PH

8 november 2010 13:23

Hej S:-)

Vad tråkigt att det låste sig så för dig:-(
Speciellt som han ju faktiskt gav dig en öppning på fredagskvällen. Men jag förstår precis hur det kan bli så!
Man blir ställd el av annan orsak stum alt inte vill ta upp problemet för att man inte vill förstöra en god stämning alt inte bara orkar!
Dock ångrar man sig ALLTID efteråt.
För mig har denna helg gått i samma tema som de senaste 2 veckorna dvs träna, fixa hemma, umgås lite m folk och barnen, slappa men SEX lyser med sin frånvaro likaså pussar och annat mys!!??
Hade lust att prata med sambon om det i helgen men märkte att han hade taggarna utåt lite lätt så lät jag bli.Tror att han kände på sig att jag var sugen på en pratstund om vårt misslyckade samliv och motade olle i grind med att vara smågrinig.

Ja ännu en helg som for förbi utan att vi kom varann något närmare.

Och du ....ta nu fram Gardell ur byrålådan och prata med din sambo. Du ska ju inte behöva bli livrädd för saker han säger, han ville nog bara ha en reaktion av dig , som då uteblev.
Kanske han också vill skaka liv i sexlivet, kanske han upplever det som att du inte heller är så sugen längre. Vet ju hur låst man själv blir efter lång torka.
Så ta nu tag i detta och förlita dig inte på helgerna, varför inte ikväll? Varför skjuta på något som är såå viktigt. Du kommer säkert att vara mindre rädd och möjligtvis klokare då han ju gläntat lite på dörren åt dig.

Kramar PH

sad-girl

8 november 2010 14:30

Hej PH :)

Ja – eller hur??!! Dörren stod på VID GAVEL och ändå klev jag inte över tröskeln!

Haha, tack tack tack! Jag behöver verkligen en ordentlig spark där bak, Gardell har ju ingenting i en byrålåda att göra, han ska ju sitta på min axel hela dagen och bara få mig att vara så himla rak och öppen :) Du är sååå klok! (Ler lite åt tanken, tänk dig själv att ha en liten minigubbe, av ungefär en hands storlek, sittandes på axeln och dinglandes med benen, som nyper dig i örat eller knäpper till dig i skallen när du håller på och göra något dumt/alt inte gör någonting alls, som du borde, och som viskar kloka saker i ditt öra)

Det där med att vara smågrinig är ju himla effektivt – om ens partner är på sånt humör, inte sjutton fjuttar man på mer bränsle på den elden då. Då vet man ju i förväg vilken ”kvalitet” ett snack skulle få. Jag hade också tänkt säga någonting mer i lördags när vi klivit upp, men av min sambos humör att döma (såsom han med dundrande steg dammsög övervåningen – det lät som att han skulle åka genom golvet ner till mig vilken sekund som helst) så näää..ingen bra idé.

Känner lite som du om helgen - vi kom väl snarare längre ifrån varann om något (bortsett från att han fick njuta av uppskattat kel från min sida inatt medan han låg till hälften i dvala)

Du har helt rätt.. Vi vet ju alla hur en öken fungerar. Sand över allt, stenhård mark som torkat av för lite väta. Kommer det några få vattendroppar gör det ingen skillnad, de försvinner i sprickorna. Det krävs ett större monsun regn för att marken ska bli mjukare igen, och ska växtligheten som sakta börjar spira kunna överleva, krävs därefter fler droppar i alldeles lagom dos. Annars vissnar allt, och dör – igen. Ganska likt våra känslor. Ju längre tid som går, desto mer och mer introvert blir då jag i alla fall. Jag stänger av mer och mer.

Tack för din spark i baken – jag ska verkligen försöka göra något vettigt av den ikväll, om inte annat ska jag kliva över tröskeln och säga att jag ångrar att jag inte gjorde det i helgen :)

Du verkar vara så himla stark! Vart får du din styrka ifrån?

Hoppas du får en bra vecka!
Stor kram / S

PH

5 november 2010 09:06

Hej S:-)

Har haft fullt upp på jobbet då jag håller på att implementerar ett nytt CRM system, har dock läst din blogg varje dag.
Vad kul att du nu ska ta tag i problemet, bära el brista!Håller på dig!Nu låter det so att det är en tävling ,vilket ddet verkligen inte är , vill bara heja på och att du skall veta att jag står på din sida.
Låter lite som att din sambo har ett vinnande koncept i att prata med dig på ett som gör att du undviker det svåra samtalet. Tror att han gör det medvetet el omedvetet, i alla fall så lyckas han med det.Min sambo kör lite samma stil men i hans fall är det att han blis "sjuk".Märker också att han alltid blir sjuk samma dag el dagarna efter vi har haft vuxenumgänge. Nu är det ju 1,5 vecka sen sist och han har lyckats blivit sjuk 2 ggr sen dess.
Det känns såå trist när man nu förstår att han förmodligen släppte till för att han insåg att jag snart helt tröttnar på honom och situationen!I tisdagskväll så smaekte jag honom på överkroppen och mellan benen och berättade att jag ville ha honom, då skämtade han och blajade och sa saker som att hans pung luktar svett!? Vad åtrådd man känner sig då!

