Allt handlar om tillfälligheter

Vad jag än bestämmer mig för, om det är av den jobbiga naturen, så är det i slutänden tillfälligheter som styr om det blir av eller inte.

Varenda gång jag suttit och ältat min situation och i stunden bestämt att ”nu jäklar ska jag se till att det blir ändring” så har någonting kommit emellan som gör att jag skjuter det på framtiden.

I söndags kväll när vi gick och lade oss, var jag ”enastående” bland annat. Genast ändrade jag mina planer och mitt tömma-systemet-behov blev minimalt. Så har det fortsatt in på den här veckan också. När jag suttit på jobbet, fast bestämd att jag MÅSTE ta upp det här eviga eländet IDAG, så har jag inte varit lika bestämd längre när jag kommit hem – och mötts av en sambo som gjort middagen klar, tänt ljus, erbjuder sig att själv ta ut hunden på kvällsrundan, tagit hand om disken och vattnat blommorna. Då är det inte lika enkelt att lägga fram ett klagomål kan jag lova!

Fast jaa, jag vet...Det får inte gå för länge heller. Förra helgen kom och for, liksom helgen före det, liksom helgen dessförinnan. I måndags var han extra mysig och de kyssarna jag fick...herregud. Knäsvag är bara förnamnet. Gjorde mig lite förväntansfull inför sängdags, men jag har inga gladare nyheter än så.

Jag ser fram emot en tidpunkt i mitt liv där jag kan se tillbaka på den här perioden och tänka så skall jag aldrig mer ha det! Jag tänker komma dit....

 

Myran

27 oktober 2010 18:28

Har läst igenom din blogg nu, och känner igen mig i en hel del. Fast för mig är det inte riktigt så illa, jag får sex ca tre ggr i veckan. Men det där med att känna sig oåtrådd och okvinnlig känner jag igen, eftersom varenda gång jag gör närmanden så blir jag avvisad...

Men jag tänkte på en sak som du skrev. Att du på helgen ligger och väntar och han vet vad det är du väntar på, att han vet hur besviken du är när du kliver upp uppgivet och klär på dig istället.
Vad menar du med väntar? Gör du inget för att det ska bli nåt? Det lär ju inte bli nåt om du bara väntar och väntar på att han ska komma och göra nåt, det sätter en enorm press på honom! Lycka till!

sad-girl

28 oktober 2010 08:46

Hej Myran,

Det är ju just det som är så svårt. När man gör närmanden och känner sig avvisad. Ingenting känns så sårande som just det. Och att jag ligger och väntar på att han ska ta initiativ beror just på att jag gjort mina försök och tagit initiativ själv så många gånger att jag nu tycker att det är upp till honom. Dock gör jag nya försök emellanåt, men alltid med samma resultat.

// S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina batterier är laddade. Helgen uppe i norr gjorde mig gott!   Veckorna går ju som bekant fortare än blixten, men min "long-weekend" hos min familj tar nog priset ändå. Jag hann ändå göra allt möjligt, äta mammas goda middagar enligt den sedvan...

Så har ytterligare en månad passerat – Februari är förbi. Och fortfarande är det dött. Stendött.   Jag har däremot kommit igång med träningen nu, efter många om och men. Hann bli sjuk också, när min kropp fick stå ut med ett tufft träningsp...

Det såg ut att bli en bra dag...   Måndagar är för mig ingen lek. Jag har otroligt svårt att tvinga mig upp på morgonen, alltid dödstrött och en aning för medveten om att ännu en helg passerat utan intimitet. Det är egentligen för mig helt obegri...

Oj vad jag är glad för en mans skull just idag! Du vet vem du är :) Att någon med samma dilemma som jag verkar nått någon slags vändning, förändring glädjer mig enormt! Jag ser att det är fler som tittar in här efter helgerna, vilket ju säkert...

Tro det eller ej – men igår lyckades jag...UTAN tårar! Ja, alltså jag lyckades ta i vår heta potatis, utan att lipa....Helt otroligt!   Efter vårt praktgräl senast, som jag också berättade om, har vi inte berört vårat olösta problem och d...