i badandet och då skylde jag mina ädlare delar för honom då det inte längre är bekvämt heller för mig att visa mig naken för honom då jag känner mig ful och osexig. Då sa han "men det är ju jag?". Hmm lite intressant då han inte velat ens titta på min nakna kropp de senaste månaderna?

Kram PH

sad-girl

17 november 2010 13:21

Hej min vän :)

Vad gullig du är! Jomen tack, det är inte så himla illa, jag fick med mig en STOR dos styrka från dig igår så jag mådde faktiskt mycket bättre på eftermiddagen och kvällen! Dina ord fick mig att ta en ordentlig funderare så jag har bestämt mig för att försöka slappna av mer och lita på det min sambo säger. Han ÄR komplex. Han ÄR speciell, långt ifrån lik någon annan jag varit tillsammans med. Men det är också det som gör honom unik och till en sån där man som jag inte är beredd att släppa taget om i första taget. Jag är så enormt rädd om honom och det vi har, så jag MÅSTE försöka varva ner och låta bli att förpesta luften och tillvaron med min ständiga sorgsenhet. HAN är ju också ledsen över situationen och vill samma som jag, skillnaden är att vi visar denna ledsamhet på olika sätt. Jag är väl mer tydlig där, med mina tusentals krokodiltårar :) Du har helt rätt, troligen försöker han (omedvetet eller medvetet) provocera fram reaktioner hos mig, så jag får helt enkelt lära mig att reagera snabbare och visa respons på ett bättre sätt.

Vi var båda två aptrötta och somnade en stund vid tv:n runt sjusnåret igår, sedan tog vi en skogspromenad och lade oss ungefär samtidigt igår kväll.
Han var på jättebra humör igår, så jag kunde inte annat än försöka vara gladare jag också.(Mycket tack vare din hjälp igår förstås)
Däremot så gör han som din sambo, när vi ligger nära varann i sängen, skedar, så mitt i allt drar han ner täcket mellan skrevet. Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare, vet inte om det är någonting han börjat med på senare tid, men har för mig att han inte brukade göra så förut? Som att hans "bästa vän" inte får nudda vid mig. Vad händer då liksom? Det har börjat störa mig. Visst, det kan mycket väl vara för att han är varm och blir kladdig när vi ligger så nära...Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det är av någon annan anledning..?

Men oj, litet jubileum! Jag förstår att du inte kände dig manad, att det inte känns som att det är någonting att fira egentligen, så hade nog jag också resoneat, men jag tycker ändå det var supergulligt av dig att resa dig över såna tankar och göra en sån fin gest. Förstår också att du hade väntat dig lite mer av din sambo, i synnerhet (som du också sa) efter erat snack i helgen...Kanske ett initiativ till tända ljus och en god middag till exempel..Bara någonting. Men bra att han uppskattade det och blev glad. Nu är det hans tur att göra någonting gulligt för dig :)

Däremot väldigt intressant, med hans besök i badrummet..! Kanske ändå att han försöker ta till sig de saker du sagt till honom? I små små steg. Det verkar ju som det och jag hoppas verkligen att det är så. Vad sa du till honom då? Efter att han sagt "det är ju jag?" Hoppas att han tänkte efter och förstår varför du faktiskt skyler dig, att han inser att det är för att du blir mer och mer obekväm med din nakenhet.

Jag har bestämt mig för att äntligen köpa ett gymkort :) 1 december ska jag slå till! Ett halvårs kort till att börja med. Jag frågade härom dagen när vi skulle börja träna och min sambo som avskyr gymträning, svarade att vi först måste komma på vad vi ska göra. Han tyckte att jag ska gymma om jag gillar det, så kanske han blir inspirerad och följer med han också tillslut. Vet inte om jag tror på att han kommer göra det, men om han ser hur fin och trimmad jag blir kanske han vill få samma resultat själv :)Det är trots allt han som nästan varje dag beklagar sig över att han ökat i vikt sedan i fjol och är inte riktigt bekväm med hur han ser ut..

Jag känner mig lite extra kär idag så jag tror att det kan bli en kärleksfull onsdag :)

Många kramar och tankar till dig!