Jag går ibland in i badrummet då han duschar för att det är ju enda jag får se hela honom naken nuförtiden. Han brukar då krypa ihop och gömma sig lite och verkar känna sig allmänt bsvärad. Hände aldrig förr, då sträckte han stolt på sig och fiskade komplimanger. Jag brukar oftast vid dessa tillfällen ge honom komplimanger för hans fina sexiga kropp. Han i sin tur kommer aldrig längre in för att titta på mig naken som förr , ger mig aldrig spontana komplimanger när jag är naken om jag inte uppenbarligen tigger/ber om de.
Om jag fråga honom så säger han att han självklart tycker att jag år både sexig och fin och att han visst vill ha mig! Men ska det vara såå svårt att visa detta för den man påstår sig att älska och åtrå, speciellt när man vet att den andra blir ledsen då sånt uteblir?!?!
Varför ska detta med samliv vara så himla svårt?!
Iaf LYCKA TILL och ta nu tag i detta !
Tycker att detta med Jonas Gardell style är genialt:-))

Kram H

sad-girl

5 november 2010 15:15

Hej H :)

Om du har mycket på jobbet så gissar jag att dina dagar också bara svischar förbi?

Jisses Amalia vad fort den här veckan har gått! Ikväll är jag gräsänka då sambon har nån kick-off med jobbet (igen). Svärmor och svärfar ringde just och ville att jag skulle komma och äta med dem. Våran hund är med dem om dagarna, så det passar bra. Smiter lite tidigare från jobbet idag och hämtar min bil som varit på service och efter middagen hos svärfolket, blir det lite bloggande, Idol och mys med vovven.. okej då kanske en långpromenad med henne också – annars kommer hon tjata ihjäl mig med sina leksaker som hon aldrig tröttnar på :)

Ja det känns som att jag gör både mig och sambon en tjänst genom att inte hålla på och fundera så himla mycket på egen hand. Han kan väl få vara lite delaktig också, speciellt eftersom han många gånger är i högsta grad inblandad, oavsett om det är bra eller dåligt.

Mmm... du kanske har rätt där. Jag TROR inte att det är ett medvetet val av honom (eller så är det det?) att göra så jag undviker det som är jobbigt att prata om. Han verkar få det att vara så enkelt de gånger vi tar upp ”sånt där” som jag tycker är besvärligt, varför ska det då vara så svårt för mig?

Vilket fick mig att komma å tänka på en rätt bra frågeställning: Jag ska fråga honom om han tycker att det är skönt att vi aldrig pratar om vår ”situation” eller om han skulle föredra att vi lyfte upp det till ytan lite oftare, eller så ofta som det behövs. JAG tänker ju på det varenda jäkla dag, utan undantag – och jag har svårt att tro att han inte gör detsamma. Jag tror INTE på att bara ”ge det lite tid” – hur mycket är ”lite” tid? Det är ju blott och enbart en luddig formulering, för att inte vilja ta ställning till hur länge man faktiskt har lust att vänta. Och vänta på vaddå? Att problemet ska lösa sig av sig själv? Det fungerar ju inte!

Men så typiskt...våra män verkar hitta vad dem anser vara ett vinnande koncept istället för att lägga tid på att bearbeta och ta i tu med problemet, vad än det må vara som ligger bakom. Inte är det väl konstigt om man ger upp om man inte får en seriös reaktion? Är det fysiskt möjligt att bli sjuk 2 ggr på 1,5 vecka? Har länge känt av ett litet tema i form av en röd tråd, hos min sambo på den fronten också. Har han inte ont i huvudet eller magen, så kanske han mår illa eller ”konstigt” som han säger. Han har också ett fenomen som gäller hans hud. Han blir super överkänslig på kvällen, speciellt om han är extremt trött, då kan man knappt nudda honom om man inte gör det tillräckligt hårt, eftersom det då kittlas vansinnigt. Medan andra kvällar när han inte är så himla trött, så går det utmärkt bra att röra honom med fjäderlätta rörelser (som han då tycker är ljuvligt härligt). Och det här med att vara extremt trött, det brukar inte bara falla in på vardagarna utan nästan ännu mer mot helgen – och då vet jag ju att det inte är någon som helst idé att ens drömma om att det skulle kunna hända något.

Det där med att din man nästan gömmer sig när du går in i badrummet – vad säger han när du frågar honom varför han gör så? Min sambo är fortfarande i det där stolta tupp stadiet och kan rusa runt i huset spritt språngande näck, även om han börjat klaga på sig själv och tycker att han blivit ”fet”. Han har alltid sagt att han kan äta precis vilken skräpmat som helst för att det aldrig märkts på honom. Tills nu, nu börjar han istället tro att han nått den där gränsen där kroppen inte längre tar emot hur mycket junk som helst utan straff. Ändå gör han ingenting åt det. Jag tycker förstås att han är urfin och sexig och supermanlig och JAG kan inte ändra hans bild av sig själv. Även om jag säger hur jag ser honom, så fortsätter han och kommenterar att han inte kan ha samma storlek på byxor och skjortor som förr. Och det är en big deal för honom som alltid varit så mån om sitt utseende, men inte tillräckligt för att dra ned på läsk, hamburgare och annat skräp som konsumeras frikostigt. Och jag börjar tro att viss del av problemet vi har ligger i det också. Att HAN inte känner sig fin i kroppen längre.

