”Jag har gett mig själv ett löfte – och det tänker jag hålla”

Jo pyttsan..!

Den där uppladdningen var då helt förgäves. Inte sjutton skalade jag någon het potatis med bara fingrarna. Istället fortsatte jag att vara på dåligt humör. Usch vilken helg. Vilken pissig helg.

Jag tycker synd om min sambo. Jag har knappt sagt flaskhals till honom på helga helgen. Han har ändå försökt göra mig glad. Kom med frukost på sängen på lördag och när jag blev sugen på något gott på söndag, erbjöd han sig att åka in och handla det till mig, frågade om jag blir glad om han gör det. På söndag morgon när vi vaknade , tog han ut hunden på promenad. När han kom tillbaka och kröp ner bredvid mig i sängen, föreslog han att vi inte går utanför dörren på hela dagen, vi skulle bara stanna inne och mysa. Tända en brasa och ligga under filt.

Nu blev det inte riktigt så. Vi åkte ut för en middagspromenad i det vackra höstvädret, till en av våra favoritplatser. Jag märkte på honom att han var låg, men vågade inte fråga hur han mår, för jag var rädd att han skulle säga ”Det känns inget bra längre..”. Det bara kändes i magen att han kunnat säga något sånt där och då. Jag skärpte tillfälligt till mig ute på promenaden, och stannade honom för att krama om honom rejält. Det var en besvarad och kärleksfull kram tillbaka, och såg nästan tacksamhet i hans ögon. Vi kysstes, men sa inget. Ändå såg han nästan lättad ut och lite gladare, efter det.

Vi hyrde en film till kvällen och jag som ska upp tidigt brukar föreslå att vi ser den från sängen, men det brukar sällan gå hem. Han föredrar stora projektorduken i biorummet. Men döm av min förvåning, när han frågar om vi inte ska se den i sovrummet istället. Inte mig emot.

När filmen är slut och han lägger sig bakom mig och håller om mig, säger han att dagen inte riktigt blev som han tänkte. Han sa att han tänkt att vi skulle ligga i soffan och i sängen och mysa hela dagen.....(?) Lite svårt att veta om han menade någonting annat än mysa. Men jag hade gärna gjort det... Tyvärr är jag lite för van vid ord  som inte blir handling när det gäller just sånt. Han menar det absolut säkert när han säger det, men sedan under dagens gång, får han lust att göra andra saker, och timmarna går och plötsligt är den dagen förbi också. Jag svarade att jag gärna har den idén innestående – men att föreslå att vi tar det nästa lördag eller söndag vore att hoppas på för mycket. När väl den helgen kommer, är hans tycke någonting annat.

Jag är jättebesviken på mig själv – att jag inte höll mitt löfte till mig själv. Jag som kände mig så cool i fredags....Jag är skyldig både mig och honom att säga vad jag tänker på och rensa luften. Det känns alltid så rent och fint mellan oss, när vi haft en genomkörare. Tårar eller ej. Som att vi kommit varann ännu närmare. Jag har dåligt samvete över att jag varit så jävla sur och tråkig i helgen.

När jag skulle lämna huset och åka till jobbet imorse, hade han skrivit en lapp och satt på min handväska. ”Godmorgon min ängel, det finns en färdig matlåda i kylen till dig. Ha en bra dag. Jag älskar Dig”. Ikväll när jag kommer hem, ska jag be honom om ursäkt för att jag varit så torr och tråkig i helgen, jag ska tacka honom för att han finns och för att han försöker göra mig glad på andra sätt. Sedan ska jag öppna fördämningen och låta resten forsa ut, även om han redan vet vad som trycker mig. Och sedan ska jag berätta hur innerligt jag älskar honom och säga att vi måste få bukt med vårat problem. NU.