PH

16 november 2010 13:41

Men oj gumman, vad ledsen jag blir av att du är så ledsen:-(
Men det ska du inte vara oavsett hur jobbigt och mörkt det känns nu så har du fått bollen i rullning.Även om nattens samtal inte gav dig så mkt så har ni nu tagit på det jobbiga. Ge uttryck till alla de känslor du skrivit om och det du känner på riktigt, håll inte igen! Känns ju som att det är precis det han vill!
Det lilla jag känner dig så är du full av känslor, inte är du "nöjd med vad det än blir" som han säger. Tror bara att han känner av att du sluter dig inom dig själv och det är det som upplevs av honom som att du inte har någon egen vilja el brinner för ngt dsv inte honom heller!
Synd att du inte kan visa din blogg där dina riktiga tankar finns, dvs denna.
Han vill ju att det ska funka och är väl kanske lite väl rak på sak med vad han tycker men det kan ju vara propplösaren till erat problem!Känns lite som att han provocerar dig till att reagera och reagera passionerat.
Han vill nog känna att du inte bara följer med utan att du säger allt du vill och gör allt du vill.
Nu har du din chans att vara Gardell så fega inte ur!Taktiken att vänta på ett bra tillfälle har ju inte burit frukt så kör nu.
Kanske han blir överraskad och dragen till dig igen om du visar alla känslor som du faktiskt bär på men inte visat pga allt som inte fungerat i samlivet de senaste året.
Framförallt så tro på er och tro på att detta kommer att lyckas!
Jag är lite som din sambo, styrs jättemycket av detta med humor. Om inte min sambo och jag hade haft samma sorts sjuka humor och detta med att ge varann en blick i samförstånd och sen asgarva så hade vi inte kommit så här långt. Sen är det ju inte lätt att skratta åt saker som inte är roliga men säg det då till honom, det värsta man kan göra är ju att spela med och låtsas att han är kul:-)alt inte säga ngt alls.
Trots allt så är det ju nu du kommer att veta om det ska bli ni, i det ingenmansland både du och jag vandrar i så kan man ju inte bli mer än trist och grå sen till slut.Nu är ju jag en ganska hetsig person men med ett gott hjärta så jag kan förstå lite vad din sambo menar.Min sambo i sin tur är mer som du, analyserar och drar in sig i skalet så jag kan verkligen relatera till ert dilemma likaså som mitt eget.

Vill ge dig en JÄTTESTOOORKRAAM och ta nu detta vidare annars kommer bara de onda tankarna jaga dig och inte ge dig ngn ro!
Han har ju nu öppnat alla dörrar på vid gavel så börja gå in genom de nu Gumman!

din vän PH

sad-girl

16 november 2010 14:13

Vad underbar du är...! Vilka kloka ord! Där dök den där starka PH upp igen, jag önskar såå att jag var mer som du :)
Blev oerhört varm av dina ord och fick en skönare känsla i hjärtat än vad jag haft hittills idag.

Jag har också tänkt på det.. Tänk om han läste den här bloggen. Är inte säker på hur han skulle reagera. Tror han skulle bli ganska arg för att jag publicerar vårt liv på nätet så här. Men det finns ju andra sätt. Jag skulle kunna kopiera in allting i ett word dokument istället och kalla det min dagbok, ge det till honom så han får läsa.. Men jag vet inte.. Den tanken måste få mogna först. Ska först och främst följa ditt råd och bara köra på nu. Åtminstone försöka, och inte fortsätta vara en mussla.

Tack så oerhört mycket för dina peppande ord, du anar inte vad det betyder och vilken skillnad du gjorde för mig! :)

Det är en sån fin och omtänksam människa som du som gör världen lite trevligare att vistas i :)

En stor stor kram till dig min vän, och tack för att du finns!

PH

16 november 2010 08:52

Godmorgon,

Efter söndagen snack så kände jag mig otroligt frustrerad igår. Hela dagen så upptogs mina tankar av våra problem och känslan av att det är bara jag som bryr mig tillräckligt mycket om att reda ut problemen alltså är det endast jag som tar upp frågan med jämna mellanrum.
Kvällen igår var en kopia av vilken annan kväll som helst de senaste 2 åren dvs träna,äta ,plocka hemma ,titta på TV och sedan somna på varsin kant av sängen. Så TRIST!!
Inte en tillstymmelse till närhet fr sambons sida, inte med en enda mening visade han att han tänkt på det vi pratat om och tagit det till sig! Tror att det kommer även denna gång bli jag som tar upp problemet igen i slutet av veckan och blir då säkert anklagad för att jag tjatar/bråkar. Det är iaf mönstret sen tidigare då jag tagit upp den så brännheta frågan hos oss.
Jag har så svårt att får in i min tjocka skalle hur det ska var så svårt att älska sin kvinna fullt ut!! Har ju aldrig haft dessa problem förr, tvärtom har tyckt att mina tidigare kilar fått lugna ner sig lite :-)
Det mest jobbiga i detta är ju att jag inte förmår snart att känna den heta känslosamma kärleken till min sambo utan han tar bort syret för kärleken och den dör sakta men säkert ut .Försökte i söndags förklara just detta att limmet som håller ihop två personer och får dem att orka hålla ihop är ett fungerande sexliv, för kan man inte vara intim med sin partner så hur ska man då kunna lita fullt på denna och dela med sig av allt som finns inuti en?
Jag har som du slutat att berätta allt som finns inom mig till honom, ibland för att jag helt enkelt inte orkar/vill dela med mig till honom och ibland för att det är om känslor/sex och det går ju bara inte längre att prata avslappnat om det.
Har som en oväder inom mig som snart växer till en tornado och då kommer jag att explodera! Igår när jag insåg att jag kommer att somna innan sambon och att han kommer titta på sina tv program och sen somna på sin kant av sängen så fick jag så ont i själen att det gjorde ont i mina ljumskar och strålade ut därifrån till resten av kroppen!!
Så mitt psykiska tillstånd av sorg blir till fysiska sympton, så illa mår jag av detta !!!