Vad tråkigt att du inte får spontana komplimanger.....DET är ju minst lika viktigt som all annan bekräftelse, och i synnerhet om man inte får den sexuella bekräftelsen som ger en sån ofantlig ego-boost. Vad ska krävas för att partnern ska vakna upp och ”lukta på kaffet” (låter bättre på engelska :))???
Det är ju obegripligt svårt att tro på någon som säger ”jag vill visst ha dig” osv, när handlingarna i sig uteblir och visar på något helt annat.

Håller med dig gumman, jag förstår inte heller varför samliv ska vara så förbaskad komplicerat, när det egentligen är hur enkelt som helst – om man bara vore mer synkade.

Hoppas du får en härlig helg – och att du får både komplimanger och action!

Stor kram / S

PH

4 november 2010 14:42

Skrev en lång text till dig precis, den gick iväg men sen fick jag ett medd med "felatig säkerhetskod" ?? Fick du texten?
Tidigare när detta hänt så har texten varit "kvar"?

sad-girl

4 november 2010 16:46

Hej PH!

Neej :) Ingenting har dykt upp här :)

Vilket skit! Jag brukar komma åt fel tangent på min dator hemma och så kastas jag tillbaka till föregående sida - vilket ju är superkul när man skrivit en hel novell :P

PH

1 november 2010 15:27

Hej igen ,

Såg att det fattades en del text från min senaste fråga?
Men det jag skrev var väl att det är ju för dj...gt att du ska behöva vara så ledsen att du gråter och inte ens orkar ta upp det som bekymrar dig. Förstår att det lättar på trycket och att han vet varför du gråter men ändå! Kanske känner jag så starkt då jag själv ofta gjort det och varit såå ledsen!
Det är ju väldigt mycket som är på hans "villkor", du bor på en ny ort, han är vill inte träna med dig, sexet uteblir osv.... Hur länge tror du att du kan ta detta innan du spricker?Inte meningen att göra dig ledsen mer ett försök att pusha dig till att ta tag i detta tillsmmans med din sambo. Hur fint ni än har det så finns det bitsr som saknas och de är såå viktiga för att detta ska vara något att bygga på och för att ni ska må bra båda två.

Det där med träningen är för oss ett sätt att göra det vi tycker är kul utan att den andra blir sittandes hemma, vi tränar inte alltid exakt samma saker med gör det i samma lokaler och samtidigt. Ja att få till det 5 ggr på en vecka är jätteskönt!! Vad det gäller barnen så är den yngsta 13 och den äldsta 21 så de klarar sig utan oss då vi tränar. De tränar själva 4-6 ggr i veckan då de är/har varit elit aktiva i varsinn idrott.
Familjelivet fungerar utmärkt så det gör livet lättare :-)

Ha en bra kväll
Kram PH

sad-girl

2 november 2010 09:18

Hej PH,

Jaa, i stundens hetta när man är upp över öronen förälskade är det lätt att göra uppoffringar som inte verkar som att de någonsin skulle kunna bli ett aber av. Till ex det där med att flytta till hans ort. Han stod där med ett alldeles nytt hus, på landet – och jag som är uppväxt på landet i en liten ort kände mig hemma på en gång. Vi sa iofs att det inte skulle spela någon roll vart vi bor, bara vi får leva tillsammans. Men vette tusan om jag hade velat bo i ett tält på en camping :P finns ju några gränser ändå..

Och du har förstås rätt, det är klart att vi aktivt måste göra någonting åt vår situation, ju längre tiden går desto mer stänger jag av – Jag tänker ibland, precis som DL skrev någon gång, att sex är väl inte hela världen när vi har så mycket annat fint i vårt förhållande som många andra helt saknar. Vi har kärleken. Men de tankarna lever inte så länge i taget, för faktum är ju att man trots allt har ett behov och ett viktigt sådant som inte går att blunda för.

Vad härligt att ni har ett sånt stort gemensamt träningsintresse! Det är nog första gången för mig som jag är i en relation där inte båda tränar på ett eller annat sätt. Och för all del, man behöver inte göra exakt samma saker och gilla precis allting tillsammans, vi kan absolut ha olika intressen – men det är ju ändå skönt om man hade någon sak att göra ihop som båda tycker är roligt och som båda brinner för.

Jag vet inte om du hunnit läsa det jag skrev igår – om mitt nya löfte? : ) Jag har bestämt mig för att blir mer som Jonas Gardell – istället för att spara på saker inom mig, ska jag ta upp det på en gång. Gjorde en liten mjukstart på det igår. Var på urdåligt humör, men kunde inte riktigt motivera varför (säkerligen flera saker). Min sambo ser och märker såklart direkt när det är något, och frågade om jag var trött eller om det var ngt annat. Jag svarade att jag är ap-trött och känner mig lite sur. I vanliga fall hade jag nog bara sagt att jag bara var trött. Detta tänker jag bli ohyggligt mycket bättre på, inte hålla på å släta över för att jag tror att jag först måste bena ut själv vad exakt det är jag ska säga för att få fram vad jag menar – jag ska bara säga vad som än dyker upp!

