Jag har gett mig själv ett löfte – och tänker hålla det

Sitter och laddar mentalt för ännu en helg, som i regel innebär oändliga förhoppningar om att det är NU vändningen kommer. Jag bestämde mig just för att jag inte ska låta det här sabba ännu en helg för mig. Det ska inte få ta all min energi. Det ska inte få bryta ner mig. Jag ska hinna före!

Missförstå mig inte, jag ska inte låta det bara vara. Jag kommer ta upp våran heta potatis, med båda händerna, och skala den förhand om jag så måste. Jag ska ta upp vårt bekymmer, INNAN jag bryter ihop, innan tårarna kommer och medan jag är i samma sinnesstämning som just nu, när jag känner mig helt cool. Jag ska fråga vad min älskade sambo har för planer. Hur han tänker sig att hans ”hjärnspärr” ska släppa och vad HAN ska göra åt det. För nu är jag så överjävligt leds på att vänta på en förändring som inte kommer..Så förbaskad trött på att inte räcka till.

Den här helgen ska bli en bra helg – det har jag lovat mig sjäv!

Whish me luck!

 

DL ♂

16 oktober 2010 15:35

Hoppas du får en skön helg :)

Lever själv i ett förhållande som håller på o kvävs :( Kämpar varje dag för att bli sedd och känna en närhet som tyvärr lyser med sin frånvaro. Jag har förklarat och berättat vad jag känner så många gånger nu - men vi når inte fram. Jag kan ibland känna att jag har fastnat i ett "lyxproblem" och skäms över mina känslor. Att det är jag som är onormal. Att det finns värre problem... tänk om min fru eller jag blir allvarlig sjuk. *suck* Jag försöker tränga bort mina känslor och det jag saknar - men det leder tillslut i depression. Jag vet. Jag har varit där långt under ytan flera gånger.

Om du orkar fortsätt skriv. Jag kommer följa din blogg.

☼ Trevlig helg! ☼

sad-girl

17 oktober 2010 17:50

Hej DL,

Tack för att du delar med dig och för att du lämnade ett avtryck här :)

Jag förstår precis vad du menar med "lyxproblem" - det är exakt så det känns för mig också - som att det inte är legitimt att klaga över något sånt här. Undrar varför det är så? Något som kan få en att må så obeskrivligt dåligt och känna sig så obetydlig som människa är väl tillräckligt för att kvala in till "problemen man inte ska blunda för".
Jag försöker också tränga undan min sorg över det inte existerande samlivet, men det går bara till viss gräns, innan det rinner över av förtvivlan och jag är så pass ledsen att tårarna inte längre går att pressa undan.
Vi har ju, åtminstone ännu, närhet och oändligt djup kärlek till varann. Men inte den där fullkomliga närheten och känslan att vi hör ihop till 100%, som man får när man känner sig åtrådd och bekräftad på alla plan - som man bara kan få när förhållandets alla bitar är fullkomliga.

Det är bara så tråkigt att det verkar vara så här vanligt och att det verkar vara så jäkla svårt att komma till rätta med problemet. Ju längre tiden går, desto större grej blir det av allt...

Jag skickar några tankar till dig - var medveten om att du är långt ifrån ensam om det här - även om det är en ynklig tröst.

Och jag kommer inte sluta skriva på långa vägar :)

Hoppas du har en skön söndag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina batterier är laddade. Helgen uppe i norr gjorde mig gott!   Veckorna går ju som bekant fortare än blixten, men min "long-weekend" hos min familj tar nog priset ändå. Jag hann ändå göra allt möjligt, äta mammas goda middagar enligt den sedvan...

Så har ytterligare en månad passerat – Februari är förbi. Och fortfarande är det dött. Stendött.   Jag har däremot kommit igång med träningen nu, efter många om och men. Hann bli sjuk också, när min kropp fick stå ut med ett tufft träningsp...

Det såg ut att bli en bra dag...   Måndagar är för mig ingen lek. Jag har otroligt svårt att tvinga mig upp på morgonen, alltid dödstrött och en aning för medveten om att ännu en helg passerat utan intimitet. Det är egentligen för mig helt obegri...

Oj vad jag är glad för en mans skull just idag! Du vet vem du är :) Att någon med samma dilemma som jag verkar nått någon slags vändning, förändring glädjer mig enormt! Jag ser att det är fler som tittar in här efter helgerna, vilket ju säkert...

Tro det eller ej – men igår lyckades jag...UTAN tårar! Ja, alltså jag lyckades ta i vår heta potatis, utan att lipa....Helt otroligt!   Efter vårt praktgräl senast, som jag också berättade om, har vi inte berört vårat olösta problem och d...