Hoppas att din kväll var mera kärleksfull och intim:-)

Kram PH

sad-girl

16 november 2010 11:01

Hej PH :)

Jag blir nästan tårögd av det jag läser, för det är PRECIS samma för mig!

Jag kan inte för mitt liv begripa, hur man kan påstå sig älska sin tjej men sedan räcker hon inte till för att tända honom och för att förhållandet ska ha den där intima närheten som gör att man känner att man tillhör varann. Som stärker förhållandet och som behövs för att man ska känna total lycka.

Jag har ALDRIG heller upplevt ett problem med det här. Den killen jag har varit tillsammans med har både sagt att han älskar mig, och har inte kunnat dölja sin "uppskattning" om du förstår vad jag menar...jag har aldrig behövt fundera på vad jag gör fel eller vad jag ska måsta göra för att han ska vilja ha mig...

Håller med dig... Hur i helsike ska man hitta viljan att dela med sig av sitt innersta, när vår närhet inte når det planet? Om jag är trygg och lycklig, då bubblar jag och då undgår ingen information av vare sig nyttig eller onyttig karaktär min partner..Men som det är nu, kryper jag längre och längre in i mitt skal och börjar till och med tänka tankar som "ska jag börja leta efter eget boende och flytta härifrån?". Men det gör så ont.. Jag vill ju inte det! Jag har aldrig mött någon som han, som är så rätt på ALLA andra sätt - viktiga sätt, som jag vill ha hos en livskamrat..Jag mår också illa!!

Jag skriver strax ett inlägg om min gårdag. En elefant av rosa nyans placerades på golvet. Kan inte påstå att jag är något gladare för det idag.. Beskriver mer om det i inlägget :(

Det är så himla smärtsamt det här, jag önskar att jag bara kunde trycka på en knapp och så försvann problemet....

Usch vilket pessimistiskt och nedstämt svar det här blev... jag sov bara 2 timmar inatt (om ens det) och känner mig extra bräcklig..

Önskar att jag kunde peppa dig bättre idag, lider verkligen med dig och känner igen alla de där fysiska symptomen som egentligen kommer inifrån. Tror jag har dem alla jag också...Jag hoppas trots allt att du får en bra dag och att din man rycker upp sig och visar att han verkligen vill detsamma som du... Du är värd allt det bästa gumman! :)

Stor varm kram till dig!

PH

15 november 2010 10:11

Godmorgon S,

Och jag hoppas verkligen att din helg har varit bra på alla vis:-)
Vet inte om du sett min fråga jag skickade i fredags? Kommer knappt ihåg längre vad jag skrev ;-)
Min helg har väl varit som alla andra helger dvs tränat,städat,umgåtts med barnen och en del släktkalas har firats denna helg.
Hade ingen lust att ta upp vårt delikata problem men sen till slut på söndag em när vi äntligen hade en stund helt för oss själva så kunde jag inte hålla mig.Triggern tror jag var att på morgonen så la han sig i sked bakom mig men "blockerade" sitt skrev från att nudda min rumpa med sitt lår!! Men hur rädd om sitt skrev får man vara då?!
Iaf så tog jag upp problemet med honom helt stilla , var inte arg eller upprörd utan berättade hur jag upplevde hans avståndstagande.Började med att påminna honom om att han ju lovat att verkligen ta tag i sin lust och att det skulle minsann bli en ändring.Detta lovade han mig i slutet av sommaren.Jag sa att inget har blivit bättre utan tvärtom sämre , berättade också för honom om att jag mår väldigt dåligt av att ha en sambo som slutat bry sig om mig sexuellt och som inte ens längre vill mysa ,pussa el kramas spontant. Berättade hur osexig och oälskad jag känner mig när han inte ens alltid bryr sig om att vara fräsch och nyrakad när han lägger sig för kvällen att det känns som ett försvar att inte tvätta sig alla kvällar då för att jag verkligen inte ska vilja ngt?!Berättade också hur oälskad jag känner mig då det alltid är jag som tar initiativ även till den enklaste kram!
Talade om för honom att jag kommer inte att vilja leva mitt liv med en partner som inte visar på något sätt att han tänder på mig eller på annat sätt vi ha mig som sin sexpartner.
Han försökte först gå ifrån och bara vara tyst men jag stoppade honom.
Han sa att han vet att det är illa och att han varje dag tänker på att nu ikväll ska vi ha sex men att det rinner ut i sanden.Han sa att han tycker att jag blir bara snyggare och att han känner att han skulle vilja ha sex med mig. Han sa att han tänker på så mkt annat hela tiden , både större bekymmer och små saker som irriterar honom i vardagen(inte mig då)och då snurrar allt detta i hans huvud och det leder till att han inte vill ha sex?!Han sa också att "ja vi får väl helt enkelt bara börja ha sex så kommer det väl helt naturligt sen".
Talade om för honom att en del av de saker som han irriterar sig över är sånt som alltid kommer att finnas med i livet i kontakter med andra människor men får ju knappast utgöra ett hinder för ett fungerande sexliv.
Ja vi kom väl inte längre än så men fick iaf sagt att jag lider och menar allvar denna gången.
Efter samtalet har jag inte fått ngn kram, puss el annan närhet så jag vet inte om han ens på riktigt bryr sig längre?
Jag kommer dock att ta upp frågan i veckan igen om han inte gör något för att visa att han menar att han vill ha mig fortfarande.