Ha en superbra tisdag :)
Kram / S

PH

1 november 2010 11:00

Hej S och DL,

Här har det varit fullt upp hela förra veckan och helgen:-)
Förutom tisdagsmyset så har det inte varit ngt mer på den fronten hos oss. Har dock inte haft ngt stort behov av det , kanske beroende av att jag fick bekräftelse av sambon 2 ggr på kort tid. Har dock känt att han varit lite mer kärleksfull och inte varit så rädd att faktiskt ge mig en puss utan att jag tiggt om den först.
Funderar självklart på om torkan nu kommer att få ett nytt kapitel om inte jag återigen tar tag i det? Låter kanske konstigt att mina tankar går så, men iom att det alltid är jag som tjatar om sex och han "släpper till" alternativt är så k.t att han kryper på mig mitt i natten,så känner jag ju en längtan efter att bli "förförd" av min sambo. Annars känns det ju lite som en slags kamp/utpressning där han ger sex de ggr han känner att "slutet är nära".
Har dock haft en bra helg med mkt umgänge med barnen och ett släktkalas.Vi har tränat 5 ggr denna vecka och känt oss duktiga och glada förövrigt.
S, känner mig ledsen för din skull

sad-girl

1 november 2010 12:32

Hej PH !

Man brukar ju kunna leva av ”den sortens” bekräftelse en stund och glädjas över att det faktiskt hände tillslut : )

Vad härligt att din karl vågar ta för sig – det är ju otroligt jobbigt om bara en i en relation ska dra hela lasset själv. Ibland glömmer den andra helt enkelt bort att ge själv, för att partnern är den duktiga som hinner före. Har varit i en relation där jag var givare och han var ”tagaren”, vilket fick till följd att jag också fick titeln ”tjataren” eftersom jag tillslut blev less och efterfrågade förbättring. Då tänkte jag att det måste väl ändå finnas chans att träffa en annan givare och det har jag ju nu... om man bortser från ”vuxenumgänget” :)

Tycker inte att det är konstigt att du ”redan” funderar på om torkan kommer i repris. Det är väl klart att det maler i dina tankar. Så gör nog varje frisk och sund människa som upplevt det vi gör och gjort.

ALLA vill väl bli förförd av sin älskling emellanåt? Kan inte tänka mig annat!

Vad kul att höra att du är nöjd med helgen – och vilken hjälte du är som tränat 5 ggr (!!!). Tränar ni tillsammans eller åker ni omlott för att någon ska vara hemma med barnen?

Jag har försökt få min sambo att vilja börja träna med mig. Förut tränade jag superofta, men sedan jag flyttade till honom, till en för mig helt okänd stad där jag inte känner någon så har jag inte tagit upp träningen igen. Tänkte att det skulle vara en sån där kul sak man gör tillsammans, där man peppar varann och ser framstegen och blir fina i kroppen samtidigt. Men nää. Han är inte alls intresserad av det – och jag som sitter och åker lång väg till jobbet orkar inte masa mig iväg själv heller när jag kommer hem. Det var till stor del därför jag också hade velat ha med honom, för då blir det liksom av. Träning GÖR ju att man får mer energi och blir glad – så det finns BARA fördelar. Plus att man blir snyggare ;)

Den här veckan kommer jag ha fullt upp med månadsbokslut och annat på jobbet, så förhoppningsvis hinner jag inte tänka så mycket på allt som brukar ta mycket av min tid. Det känns dock skönt att trycket lättade då jag fick gråta en skvätt i helgen (och inte i det fördolda denna gång).

Hoppas ni båda får en skön vecka! :)

DL

31 oktober 2010 17:00

Hej S,

Jag blev ledsen när jag läste ditt sista meddelande här. Jag hade verkligen hoppas att du hade fått den närhet som du så saknar ;( Jag beundrar din styrka att kämpa - det har jag gjort från första stund. Du är nog som jag en känslomänniska men många inre tankar och funderingar men dina tårar säger mycket, så låt dom tala nu.

Tänker på dig.

Varm kram
DL

sad-girl

1 november 2010 09:29

Godmorgon DL,

Tack vad du är rar :) Jag hade också hoppats på mer, men att jag denna gång struntade i att han fick veta hur ledsen jag är, genom att inte dölja tårarna, känns på något märkligt sätt ändå bra.. eller ja..bättre i alla fall.

Tack för din omtanke - hoppas du haft en fin och mysig helg!

Kramar / S

DL

29 oktober 2010 15:00

Hej på er :)

Jag vill önska er en trevlig och skön helg med mycket mys, smek och sex :)

S, när man läser ditt sista inlägg, nr 16, så känner man en sådan stark kärlek emellan er. Den saken är klar och det finns inget mer att säga om det. Jag hoppas verkligen att han förstår och inser att du inte kan hjälpa honom så mycket mer nu. Du kan ju inte kräva att han skall känna på ett speciellt sätt. Det fungerar ju inte riktigt så. Om han vill att du skall vara på ett speciellt sätt under en hel dag så måste han ju också "spela med" på detta. För det känns som ett spel för honom (förstå mig rätt). För att han skall komma i rätt stämning så skall du vara si och så - göra det och det... för mig låter det som ett långt förspel - för honom. För dig räcker det med att han visar sig kärleksfull eller att du ser hans kropp för att du skall komma i stämning. Där är ni inte synkade - där tror jag det stora "problemet" ligger. Och det har du ju också varit inne på tidigare. Era sätt att tända igång på skiljer sig så mycket åt samt på olika ”saker”. Han har en låååååång startsträcka med andra associationer och tankeanknytningar som du inte har, du har i princip ingen/inga alls. För mig och min fru har vi ungefär samma "problem" - hon har mycket längre startsträcka, med en massa hinder på vägen som hon måste röja undan för (där ligger mitt stora jobb att hjälpa henne att få bort hindren), medan jag har en kort väg utan hinder. Däremot tänder vi igång på samma sätt och känslor.

