Allt handlar om tillfälligheter

Vad jag än bestämmer mig för, om det är av den jobbiga naturen, så är det i slutänden tillfälligheter som styr om det blir av eller inte.

Varenda gång jag suttit och ältat min situation och i stunden bestämt att ”nu jäklar ska jag se till att det blir ändring” så har någonting kommit emellan som gör att jag skjuter det på framtiden.

I söndags kväll när vi gick och lade oss, var jag ”enastående” bland annat. Genast ändrade jag mina planer och mitt tömma-systemet-behov blev minimalt. Så har det fortsatt in på den här veckan också. När jag suttit på jobbet, fast bestämd att jag MÅSTE ta upp det här eviga eländet IDAG, så har jag inte varit lika bestämd längre när jag kommit hem – och mötts av en sambo som gjort middagen klar, tänt ljus, erbjuder sig att själv ta ut hunden på kvällsrundan, tagit hand om disken och vattnat blommorna. Då är det inte lika enkelt att lägga fram ett klagomål kan jag lova!

Fast jaa, jag vet...Det får inte gå för länge heller. Förra helgen kom och for, liksom helgen före det, liksom helgen dessförinnan. I måndags var han extra mysig och de kyssarna jag fick...herregud. Knäsvag är bara förnamnet. Gjorde mig lite förväntansfull inför sängdags, men jag har inga gladare nyheter än så.

Jag ser fram emot en tidpunkt i mitt liv där jag kan se tillbaka på den här perioden och tänka så skall jag aldrig mer ha det! Jag tänker komma dit....