Kram från en fundersam PH

sad-girl

15 november 2010 10:49

Men hej PH :)

Postade just svaret till dina rader du skickade i fredags :)

Men jäklar anamma hur duktig har DU varit då??!! :) Suveränt bra gjort!!! Heja PH!
Jag är superstolt över din prestation och jag är väldigt glad att du inte gav dig :)
DU är min idol idag!

Jag tror att nu när du på riktigt fått ur dig alla dina tankar och synpunkter, så har din man ett behov av att smälta det du sagt, kanske också behöver lite tid på sig att fundera på vad HAN aktivt kan göra för att förändra sitt beteende och komma fram till vad HAN behöver göra för att komma ur den här torkan. Och med lite tid, menar jag inte en vecka eller två, utan en eller max två dagar. Det ska inte vara svårare än så - du har ju redan talat om att du saknar spontana närmanden som kyssar och kramar i all sin enkelhet.. Han borde absolut bry sig, av det du beskriver att han sagt till dig. Men du gör helt rätt i att följa upp ert samtal om du om ett par dagar ändå inte sett något försök till närmande eller kärlekshandling från honom. Det behövs ju inte så mycket, eller hur? En innerlig kram, eller en varm kyss när man kommer hem från jobbet...

Jag är SKIT IMPONERAD av dig! Tänk om jag hade hälften så mycket "GO" i mig som du!! :)

Stor kram till dig!!

PH

12 november 2010 08:48

Godmorgon S:-)

Äntligen fredag!!! Skönt!!
Nja vet inte om kvällen blev så annorlunda än andra kvällar den senaste tiden. Tränade , åt middag och somnade till ett tvprogram.
Dock var min sambo "sjuk" igen el som han förklarade att han känner sig sjuk då han har det stressigt på jobbet. Jag har full förståelse för att man ibland mår psykiskt dåligt över att stressa för mkt däremot så så känns det lite som att han kör med detta som en ursäkt till att han inte orkar med annat än jobba,träna,äta och sova.
Tidigare har han sagt att han gillar stressiga dagar på jobbet, nu säger han dock att det är stressigt men även negativ stämning. Nja vet inte riktigt om han kör med det för att ursäkta sig iom att jag kommenterat ett par ggr sista tiden att han alltid el ofta är sjuk.

Jag vet att han inte vill mig ngt illa men känner oxå tydligt att hans heta låga till mig släckts och det känns sorgligt.

Hur gick det för dig igår kväll, fick du ur dig det du ville?

Kram PH

sad-girl

15 november 2010 10:26

Godmorgon PH :)

Hur har din helg varit?

Jag förstår precis vad du menar. Min karl verkar också ha någon kronisk åkomma som gör att han ofta har ont någonstans eller mår konstigt. Dessa dagar har blivit fler och fler och jag är rätt säker på att det bottnar sig i att han också mår allmänt dåligt över vår situation...

nää.. jag fick inte ur mig det jag ville... Kommer inte ens ihåg vad det berodde på i torsdags. Trots att jag ställt in mig på att det får vara precis hur det vill, jag ska ändå prata med honom. Minns inte om det var att han hade ont i magen eller något annat. Men det blev i vilket fall inte av.

I helgen var jag "världens vackraste" (bland annat) men jag förväntade mig inget. Jag känner hans kärlek till mig, det gör jag, men var är drivet i att vilja lösa vårt problem? Kunde inte ha sagt det bättre själv, det här är rent ut sagt sorgligt.