I nästa diskussion med honom om detta - så kanske du skall fråga honom vad som krävs för honom att komma i stämning? Hjälp honom inte med svar utan sitt tyst och vänta in svaren. Här är ju för dig ganska så klart vad du vill… att det "bara" skall räcka med dig - precis som du är. Låt honom säga det. Vill han däremot att du skall se ut så eller vara på ett speciellt sätt. Så kan du - med all rätt - ifrågasätta det. Då är det hans lust och sexualitet som styr rakt igenom. Vad är då din?

Men jag tror säkert inte det är så - det kan mycket väl vara så att han är så otrolig kär i dig att han pga. det får en enorm press inom sig. Han kanske dyrkar dig och tycker du är så otrolig söt och vacker att han inte kan hantera dig sexuellt. I alla fall inte än. Jag har en manlig kollega som inte klarade av sex med sin flickvän eftersom hon var för söt för honom. Han fick ångest och kände stor press. Han var förtvivlad. Han undvik allt som kunde leda till sex. Tillslut så tvingade hon honom mer eller mindre till sex och efter några gånger så släppte det helt för honom.

Nu måste jag rusa vidare innan det är dags för helg!

Ha det så bra!

PS. Grattis PH att du har fått till det med mer "vuxenumgänge" i veckan :) Hoppas det håller i sig - på honom bara!! ;)

sad-girl

31 oktober 2010 16:22

Hej DL och PH :)

Vilka vackra höstdagar det har varit i helgen, där jag bor :)

Inte heller denna helg har blivit fylld av sex, men däremot kel och smek (fast i mitt fall är ju inte det ovanligt). Jag har inte haft någon lust att lyfta upp vårt problem till ytan - däremot blev jag nedstämd igår.

För igår kväll skulle vi titta på "så mycket bättre" det där jättehärliga programmet där svenska artister tolkar varandras låtar. Eftersom vi båda är musiker på ett eller annat sätt, ser vi fram emot detta hela veckan. Min sambo tyckte att vi skulle se det i vårt biorum på övervåningen, vilket innebär att vi ligger tätt tillsammans i samma soffa, tänder en massa ljus och bara myser.

Efter programmet, blev han tvärtrött och somnar i soffan. Jag gör mig i ordning för natten, men är ändå inte tillräckligt trött för att somna. När jag går nära honom och viskar "ligger du där och sover" mumlar han ett trött "mmm, ska vi gå och lägga oss?" till svar. Så vi gör det. Går och lägger oss.

Jag fortsätter att titta på filmen som började direkt efter vårt program - min sambo är till hälften vaken, till hälften sovandes.

När jag stänger av tv:n ligger jag sedan och stirrar i taket och känner att det inte är någon idé att pressa undan tårarna. Dem rinner först sakta nedför kinderna och jag anstränger mig för att andas så tyst jag kan så han inte ska höra. Men efter något tag, vaknar han till och frågar om jag gråter. "Joo" svarar jag bara. Sedan säger jag inte något mer. Jag orkar inte. Det finns inget nytt att tala om och jag vet att han förstår vad jag gråter över också. Han ber mig komma nära och jag lägger mig på hans bröst med hans armar runt mig. Han stryker mig på ryggen och över mitt hår och är så där kärleksfull som bara han kan. Han säger ingenting heller - och det behövs inte. Jag ligger där och småhulkar, men gråter går över efter någon timma.

På morgonen stiger jag upp tidigt och går ut med hunden. När jag kommer tillbaka är sambon vaken och vill att jag lägger mig kloss bredvid honom. Han är extra ömsint och säger att jag är världens finaste tjej. Vi pratar inte heller då om min attack inatt, men det gör ingenting. Jag har tömt tårkanalerna och han är medveten om det och det räcker för nu.
Sedan gjorde han frukost och kom upp med den till sängen..

Hur har eran helg varit? Några fler framgångar på något vis? :)

Hoppas ni har en härlig söndag!

:) //S

PH

27 oktober 2010 09:13

Godmorgon alla;-)