Vi har haft en rätt bra helg ändå.. Även om det förstås inte blev något vuxenmys. Jag pysslade en del i huset och har börjat leta reda på alla fina saker som ska fram till första advent. Försökt sysselsätta mig så jag inte ska ägna all vaken tid åt att fundera.

Igår eftermiddag, föreslog min sambo att vi skulle ta vår tv-kväll vid bioduken på övervåningen. Bädda ner oss nakna under täcket i soffan och titta på våra program och mysa. Underbart tänkte jag. Så åt vi middag och därefter fick min sambo jätteont i magen (!!).. Såklart! Vi bäddade förvisso ner oss under täcket, men med kläderna på. Sen sa min sambo "det var ju inte såhär jag hade tänkt mig kvällen" innan han rusade på muggen.

Uppskattade initiativet ialla fall, även om det inte blev som det var tänkt..

Hoppas du får en fin måndag :)

Kram S

PH

11 november 2010 14:23

Hej S,


Hoppas att allt är bra med dig!

Hos oss är allt precis som vanligt dvs inge vuxenmys;-)
Det är dessutom "fel"vecka för min del vad som gäller den biten.
Funderade lite på hur jag skulle bete mig om han behövde släppa på trycket lite så att säga just denna vecka. Kom fram till att eftersom det sker så sällan och är en sån stor saknad för min del så skulle jag inte hjälpa honom att njuta när jag inte riktigt kan delta.
Förr var detta inget problem då det var ett givande och ett tagande utan problem. Nu så väcks inga vidare lustar hos honom av att vi har någon sorts sexuellt kontakt och jag vet tyvärr att när han fått sitt så kan det ta fleeeera veckor innan det blir dax igen och då oftast på mitt initiativ!
Ja, det ser ut som att vid första tillfälle vi är ensamma så kommer jag att behöva lufta mina tankar kring detta med honom.
Han säger ju alltid att "om allt bara är lugnt och fint och inga bråk utan att vi är gulliga mot varann så blir han i rätt stämning och k.t av det". Yes Sure!!! inget som hänt de senaste 2 åren iaf!

Hur har det gått för dig?
Har du luftat Gardell något än?

Kram PH

sad-girl

11 november 2010 16:10

Hej PH :)

Allt (förutom du vet vad) är bara bra med mig!
Har just insett hur fort den här veckan (också) har gått och att vi snart har en helg i knät igen :)

Haha, såg ditt andra meddelande också – då gissar jag att du nu läst det jag skrev idag om att jag också är i ”fel” vecka. Vilket straff det är ! Skulle det inte ha gått å uppfinna någon annan kroppslig funktion som talar om att man är vuxen nog att skaffa barn/som visar att NU snart om några dagar så är man redo för befruktning för den som känner för det??! Det skulle ju kunna räcka med alla jäkla cravings man har (choklad, flott, socker, och allt annat onyttigt) veckan innan, eller?

Vid två tillfällen det sista halvåret, har min sambo gjort ”ett närmande” vid JUST precis den här tiden på månaden. Jag tror inte att han har vetat att jag är igenpluggad, men han har känt tråden som hänger ut (ursäkta den beskrivningen) och då förtvivlat suckat ”har du mens?”. Sist han gjorde det är väl 3 månader sen nu. Och jag höll nästan på att börja gråta. Jag var så glad för att han försökte med något, men så förbannad att det skulle vara just precis då. Såhär i efterhand har jag såklart kommit på vad jag skulle ha svarat förutom mitt ”Det var väl så jävla typiskt..!”. Jag skulle ha sagt ”Jo det har jag, men det finns 25 dagar till på en månad då jag INTE har det, då du är mer än välkommen att göra precis som du gjorde nu”. Har inte en aning om vad det är jag utstrålar under kärringveckan. Varför är jag mer intressant då än annars?

Glömde förresten att skriva i dagens inlägg, när jag frågade min sambo om vad jag kunde göra så att han skulle må bra (och han svarade att jag skulle fortsätta vara jag och omtänksam och fin och blablabla) så sa han också ”och fortsätta skriva i din blogg...” (jag har annan ”vanlig” blogg där den lyckliga fasaden är upprättad, som mina vänner och familj i norr läser) ”där jag kan läsa vad du känner och tänker... Jag lär mig fortfarande saker om dig när jag läser den..” Jag frågade honom om ett exempel och han gav mig ett. Men där höll jag inte med honom, jag vet att jag sagt just det till honom. Men visst, han har rätt. Jag skriver bättre än jag pratar – jag kan enklare formulera mig skriftligt än muntligt – och tankar jag tänker blir bättre i print än om jag bara kastar dem ur mig. Fördelen med att skriva är ju just att man kan radera en rad och knåpa tills man är helt nöjd. Går inte lika bra när man pratar....Sen är jag ju inte längre bubblig och babblig, glad och sprallig som jag var när vi träffades. Så givetvis resulterar det i att jag inte på samma sätt har lust att säga allt jag tänker för mig själv till honom. Jag känner mig för ointressant för att delge honom vissa saker. När mitt självförtroende var betydligt högre än idag, struntade jag väl i sånt, då sa jag vad jag kände för och brydde mig inte så mycket om det var intressant eller inte. Lite Ally McBeal på så vis.