Skrev en låång fråga till dig S igår fm, vet inte om du sett det? Men i princip så var det lite det som DL skrev senare .
Hemma hos oss har det blivit "vuxenumgänge" inatt igen:-).Vaknade ca 02.30 av att han låg och smekte mig på rumpan med handen och i gott sällskap av en hård kompis. Var trött men tänkte att om han visar så tydligt att han vill ha mig så kan jag ju inte avböja! Det var lite "in och ut" varianten och hann inte med på slutet så att säga men känns som att han försöker komma närmare mig på alla plan just nu.
Fick nämligen ett mail av honom igår där han bla skrev att vi ska vara rädda om varann och att han vill inte att vi går sklida vägar?
Känns son att han har kunnat läsa av mig rätt så bra. Dock har detta hänt förut under de senaste 2 åren dvs att sexlivet fått sig ett liiitet uppsving ett par veckor för att sen avta nästan helt igen. Håller dock tummarna att han "håller ut" denna gång.
Till dig S så skrev jag igår liknande DL om den lååånga kravlistan osv men också att du kanske ska vara mer krävande och rak på sak vad det gäller din sambo, låter lite som att han går igång just på det.
Tror att du för din egen skull måste agera för att inte fastna i "gråzonen" alltför länge. Det tär ju så väldigt både fysiskt och psykiskt att låtsas som att "den rosa elefanten" inte sitter mitt i rummet .
Trots all kärlek så låter det på dig som att du tolkar hans signaler som att han inte tänder på dig och att ni håller ihop "bara" pga kärleken? Förlåt om jag låter hård men försöker bara tolka det du skrivit.
Tror att du kommer att må sämre och sämre om du inte "chockar" honom med ngt, antingen kräver/visar tydligt att NU måste det bli av eller ett djupt samtal där du ställer KRAV på denna man som du älskar och som älskar dig.
Det är dax för honom att STÄLLA UPP, (missförstå mig rätt) att visa att han menar det han säger. Han måste ta tag i sina problem/låsningar antingen tillsammans med dig eller gå på samtal(förslag). Att bara låta detta fortgå är förmodligen värsta sortens tortyr för er båda, han för det ständigt dåliga samvetet och du för att du inte känner dig älskad/åtrådd.

Många kramar får mig till er!!!!

sad-girl

27 oktober 2010 12:43

Heej PH! :)

Hmm.. gjorde du? Jag har inte någon obesvarad fråga vad jag kan se? Skumt!

Nämen vad säger du??! :) Vilket härligt uppvaknande! Grattis igen till dig, det hade du ju sannerligen förtjänat ;-)
Tror minsann att polletten ramlat ner för honom, faktiskt gulligt att han mailar och skriver så som han gjorde : ) Det är ju ett sätt att närma sig på också, han har nog känt av hur läget är och sett hur besviken och ledsen du varit så länge och det där är då hans sätt att ta till sig problemet och blotta det faktum att han förstått att forstätter den här ”torkan” så finns risken att han förlorar dig. Och det vill han absolut INTE! Jag känner på mig att han har den här senaste dippen i minnet under en lång tid framöver. Han kanske förstått först nu hur viktigt det är för dig... Jätte jätteglad för din skull!

Men sjutton också, jag har inte sett ditt inlägg om kravlistan (??) Nåja, du har nog rätt. Min sambo gillar att man kan vara lite tuff ibland, vilket är ganska svårt för mig som är en rätt ”mjuk” person. Jag har lätt till gråt, oavsett om jag är glad eller riktigt ledsen. Om vi bråkar någon gång, eller snarare är osams (bråkar gör vi väldigt väldigt sällan) så räcker det med att hans tonfall är på ett speciellt sätt för att mina tårkanaler ska svämma över. Han har vid något sånt tillfälle sagt att han inte riktigt kan slappna av och vara sig själv, för att han är rädd för att jag ska bli ledsen – och det är det sista han vill att jag ska vara . Jag har funderat på vad det beror på, att mina känslor ofta sitter utanpå huden. Den bästa teorin jag har (eftersom det här fenomenet förföljt mig med tidigare pojkvänner också) är att jag växte upp med min mamma (pappa och hon separerade när jag var 8) och har inte haft någon kontakt med honom under hela tiden egentligen, han har inte varit någon bra farsa. Aldrig ställt upp osv. Och andra tjejer som har en närvarande far, får ju liksom ”öva” sig på att gnabbas med en man, öva sig på att vara kaxiga mot någon som kan höja rösten betydligt mer än en själv osv. Jag har knappt bråkat med mamma någonsin, så det där med tjafs är jag överhuvudtaget inget bra på. När så min sambo höjer rösten eller låter lite mer bestämd – går det dirket en signal till min hjärna som gör att jag känner mig ynklig, försvarslös, liten och inte riktigt kan möta det med samma mynt. Det har jag också förklarat för honom och då förstår han bättre varför jag reagerar som jag gör... Men trots det vill han och behöver han ha ”mothugg”. Det får jag jobba med.

Han säger samtidigt att han uppskattar mitt kärleksfulla sätt till allt och alla, men att han ändå önskar att jag kunde bita ifrån.. Övning ger färdighet sägs det ju :)

Ja, det är nog så det är. Det är vår enorma kärlek till varann som håller oss kvar. Ingen av oss vill leva utan sex, men inte heller utan varann...Nu är det rätt länge sedan vi tog upp det här, så det börjar brännas – samtidigt som jag tänker att det snart är helg igen... och DÅ kanske? Men du har rätt. Klart att jag måste säga till honom vad och hur jag tänker och känner för det här. Igen. Att rena luften är ju trots allt bara bra.

Ha en jättefin dag PH, och tack igen för dina omtänksamma ord!

Kram kram!

DL

26 oktober 2010 16:47

Hej, skriver snabbt igen. Måste börja med att säga att många skulle bli skapligt avundsjuk på din kille att ha en så engagerad och kärleksfull sambo/flickvän som du är… du arbetar verkligen på förhållandet. Samtidigt har jag en väldigt bra och fin bild av ert förhållande – ni visar mycket kärlek till varandra på många sätt (av det jag läst) och med stor sannolikhet så löser sig ert sexliv också. Jag tror ni har en god chans – även om det kan kännas tungt just nu.