Du gör rätt i att lufta dina åsikter om honom och om er situation. Du kanske skulle börja med att säga ”eftersom vi har lite lugn och ro och är för oss själva en stund, skulle jag vilja att vi pratar om vår situation och vad vi ska göra åt den. Jag är inte ute efter att gräla, jag vill bara att vi ventillerar. Är det ok? (vänta inte på svar, det är bara för formalians skull) Jag upplever att du försöker undvika allt vad närhet heter och det gör mig obeskrivligt ledsen, jag minns tidigare, när du kunde stå i duschen och stolt visa upp dig för mig, eller när du kunde kliva in i badrummet för att titta på mig när jag är där. Nu känns det som att du duckar från mina försök att alls visa dig någon som helst kärlek. Gör du det medvetet? Om det var omvänd situation, vi säger att det var jag som inte ville ha närhet, trots flera försök från din sida, hur tror du att du skulle reagera då? Eller om det var du som åtrådde mig, men du inte kände att jag åtrådde dig, vad skulle du ta dig till då?”

Det är ungefär något liknande som jag skulle vilja få fram till min sambo. Lutar åt att jag har något sånt upplägg. Det får ta den tid det tar, bara det faktiskt känns som att man faktiskt har rensat luften och aktivt gör någonting för att förbättra den här dåliga situationen.

Nu blev det längre än jag hade tänkt :)
Jag ser fram emot kvällen – det får regna paddor inne i huset om det så vill, jag SKA fanken få ur mig saker ikväll. Så det så! :)

Hoppas du får en härlig kväll, jag håller tummarna att du får till det där tillfället så fort som möjligt!
Stor kram till dig!

PH

9 november 2010 08:31

God morgon:-)

Vad fint du skriver , blev så rörd av dina fina ord så att jag fick tårar i ögonen:-). Är känslig med vet du.Önskar så att jag ibland bara kunde öppna upp mig för någon 100% och berätta om allt som finns inombords men det har aldrig hänt iaf inte än så länge!
Försöker på alla sätt förmedla min kärlek till mina barn så att det inte finns det minsta tvivel om hur ofantligt mycket jag älskar dem!Har nog lyckats med det för jag står båda mina barn väldigt nära och båda anser mig vara deras mamma, bästa vän och den man kan alltid lita på och berätta allt för.Det har de själva sagt och det gör mig otroligt lycklig!!
Har själv bara en förälder kvar , tyvärr så gick den som stod mig närmast bort för flera år sedan väldigt oväntat.Den som fortfarande lever får mig att känna mig (och mina barn) långt nere på dennes prio lista. Ringer ofta inte på mina och barnens bemärkelsedagar, ger aldrig stöd ekonomiskt el på annat sätt(inte för att jag nånsin frågat el behövt ekonomisk hjälp av denne, som tur är)stöd i livet. Ja ja förlåt att jag öser ur mig så här en helt vanlig tisdagsmorgon:-)
Nä jag körde en "S" igår, det blev inget samtal.
Först var vi och handla lite kläder och sen mat,åt middag och tittade på en film som var jättebra.Dock var han på bättre humör än i helgen , det var dock inte orsaken till att jag undvek "samtalat" utan mest för att jag inte själv ville!Korkat kanske men iddes bara inte.
I morse så var han "sjuk" igen , hade så ont i huvudet att han funderade på att stanna hemma. Kände honom lite på pulsen och då ville han helt plötsligt åka till jobbet, hmm tycker han synd om sig själv tro?
Igår kväll så duschade han sent på kvällen och rakade sig. Vet inte om han gjorde "överallt"(det har han slutat med i stort sett att göra , förr var han alltid renrakad överallt) men iaf så var han VÄLDIGT fräsch när vi startade filmen, trodde nästan att han planerade ngt sexigt men näää...., som vanligt, TRIST!

Hoppas att din kväll var mera givande och att du frigav Gardell

Många kramar fr PH

sad-girl

9 november 2010 11:03

Godmorgon PH :)

Nää men åååh :) Det där med att öppna upp sig 100% kan vara otrooooligt skönt, men det ska ju vara för en person som man verkligen känner att man kan göra det för också. Någon som är en genuin, varm person, en duktig lyssnare som låter en prata till punkt, kanske ställer följdfrågor så att man får beta sig genom allt tills man känner att allt är uttömt. Det kan inte vara någon som lyssnar med ena örat och sedan byter ämne – liksom sopar in allt man blottat under mattan, eller någon som får en att känna att det just DU upplevt bara är en bagatell.
Finns det någon sån person i din närhet som skulle kunna vara just den där rätta personen?