Jag gillar det här: ”jag ska då inte göra mig till, om det inte duger så krusar inte jag, då får det vara för min del". Precis så måste det ju vara. Du har ju din sexualitet att beakta. Ditt välmående kommer från att bli uppskattad, åtrådd och önskad för bara den du ÄR och inte från andra associationer och sammankopplingar. Det tycker jag du skall hålla fast vid.

Du har rätt att uttrycka det du känner och hur du upplever er situation. Han kan inte klaga eller kritisera eller döma detta för det är din åsikt och upplevelse. Sedan går det ju aldrig att kräva närhet eller ömhet. Blir det ett krav så blir det inte äkta och det kommer du att märka. Att han gör det för att du vill. För att du ska känna att det är äkta så måste det komma frivilligt och spontant, så tänker jag.

Jag kan lätt bli dämpad och utled av att tänka för mycket på problemet. Det slukar mycket energi. Jag vet när jag grubblar för mycket på mitt förhållande så går jag i en dimma av trötthet och förvirring. Är det något jag kan dela med mig ifrån ett sådant tillstånd så är det att inte ge sig in i diskussioner då. Särskilt om man har det som jag, svårt att uttrycka och förklara vad jag menar. Det blir ofta helt fel när jag förklarar hur jag tänker och känner. Innan diskussionen så hade jag så många kloka tankar och saker som jag skulle säga och ta upp – men *SWICH* så var allt borta.

Situationen hos mig är att jag fortfarande lever och gläds åt min frus initiativ i helgen och hoppas det inte var en engångs sak. Igår kväll gav jag min fru en hel kropps oljemassage och för första gången(på säkert över ett år) så tog hon av sig till helt naken utan att känna sig generad. En liten grej kan tyckas men i mitt förhållande så var detta ett steg i rätt riktning igen (jag har i alla år sagt att hon är världens finaste och att hon har en jättefin kropp). Denna gång hade jag förberett genom att ställa flaskan med olja i en skål med varmt vatten. Då var oljan lagom varm och gav en bättre njutningsfull effekt. Med varm olja och varma händer masserade jag trötta axlar, nacke, rygg, lår, ben och fötter. Jag avslutade med att ge ljumskarna en omgång och jag tror hon blev upphetsad av den behandlingen. Hur som helst så lede det inte till mer och jag gjorde heller inte några närmanden eftersom jag vet att hon snabbt kan känna sig pressad, minerat område, och då är vi tillbaka till ruta noll igen.

Ibland kan jag tänka att jag struntar i allt vad sexliv heter och tänker istället att jag får så mycket ut av förhållandet ändå. Kan bli helt less på alla sexundersökningar och alla förbannade sextips i tidningar. Då hatar jag sex. Men av erfarenhet så kan man inte förtränga ett behov. Förr eller senare dyker det upp igen och då känner jag mig dubbel så sviken eftersom jag inte lyckades stå emot. Jag måste först då erkänna för mig själv att – ”Okej, jag behöver nog sex ändå…” och sedan försöka ruska liv i ett sexlöst förhållande. Blä!

Ha en skön kväll :)

PS. Jag vill också säga att du inte skall känna någon press att svara. Det kanske blir "för mycket" av allt prat om förhållanden och sexliv. Ta det i din takt - så att du hinner. För mig är det värdefullt att kunna skriva här. Tacksam att jag får det. Det är ju ett känsligt ämne trots allt.

sad-girl

27 oktober 2010 12:19

Hej DL,

Hips vips så var vi i mitten av veckan igen :)
Vad glad jag blir av dina ord! Jag vill verkligen att det ska framgå hur mycket kärlek som finns i vårt förhållande och att det känns som att han är en på miljonen, och det verkar som att jag lyckats med det :)

Vissa dagar kan jag också känna lite mer positiva vibbar och tänker att det är väl självklart att det skall lösa sig, vi har ju alla andra förutsättningar för att vara lyckliga så varför skulle det inte vara möjligt? Men de här dagarna med självrannsakan och de otalet timmar man engagerar sig i att fundera hur, var och när ska det vända? Tar rätt så mycket energi och göder inte direkt de positiva tankarna. Jag kommer fortsätta kämpa på – både du och PH har ju visat att det finns hopp :)

Haha, jag känner så igen mig i din förklaring på hur kloka och skitsmarta saker man har i huvudet ena sekunden, bara försvinner *poff!” så var dem borta! Alternativt så kan jag när jag sitter för mig själv, i efterhand, komma på de där rätta orden. Varför sa jag inte så istället? Det var ju SÅ jag menade! Och vid den tidpunkten, är det liksom för sent att återuppta vad än det var, men det vore ju lite härligt att gå till min sambo och säga ”du, vad jag skulle ha sagt tidigare var ....”

Jamen tror väl jag att du gör.. Lever på din frus initiativ – jag tror att en sån gest räcker lite över en vecka åtminstone, och under den tiden är man jättelycklig och glad och uppskattar det så inni norden, och det är ju helt fantastiskt! Att en positiv händelse kan göra så mycket för välmåendet under så lång tid. Inte helt ovanligt heller att det just därför drar till sig fler såna händelser, eftersom att man utstrålar någonting helt annat än trötthet, bitterhet, ledsamhet osv.

Vilken superhärlig gest från din sida då, med helkroppsmassage – underbart! Och vilken omsorg med uppvärmd olja också. Det är PRECIS såna där omsorgsfulla detaljer som min sambo också är så himla bra på och som jag uppskattar obeskrivligt mycket. Det där lilla lilla extra som gör heeela skillnaden. Jag förstår att du inte tycker att det var en liten sak att sin fru kändes bekväm med sin nakenhet, det är ju verkligen ett steg framåt! Jag beundrar ditt kärleksfulla och tålmodiga sätt och jag är helt säker på att du med den metoden vinner allt i slutänden. Det kommer att lösa sig för er också!

Tack för alla dina kloka ord! Dem är väldigt uppskattade!

Hoppas du har en bra onsdag
Och förresten...Jag känner heller absolut ingen press att skriva, tvärtom, jag ser fram emot att göra det. Att vända ut och in på sina tankar och funderingar här med er, har stärkt mig enormt så vore det inte för ert engagemang så vete tusan vad jag hade gjort :) Men tack så hjärtligt för omtanken och för att du klargör det ändå!

DL

26 oktober 2010 10:32

Hej S, Där jag bor så vakande jag till en strålande dag. Klarblå himmel och några minusgrader :)

En viktigt sak är att DU duger som du är. Du skall inte behöva göra något "speciellt" för att han skall "tända" till. Visst kan man mötas och hjälpa sin partner att uppfylla fantasier och drömmar men det är ju långt ifrån varje gång. Jag vill ha min fru precis som hon är - närsomhelst.

Oj! vilken lista du visade upp - balans på alla plan. När har man det egentligen? Det är alltid något som bekymrar, ekonomin, barnen, jobbet... det är klart att ibland blir det jobbigare perioder och man blir mer låst och inåtvänd pga. det - men i din killes fall så verkar det, av det jag läser, att han behöver känna sig tillfreds med så mycket mer än vad som är rimligt i ett ömsesidigt sexuellt förhållande. Du skulle också kunna göra en lista över dina behov som skall vara uppfyllda innan du känner dig redo. Risken är ju att ni aldrig blir synkade… Nu känner du dig ouppskattad sexuellt, men det är som du skriver att det är inte dig som det är fel på, han själv säger det beror på honom, en låsning, en spärr. Vet du om han onanerar? Har han haft denna ”låsning” i tidigare förhållanden?

Jag känner att det hänger mycket på honom nu. Du har gjort mer än vad många andra skulle orkat. Du har verkligen kämpat. Men hur länge du orkar kämpa/vänta – kan bara du svara på. Du älskar honom men du inte vet hur framtiden ser ut om det inte löser sig – den polletten behöver trilla ner rejält hos din kille och ibland behöver den bistra sanningen verkligen visa sig – så han vet vad han står inför.

Kram.

sad-girl

26 oktober 2010 12:53

Hej DL,

Även jag vaknade till en solig dag och ett par kallgrader :) Lite farlig sol, som bländer en så där lagom i bilen på väg hit, men rätt härligt ändå!

Tack, jamen visst är det så jag borde tänka. Tidigare har jag haft mer skinn på näsan och resonerat "jag ska då inte göra mig till, om det inte duger så krusar inte jag, då får det vara för min del". Men när självkänslan redan är så här pass låg, är det enkelt att bara klanka ner på sig själv och fundera om jag ska börja gå på gym, fixa håret, gå till en sån där nagelsalong och köpa mig långa naglar, så jag blir perfekt. För då VET jag ju att det inte är mig det är fel på. Någonting i mig hindrar mig ändå från att göra det där. Jag vill duga ändå. Just som jag är.

Och du har rätt -hur ofta är allting i ett förhållande helt i balans? Det är väl ett fåtal dagar på ett helt år som man känner sig komplett nöjd. Då ska ju också inkluderas ett fungerande sexliv i den helheten. Men för att komma dit verkar det vara så många andra saker som ska vara på plats - så grattis till mig själv, jag har hamnat i något ekorrhjul som inte slutar snurra. Moment 22.

Om jag skulle göra en lista skulle den inte bli längre än en punkt. Det räcker med att han visar hur kärleksfull han är så är jag redo. Jag bryr mig inte om jag är trött eller har ont i huvudet, det spelar heller ingen roll om jag haft en dålig dag i övrigt, ge mig lite sex så blir allting bra. Det är rätt länge sedan vi pratade om det här, men det är hög tid för nästa "session" vilken dag som helst nu. Jag har ingen aning om han onanerar, gör han det så är det antagligen när jag inte är hemma. Han åker till jobbet senare än jag och kommer hem innan mig...

Han har sagt att han varit i något förhållande innan (kortare) där han inte tände på henne, vilket var orsaken till att dem bröt upp. Dock har han poängterat att om det inte vore för att han älskade mig så mycket och att han tycker att jag är "världens finast människa" plus att han har starka förhoppningar och stor tilltro till att vi löser det här, så hade inte vi hållt ut så här länge heller.

Du är en väldigt klok man, jag får ny kraft av dina ord. Nästa gång, nästa tillfälle jag tar upp min ofrivilliga celibat, kommer nog polletten ramla ner där den ska.
Hoppas jag :)

Ha en skön dag!
Kram