Det är enormt befriande att ha en sån människa som man vet bryr sig och hjälper en framåt. Jag kallar såna människor för ”givare”. En sån person finns i mitt liv, fast hon bor i min hemstad hundra mil härifrån. Hon är tio år äldre än mig och vi träffades genom jobbet, en fantastiskt underbar människa. Oavsett vad hon själv har för bekymmer så räcker hon alltid till för sina vänner, finns där med sina kloka ord och ständiga omtanke. Man blir starkare i hennes närvaro. Hon vet allt om mig. FÖRUTOM det här problemet jag och sambon har. Vi pratar på telefon någon gång varannan vecka, marathon samtal, men då jag nästan alltid är hemma och sambon också, vill jag inte ta upp ett sånt känsligt ämne. Jag vill inte blotta honom på det sättet. Samtidigt så saknar jag att NÅGON bara VET.

Om jag bestämde mig för att tala om hur det ligger till för henne, skulle jag inte bli förvånad om hon sa ”Jag förstod att det var något”.. Hon har känselspröt som få :)

Vad trygga dina barn ska känna sig – den tryggheten som du kanske saknat vill du att dem ska få, och aldrig behöva tvivla på. Vilken fin förälder du ska vara! Vad tråkigt med dina egna päron, jag kan verkligen känna igen mig i det där bort prioriterade. Jag har en väldigt fin mamma, som jag och min bror växte upp med. Hon och ”pappa” separerade när jag var åtta. Han gifte om sig ett par år efter det, med jordens värsta häxa. Vi ville aldrig hälsa på pappa, det blev mer och mer sällan och det slutade med att vi inte åkte dit alls. Han skickade knappt julklappar eller presenter när vi fyllde år. Mamma var den som slet och fick ihop pengar till sånt vi behövde. Han betalade inget underhåll. När jag var liten var jag livrädd för att något skulle hända mamma, för ingen av oss hade velat flytta till pappa och Pomperipossan där. Körkort har vi sparat ihop till själv. Han har aldrig bidragit till någonting vi behövt när vi flyttade hemifrån. Och jag krusar inte. Jag saknar honom inte heller. Det var nog värre för min bror, som är kille. Jag hade ju mamma.

För några år sedan skiljde han sig från häxan och försökte då ta upp kontakten. Ringde på fyllan (enda gångerna han vågar ringa mig) och sa hur gärna han ville ha kontakt. Men det bryr jag mig inte om. Dög det inte förut så får han faktiskt stå sitt kast. Däremot har min bror lite bättre kontakt med honom nu, särskilt sedan han själv fick en liten dotter förra året.

Så jag vet hur det är att bli bortprioriterad – synd bara att det är av en förälder, den sista personen på jorden som skulle kunna göra något sånt (kan man ju tycka).

Näää, vad synd att det inte blev av.. Men du var ju inte 100% inställd på att det skulle hända heller, hade du varit det – så hade det skett. Vill man inte så är det ingen idé, då blir det bara halvdant ändå :)

Haha, jaa..Kanske lite självömkan där? Han har väl också såna där känselspröt och känner på sig när det är nära för ett nytt samtals tillfälle. Och är det något de där karlarna kan så är det att se till att undvika konfrontation till varje pris :)

Nää du, Gardell stannade kvar i lådan. Min kväll blev som din där. Jag var fast besluten att jag skulle krama om min sambo, det första jag gjorde när jag kom hem igår, och säga till honom att jag vill vara världens bästa flickvän till honom (jag tänkte till och med på exakt vad det var jag ville säga honom, hela vägen i bilen på väg hemåt) men känner inte att jag är det eller kan vara det när jag inte vet vad jag ska göra för att han ska vilja ha mig. Jag skulle också fråga vad jag ska göra?

När jag kom hem, stod en halvstressad kille vid spisen och skyndade sig så middagen skulle vara färdig, vi käkade framför tv:n . Medan vi åt tittade jag på honom och tänkte att när vi ätit, skulle jag istället lägga mig bredvid honom i soffan och säga det där jag planerat i bilen. Men, då säger han att hans pappa ska titta förbi, för han behövde hjälp med sin mobiltelefon. Happ... Då stryker jag min plan, tänker inte ta upp det där farliga ämnet, när jag inte kan garantera vad resultatet blir. Svärfar stannade i två timmar, så vart klockan nio och sambon gick upp för att spela in lite låtar, jag hoppade in i duschen och sen var det sängdags samtidigt som ett av min sambos favoritprogram på tv. Så, man kan väl säga att jag också gjorde en ”S”. Struntade i det.

Faktiskt har jag börjat inse, att ”rätt” tillfälle aldrig kommer att inträffa. Det är bara att välja ett och hålla fast vid det. Det får bli vad det blir. Annars är det ju ALLTID någonting som inte passar för att det ska hända! Med det i åtanke ska jag försöka bära med mig resonemanget, få med mig det hem och sedan bara GÖRA det. :)

Japp så får det bli!

Ha en jätteskön dag PH, stora kramar till dig

PH

8 november 2010 15:37

Hej igen :-)

Ja vem ska sparka dig i baken om inte jag, Gardell ligger ju med munkavle och fastbunden i både händer och fötter i din byrålåda:-)).
Kanske din sambo kikat lite i din låda då du inte såg det och såg stackars Gardell, högröd av ilska!

Nja stark, ja det kanske jag är. Dock är det av tuffa motgångar i livet som jag blivit det. Inte alltid så bra, kan vara liite väl tuff ibland:-).Har förlorat många/flesta av mina vänner av olika orsaker och nära familjemedlemmar väldigt tragiskt, det om annat gör en stark/tuff.
I början av vårt förhållande så uppskattade min sambo att jag hade den tuffa sidan att ta till men gissa om han tycker likadant idag?!
Om du frågade någon på jobbet och de flesta som känner mig så skulle de aldrig tro på hur mkt sorg jag bär inombords och hur ledsen/ensam jag ofta känner mig. De flesta tycker att jag är rolig och väldigt utåtriktad!

Därför kanske jag pushar dig lite extra då jag vet hur lätt det är att fastna i en dålig relation!
Själv är jag sååå sugen att ta ett ordentligt snack ikväll, vi är ensamma och kan vara helt i fred.
Men vet att det förmodligen inte kommer att hända. Just nu mest pga att jag är less på hans beteende!


Kram PH

sad-girl

8 november 2010 16:58

hahaha, å vad du är härlig :)
Shit, nu fick jag ännu en bild framför mig:
En liten mini Gardell storlek vante, som ligger och sprattlar fastbunden i min byrålåda,lagom förbannad och bara väntar på att någon tar av honom munkavlet så han får spotta ur sig precis allt han tänker och känner för just där och då. hahaha :)

Det brukar ju vara ens svåra erfarenheter som gör en människa stark. Jag gillar uttrycket "det som inte dödar-härdar", vilket ju (oftast) stämmer. För några få, kan det däremot bli lite för mycket av den varan, så skölden blir så hård så ingen kan bryta sig igenom - där verkar ju tack och lov inte du vara i alla fall!

Hmm... Min gissning är att din sambo är lite rädd för din tuffa sida - men inte undra på att den finns där! Det är väl inte den svåraste rebusen att lösa för att råda bot på hur han skulle kunna få fram en mjukare ton hos dig? Det är absolut toppen att kunna ha en tuff och stark partner... men är en människa van vid motgångar, som du absolut verkar vara, kanske inte den andra personen i relationen ska bli särskilt förvånad om pansarn tjocknar och den tuffa sidan kommer fram mer än vanligt?

Jag tycker du verkar helt fantastisk, att hålla inne med så mycket och ändå plocka fram dina fina sidor mot omgivningen - det kräver styrka min vän. En styrka som du har.

Jag kan ibland tänka "Tänk om mina vänner visste...." För dem har jag alltid varit den där clownen som roar alla på festerna, den glada och positiva tjejen. Tänk om de bara visste vad jag brottas med? Jag träffar inte mina äldsta vänner mer än kanske 2 ggr om året, sedan jag flyttade nästan hundra mil bort. Varje gång vi pratar på telefon och de frågar hur allt är, så svarar jag såklart att allting bara är finfint. Ingen har en aning...

När jag och min sambo träffades och hela hans värld var upp-och-ner, var JAG den där starka personen. JAG var den som med myndig röst intalade honom att allt skulle lösa sig, med jobb, huslån osv. JAG kom med konkreta lösningar och handlingsplaner. DÅ kände jag att jag var till hjälp och fick dagligen höra vilken enastående människa jag var och vilket stöd jag var för honom. När sedan allting löste sig (som jag var säker på att det skulle göra)har han återfått den egna styrkan och numer känner jag mig bräcklig och svag.

Jag hoppas att du följer din instikt, du som är nog tuff för det :) och att du tar det där ordentliga snacket. Ja, jag vet, lätt för mig att säga som aldrig gör som jag tänkt från början. Jag blir otroligt inspirerad av dig, det ska du veta. Passa på nu när ni ska vara på tu man hand, annars kommer du säkerligen att ångra dig imorgon :) Oavsett vad resultatet blir - så har du i alla fall varit rättvis mot dig själv, och fått sagt det som gnager dig :)

Jag håller på dig!

Tusen kramar /S